En workshop och lite annat – det sista om UXlibs IV

När jag livebloggar så där som jag gjorde förra veckan så är det alltid vissa moment som inte kommer med här på Konferensrapport. När det gäller UXlibs är det workshops, team challenge och presentationer från sponsorer som oftast inte kommer med (en och annan extraordinär sponsorpresentation har kanske slunkit med förr om åren).

Team Challenge (lagtävlingen) var i år ingen tävling utan mera ett vanligt grupparbete som enbart presenterades i grupper om fyra. Själva uppgiften var ganska meta: vi skulle använda UX-metoder för att undersöka vår egna erfarenhet av att försöka bädda in UX-aktiviteter i våra respektive verksamheter. Förstår du inte riktigt? Nej, det gjorde vi knappt heller, men det var kul och ganska givande ändå. Jag fick till exempel intervjua Karen Strandgaard från KB i Köpenhamn, om hur de arbetade med UX.

På tal om vem jag hunnit prata med så räknade jag snabbt ut att jag vet att jag pratat med 22 andra delegater, dvs mer än 10% av deltagarna (som var 197 stycken). Då har jag säkert glömt namnet på en del som jag grupparbetat eller på annat sätt träffat och pratat med. Det var rekord i antal svenskar i år, vi var hela 32 stycken! Bland delegaterna fanns 19 länder representerade och nu när jag tittar på deltagarlistan så ser jag att en del åkt riktigt långt, Nigeria, Quatar och Förenade Arabemiraten finns med på listan.

Slutligen vill jag berätta lite om en av de workshops jag var på. Shelley Gullikson, som till vardags jobbar med digitala biblioteksmiljöer på Carleton University i Canada, höll i en workshop om friktion för bättre UX. Ibland blir det fel om det går för snabbt och det gäller att försöka identifiera de processer som bibliotekets användare (eller personal) har där de/vi blir hjälpta av att tvingas tänka en extra gång. Ett exempel som en del kanske sett och kommer ihåg som Shelley tog upp var när man skickade ut en felaktig missilvarning på Hawaii. Det hade kunnat förebyggas om det funnits en varning i systemet innan meddelandet skickades. Shelley varnar å andra sidan för att använda pop up-varningar allt för ofta, man kan lätt bli blind för sådana och bara trycka ok utan att läsa om de förekommer för ofta. Ett annat exempel Shelley tog upp från sin egna jobbvardag var hur de ställt in i sitt ämnesguidessystem (tror det var Libguides) att lärare bara skulle kunna lägga in fem alternativ i en viss listvy. Detta för att både bibliotekarier och lärare ofta vill visa alla länkar samtidigt, för allt är ju bra och lika viktigt. Vi klarar ofta inte av att sålla och därför har de byggt in en spärr så att fem nu är max. Vill man har fler alternativ/länkar så får man vackert kontakta Shelley som kan lägga in fler till en. Restriktionen fungerar dock och väldigt få begär att få lägga in mer än fem.  Nedan kommer några bilder som visar en del av det Shelley pratade om. Särskilt intressant och tankeväckande var detta att vilken användare som helst kan vara stressad och därför ha nedsatt kognitiv förmåga och därför göra fel. Shelley tipsade om några olika sätt som man kan skapa stress på i en test-situation för att efterlikna den stress som användaren kanske känner när hen interagerar med våra system eller tjänster på riktigt.

Annonser

UXlibs IV, plenary session 2, Janine Bradbury

Janine arbetar på York St. John University och pratar på temat hur man upplever bibliotek som rasifierad forskare (min översättning). Janine kallar sig Researcher of colour, vilket också är en ordvits, då hon förutom att vara rasifierad också forskar på afro-amerikansk litteratur och ”american studies”. Hon undervisar också inom flera olika områden, bland annat inom makt och identitet i litteratur, och hon ör mycket intresserad av pedagogik.

Janine berättar om sina fyra teman för presentationen, kring hur bibliotek kan upplevas av rasifierade och hur de kan ”avkoloniseras”.

Talarens bakgrund och fyra teman hon ska tala utifrån

Hon visar förhållandet mellan läsning och makt. Bibliotek kan ge någon makt, men samhället kan också visa och använda makt genom att förbjuda böcker i till exempel fängelser (Where’s waldo är förbjuden i fängelser i Texas, pga den kan vara ”farlig”). Bibliotek var också segregerade under Jim Crow i i USA, och Janine drar en parallell till de afro-amerikanska författare som sedan reclaimar bibliotek genom att skriva om dem, eller berätta om hur viktiga de har varit för dem. Maya Angelou har till exempel sagt att hon kände sig trygg i biblioteket. Janine utvecklar vad Maya säger och påpekar att det handlar om fysisk trygghet för Maya, då hennes svarta kropp gjorde henne otrygg i samhället under sin barndom och uppväxt. Socialt menar Janine att det ofta är på ett annat sätt: bibliotek är vita platser och det är inte säkert att andra upplever det som en trygg plats. Trygghet är relativt, kan vara olika för olika människor och kan förändras över tid.

