WLIC2012 epilog

Jag tänkte knyta ihop IFLA-säcken med några sista kommentarer och tankar.

Till att börja med ångrar jag att jag inte bloggade från session 163: E-journals, use data and negotiations with vendors, som visade sig vara något av det mest matnyttiga jag gått på hela veckan. Jag har förgäves försökt hitta dokumentation eller presentationerna på nätet, ni får så länge hålla tillgodo med en mycket kort storyfiad… story. Damen från JISC (UKs motsvarighet till vårat Bibsam) Lorraine Estelle, är min nya idol. Hon talade väl, initierat och med eftertanke kring hur man kan förhandla med förlag. Hon menade bland annat att användarstatistik bara är en aspekt av många man bör beakta när man bestämmer vilket värde (value) man sätter på en resurs, vilket sedan måste vägas mot resursens ”affordability”. Hon var även mycket skeptisk till den nya affärsmodell, Value Based Pricing, som en del tidskriftsförlag/försäljare har börjat introducera. Den påminner i korthet om Elibs modell för eböcker på svenska folkbibliotek och verkar, i korthet, vara ett djävulens påfund. Se Lorraine Estelles slide på ämnet i storyn ovan.

En annan intressant session jag gick på var nr 201: Inspiring and empowering women through access to information . Det var kanske inte så mycket presentationerna som diskussionen efteråt som var den verkliga behållningen. Det brukar ju sägas, och jag håller med, att det bästa med IFLAs årliga kongress är att det är en global konferens och att man får träffa och lyssna till delegater från hela världen. På just den här sessionen blev de kulturella skillnaderna tydliga, eller kanske snarare de socioekonomiska/geografiska/demografiska om man ska vara noga. En välmenande amerikansk bibliotekarie ställde sig upp och frågade panelen hur det funkade med social kontroll och könsroller i deras hemländer, vad var det värsta sociala faux pas en man kunde göra ur könsrollssynpunkt och hur manifesterade sig den kontrollen? Nå. det visade sig att panelisterna från Sydafrika och Nigeria hade avsevärda problem att ens förstå frågan. Jag tänker, personligen, att bor man i ett land där typ en fjärdedel av den vuxna befolkningen har HIV, majoriteten är fattig och många inte kan läsa, så kanske det kommer ganska lågt på behovstrappan om män kan gå i klänning eller inte… Vill ni läsa mer om denna session så finns papprena här.

I övrigt kan jag bara tillägga att Helsingfors är en mycket trevlig stad, vacker med pampiga hus, spårvagnar och vatten, men tyvärr lite för svagt kaffe för den svenska smaken 🙂 . Men ändå, kiitos Helsinki och IFLA för en väl genomförd konferens! Nästa år ges WLIC i Singapore och året efter i Lyon, Frankrike.

Tack för att ni har läst och hängt med på bloggen, vi får se när vi ses nästa gång!

 

Annonser

Beacon for Freedom of Expression

Det finns även en posterutställning här på WLIC , och igår när den var bemannad mellan 12 och 14 så gick jag förbi och blev infångad av en mycket trevlig och engagerad kvinna som arbetar på Norges Nasjonalbibliotek med en bibliografisk databas över censurerade verk – Beacon for Freedom of Expression.

De samlar in och beskriver verk som har blivit censurerade av myndigheter eller andra offentliga företrädare över hela världen under nutid, modern och historisk tid. Och den är fri för alla att använda och söka i! Läs mer och prova på http://www.beaconforfreedom.org/. Jag tänker att detta måste vara en oerhört intressant resurs för forskare inom både humaniora, samhällsvetenskap och mänskliga rättigheter.
Här är trevliga Michelle Tisdel som jag pratade med:

20120815-125133.jpg

Michelle och jag pratade en bra stund om till exempel vad som kan sägas vara censur och vi var eniga om att detta är en diskussion som bibliotek också borde ägna sig åt. Det kanske inte är censur i egentlig mening men vad ett (folk)bibliotek väljer att köpa in eller inte köpa måste bero på en genomtänkt inköpspolicy för att undvika att man undanhåller medborgarna litterära verk eller annan information baserat på godtyckligheter som tex personlig smak hos den förvärvande bibliotekarien.

 


Plenary session, onsdag

En gammal bekant inleder dagen i plenum. Arrangörerna ser till att krama allt de kan ur Siva Vaidhyanathan, som inte bara är dagens plenary session talare, utan kommer också att inleda sessionen efter denna med att tala om Google (kommer ni ihåg att han talade i söndags?).

Han är professor i media studies på University of Virginia och har skrivit boken The Googlization of Everything. Han ger oss rådet att INTE skriva en bok om Google eftersom det är så föränderligt att det knappt går att hänga med.

Han är kritisk mot Googles Book project och menar att det är mycket besvärligt med tanke på upphovsrätten, till exempel för att Google hävdar Fair use för att skanna delar av böcker ( när de inte har rättigheterna till hela) och Fair use är en konstruktion som i princip bara finns i USA.

Även oavsett upphovsrättsproblemen så menar han att många av hans bibliotekariebekanta var mycket kritiska redan från början till att ett företag som Google skulle ta det här ansvaret för att bevara kulturarvet. Samtidigt går det inte att förneka att Google har betytt mycket för hur vi idag kan använda webben, de har gjort den verkligt användbar. Samtidigt betyder det att otroligt mycket makt har kommit att vila hos ett företag och detta var anledningen till att han ville skriva sin bok.

Med Googlization menar han att Google är en viktig del av våra liv, genom gmail och genom all information de samlar in om oss för att rikta annonser. Det är också något lite märkligt med deras ursprungliga mission statement: Att organisera all världens information och göra den tillgänglig för alla. Varför har ett företag ett sådant mål? Borde de inte ha ett uttalat mål som på ett mer uppenbart sätt handlar om att tjäna pengar?

Han tar också upp Googles motto Don’t be evil och menar att det handlar mer om image än något annat. De har hoppats kunna luta sig mot den och ibland också kunnat det när man utsatts för kritik och stämningar i samband med till exempel Google