Janine berättar om sina egna erfarenheter av bibliotek under sin uppväxt. Hennes erfarenheter är väldigt blandade, hon associerar biblioteken med väldigt olika värdeord. En del har stöttat henne och andra har fått henne att känna sig uttittad och stigmatiserat hennes relativa fattigdom genom biblioteksböter. Hon relaterad sedan sin egen bibliotekshistoria med de positiva, oftast,  berättelser som finns om bibliotek från afro-amerikanska författare. Janine menar att biblioteket är en institution, som också innehåller institutionell rasism, sexism , osv. Högskolebibliotek är dessutom institutioner inom institutioner. Och de har ofta många problem med mångfald och inkludering:

Bilden visar statistik kring mångfald inom brittisk högre utbildningBild som visar hur man kan arbeta bort ett kolonialt språk inom undervisningBild som visar hur man kan arbeta bort ett kolonialt tilltal på bibliotek

Nu är det snart dags för team challenge att sätta igång och sedan är det lunch, så detta är det sista realtidsblogginlägget för den här gången. Tack för att ni har hängt med!


UXlibs IV Förmiddag plenary session 1

Förmiddagen fortsätter med en presentation av Kit Heyam, som är frilansande föreläsare och utbildare kring hur  man skapar inkluderande verksamheter för transpersoner. Han inleder med baskunskaperna kring kön och genus (det är inte samma sak. men det vet ni, hoppas jag).  Han påpekar att vi tilldelas ett kön vid födseln, vi föds inte med ett kön. Vi får också en fin illustration av de alla andra genus som finns utöver kvinna och man.

En enhörning som visar att det finns många olika genusidentiteter

Vi varnas också för att anta att vi kan se på någon vilket genus de tillhör.

Vi får sedan träffa ett antal trans-personor som ska använda ett bibliotek. Jasper, till exempel, väntar på att få operera sig och hans röst har inte blivit mörkare än. Jasper är därför ganska deppig, men han pluggar och måste nu besöka biblioteket för att han fått en faktura som har fel namn. Det är så klart en jobbig situation och personalen gör det inte bättre genom att använda fel pronomen. Det är inte så lätt som användare att förstå varför fel namn har använts fast en har anmält namnändring till universitetet. Upplevelsen för Jasper är så negativa i flera steg att Jasper blir avskräckt från att använda biblioteket igen.

Vi får många fler exempel på hur det kan gå snett genom andra personor som besöker bibliotek. Till exempel kan ett bibliotek ha ett stängningsmeddelande som inleds med ”Mina damer och herrar…”. Helt onödigt! Man kan säga ”God kväll alla/kära biblioteksbesökare….” eller liknande. Vi får också en persona som jobbar på ett bibliotek och själv är trans. Kit tar upp detta för att kunna förklara hur personalen skapar de negativa, eller positiva, upplevelser som transpersoner har på bibliotek.

Bild med personal-personer och citat från dem

Kit påpekar också att om en student har en negativ upplevelse med någon del av universitetet, så framstår hela universitet som transfobiskt. Därför är det viktigt att så många som möjligt förbereder sig och utbildar sig.

Förslag från Kit på aktiviteter man kan göra i sitt bibliotek Fortsättning aktiviteter. Länkar för vidare information


UXlibs IV, dag 2, keynote Sara Lerén

Det är idel skandinaviska keynotes i år. Idag inleder Sara Lerén från InUse, under rubriken Inclusive design. Hon arbetar som UX-strateg och hjälper företag och organisationer att föra samman kundnytta och mål.

Sara förtydligar att anledningen till att vi inte kan uttrycka våra behov själva är att våra hjärnor inte funkar så, vi kan inte se våra egna behov. Hon delar också upp våra behov i explicita, synliga och latenta. Detta är anledningen till att det är så viktigt att testa för att undersöka om vi möter användares behov. Att arbeta agilt stöder också återkommande tester. Hon påpekar också att man inte kan lita på användare, de säger allt möjligt dumt:

Bild som visar citat från testdeltagare.

Ibland säger de också saker man faktiskt kan ha nytta av, som att de får ångest av en produkt eller inte förstår hur man gör. Sara menar att de två grupperna av användare skiljer sig åt, de första är genomsnittliga användare och de senare är extrema användare, i någon mening. Genomsnittsliga hjärnor är väldigt bra på kognitiv ekonomi, att hantera de intryck hjärnan får. De extrema användarna tillhör ofta grupper som inte är lika bra på detta. Att designa för de extrema gör allt bättre för alla! Hon exemplifierar med kranen som från början fick bara ett handtag för att bli mer anpassad för de som inte kunde använda sina händer enligt normen. Hon använder också ett taktilt armbandsur som låter henne kolla vad klockan är utan att behöva sluta prata med den hon är med.

Hon visar också hur man kan fråga om kön i en enkät utan att vara exkluderande. Också viktigt att tänka igenom varför man frågar om detta. Har man en bra anledning så kan man också deklarera varför man frågar om detta i enkäten, så att respondenten får veta varför hen ska fylla i informationen.

Exempel på hur man kan fråga om kön på ett inkluderande sätt

Sara talar om smart user testing, att inte testa på för många och att försöka testa på någon eller några extrema användare. Hon presenterar också Simon Sinek’s golden circle, som ett sätt att angripa ett problem. Man kan också komplettera med en hypotes att arbeta efter. Sara visar också exempel på hur InUse har arbetat med de här metoderna för att ta fram nya fakturor åt Göteborgs stad.

Cirklar där den innersta är varför, sedan vad och hurBilden visar de olika stegen när man arbetar med en hypotes

Sara avslutar med några inspirationstest, som Yahoos neurodiversity-satsning där de vill skapa en arbetsplats för alla sorters hjärnor och Microsofts inclusive design toolkit och ett tänkvärt citat:

Citat av Dana Chissell om vikten av att testa på de som har svårast att använda din produkt


UXlibs IV – Eftermiddag, andra sessionen

Jon Early, teknisk utvecklare från University of Michigan, inleder efter fikat med en presentation kallad Bringing it all together with Library Search.  Det handlarom hur de byggde ett nytt discovery-system som skulle ersätta flera andra äldre sökingångar. Systemen hade lagrats på varandra under tidens gång, fått egna namn och så vidare. De hade också olika interface med skilda grafiska profiler. (Känner någon som läser detta kanske igen sig lite…? 🙂 ). Jon menar att detta underminerar förtroendet för hela webbnärvaron. Det kan vara en bra idé att ibland göra en UI-översyn för att få syn på hur det ser ut för ens användare. Alla de olika systemen försvårar också användarens möjlighet att värdera sina sökresultat.

Bild som visar översikt och karta över bibliotekets sökingångar

För att lösa detta bestämde man sig för att börja från början. De ville inte bara ersätta ett system, utan ersätta ALLT med ett nytt söksystem. De bestämde sig för några teman för hur de ville att det nya söksystemet skulle fungera. De har nu lanserat sin nya söktjänst och planerar att stänga av alla de äldre systemen senare i år. Vi får också en liten demo av Library Search.

Bild som visar temana för det nya söksystemet

Hans råd, som han verkar lärt sig den hårda vägen, är att inkludera tillgänglighet i varje beslut, och utvärdera ofta. Förlita dig inte på egna Javascript widgets, utan bygg i HTML. Tänk efter noga vad som förtjänar din tid och dina resurser. ”Performance is a feature”., alltså ett söksystem måste vara snabbt och effektivt (antar jag) Använd de ord som användare använder.

Nicola Walton pratar om hur hennes organisation har använt eye tracking för usability av deras webbplats. Det hela började med att hennes chef stack till henne en eye tracker som låg och skräpade och bad henne se om hon kunde hitta på något med den. Hon avråder från att inleda projekt på detta sätt. Använd inte en eye tracker bara för att du råkar ha en!  Om man nu ändå har en, så är det ett bra sätt att komma bakom den klick-analys man kan göra med hjälp av Google Analytics eller liknande. Eye tracking hindrar dig från att anta hur saker är, och det kan också hjälpa till med buy in.

Nicola varnar för att det tar väldigt mycket tid. Ett test tar minst 20 minuter, upp till en timme att genomföra, och man behöver ofta intervjua testpersonen efteråt. Som vanligt är det svårt att rekrytera, gåvor är viktiga. Det kan vara svårt att få till bra frågor/testuppdrag, och det kan också vara svårt att tolka datat. Hon använde sig av 12 respondenter men har räknat ut i efterhand att sju hade räckt. Problemet var att övertyga andra om att det är ok att använda bara ett litet antal deltagare. Några andra råd inför att genomföra ett test är att fundera över att testdeltagaren kan bli frustrerad och vilja kunna genomföra allt till varje pris. Ha inte uppgifter som inte går att lösa! Var också medveten om att det kan vara väldigt svårt att tolka heatmaps, bättre att göra en kvalitativ studie med hjälp av eye tracking. Avslutande intervjuer är också avgörande för att bättre kunna tolka resultatet (”hur tycker du själv att task 2 gick?”).

Bild med Nicola bredvid skärm som visar de problem biblioteket kunde identifiera på sin webbplats.

Chad Haefele från UNC CHapel Hill libraries avslutar sessionen med att berätta om hur de arbetat med ”persona based home pages” för att stötta tillgänglighet. De ville förbättra sina startsidor inom biblioteket (det finns två). De har använt ett verktyg för att göra en slags värmekarta över var användare skulle klicka på startsidan för att komma till en viss service. De tittade också på vilka sidor de hade som riktade sig till ett särskilt utsnitt av användarna ( distansstudenter, anställda forskare, tillfälliga besökare). De upptäckte bland annat att dessa sidor hade väldigt få besökare jämfört med den huvudsakliga startsidan. De försöker nu lyfta upp dessa sidor. De har bland annat använt sig av en jättestor card sort, de använde Qualtrics, men rekommenderar Optimal Workshop som verktyg för detta. De har försökt använda sig av ett så kallat Regret Lottery för att rekrytera respondenter till en enkät, men har inte fått ok för att göra det. (Jag kan inte se att vi skulle kunna det heller, pga GDPR….). De skickade ändå ut sin enkät och fick svar kring vad man oftast använde på bibliotekets webbplats. De vill slå samman sina två startsidor och planerar en mängd andra aktiviteter för att gå vidare med fler undersökningar.

Bild som visar enkätresultat för forskares användning av olika digitala kanaler från biblioteket

Bild som visar bibliotekariernas användning. Bild som visar hur UNC libraries ska gå vidare.

(Nu är datans batteri slut! Hej för idag!)


UXlibs IV – Eftermiddag, första sessionen

Jade Leonard och Maria O’Hara jobbar på Goldsmiths i London berättar om hur man kan hantera UX kompetens inom en organisation. Att få gå kurser och vara medi workshops är ett privilegium som inte alla får, och ibland är det chefer som själva väljer att delta. Efter att de fått UX undervisning startades en UX grupp, men den självdog efter ett tag och det visade sig att kulturen inte hade förändrats till ständig förbättring och UX användes mest som ett sätt att utvärdera existerande service, utan någon särskild follow up. Maria och Jade ville göra något åt detta och ville sprida kompetensen till alla i biblioteket. När en student talar med någon som jobbar på biblioteket, då har de berättat för universitetet och förväntar sig att någon agerar. Därför är det viktigt att alla känner igen feedback när det händer dem.

Maria och Jade bestämde sig för att ta på sig att lära upp 42 kollegor på biblioteket inom UX. Det var ett hårt jobb, svårt och tröttande, men värt det. Alla kan också behöva prata ut om varför de inte förstår eller inte vill arbeta med UX-metoder. Viktigt att ALLA får vara med, från vaktmästaren till högsta chefen. Personalen delades in i fyra team (de olika husen på Hogwarts) och de fick under två veckor samla in data genom UX på biblioteket. Alla sammanstrålade sedan under en dag för att tillsammans ägna sig åt ideation och problem lösning. Allt gick inte som tänkt, men det var ändå en grogrund för att använda UX och flera förbättringar är nu på gång, som tex en biblioteksapp.

Michelle Blake och Ned Potter från University of York berättar också om hur de har bäddat in UX i sitt arbete. De var långsamma i starten när de först arbetade med UX (2015). Cheferna var inte övertygade och undrade lite över det lilla antalet respondenter, och andra klassiska invändningar. I början tog man också in praktikanter för att utföra arbetet, men man gick senare över till att arbeta mer in house för att få upp kompetensen hos den egna personalen. De har fortsatt utföra UX arbete varje år och det blir hela tiden viktigare för biblioteket. De kan nu se att UX och etnografiska metoder är orsaken till att de får pris för sin kundservice.  För att komma från att göra separata UX-projekt varje år så vill man komma till att UX är inbäddat i alla aktiviteter och man har därför bildat en UX-grupp, med kompetenser från olika områden. De förväntas dock inte utföra allt UX-arbete, men ska fungera som metodstöd.

För att sprida kompetens i organisationen har de kört både generella sessioner om UX, men också specialistutbildningar för olika specifika metoder. De har också bjudit in och erbjudit sessionerna för resten av universitetets personal. De har även utvecklat ett UX toolkit, som man kan titta på och är tillgängligt för all personal på biblioteket. De arbetar också med att få i UX i alla andra större projekt (nybygge, utvärdering av system, osv). Har även använts som instrument för att utvärdera hur det går för studenterna akademiskt och hur inkludering fungerar.

De ser också ett värde i att strategiskt disseminera sitt arbete, genom att blogga och delta på konferenser. Detta byger också förtroende internt.

De avslutar med fem tips för att bädda in UX.

  • You need buy in from the top – align UX with the goals of the institution
  • Ux is not cool!
  • Go beyond the walls of your own institution
  • Invest TIME (for training, to keep up to date, for each project, to analyse resulsts, to act on the data)
  • You get more impact from quality than you do from quantity

Man kan följa deras arbeta på libinnovation.blogspot.com .

Nu blir det fika!


UXlibs IV Keynote 1: Christian Lauersen

Efter välkomsttal av arrangörerna så får Christian Lauersen från danska KB ge konferensens första keynote, under rubriken Do you want to dance? Inclusion and belonging in libraries and beyond.

Christian inleder med att säga att hans tal handlar om bibliotek i stort, alla sorters bibliotek. Det alla bibliotek har gemensamt är att de fokuserar på människor och de vill verka för att människor lyckas (göra det de vill, mitt tillägg).

Vad är inkludering och varför är det viktigt? Christian ställer frågan varför vi tycker att inkludering är viktigt. Det kan vara svårt att definiera för vi känner ofta att ”det är det rätta”, men det kan också vara viktigt att kunna sätta ord på det. En u rpubliken ger ett bra svar: om alla kan använda ens bibliotek så kan biblioteket göra verklig skillnad. (Lite modifierat av mig). Christian berättar också om tillfällen då han varit tvungen att reflektera över egna fördomar. Inkludering handlar inte om att bekämpa någon slags elakhet hos andra, utan om att se sina egna tillkortakommanden och privilegier. Christian påpekar sina egna privilegier som vit man med utbildning och formell makt som chef, och att det är viktigt att han använder sina privilegier och plattform för att tala för de som kanske inte annars lyssnas på.

Christian menar att vi kan inte definiera vad inkludering är utan att också tala om vad exkludering är. Det kan till exempel vara att ha en skylt utanpå sitt bibliotek, där det står Bibliotek. Man måste förstå språket och veta vad det är för något, för att tänka att man ska gå in.

Skärm med två olika definitioner av ”social inkludering”

”Diversity is being invited to the party. Inclusion is being asked to dance.” Verna Myers. (Från bild i Christians presentation som jag inte hann fota)

Varför ska då bibliotek bry sig om inkludering? För att vi arbetar med människor.

Christian talar också om att höra till, belonging. Alla behöver känna tillhörighet, och det kommer relativt långt ner på Maslows behovstrappa (ungefär i mitten). Det kan vara så att många kommer till våra bibliotek för att vara tillsammans med andra, inte för att de måste använda någon tjänst vi erbjuder.

Ett vanligt hinder för att arbeta med inkludering är rädsla. Den grundar sig ofta i vår vanliga rädsla inför förändring. Ett annat hinder är bias, våra dolda motiv till varför vi gör det vi gör. Ett tredje hinder är vår interna brist på mångfald inom bibliotekssfären, vi är oftast vit medelklass. Det gör att vi ibland arbetar i områden där vi inte upplever det som de som lever i området gör, vi lever inte deras exkludering från olika sammanhang.

Christian avslutar med vad vi kan göra som individer, med vår personal på bibliotek, och vad vi kan göra i våra samhällen. Vi kan tänka på vad vi själva gör och säger, och säga till när någon drar ett dåligt skämt på någon grupps bekostnad. Vi kan tänka på hur vi anställer, och om vi inte kan ha en mångfald bland personal, hur ska vi då kunna ha en mångfald bland besökarna? (Min fråga.). Försök att samarbeta med andra som kan hjälpa dig med ditt inkluderingsarbete.

Christian framför skärm som förklarar skillnaden mellan mångfald och inkludering

En viktig fråga Christian ställer är hur kan vi mäta inkludering? Mångfald är ofta lättare att mäta, då det handlar om siffror. Inkludering handlar om kvalitet, och där hoppas vi att UX kan hjälpa till.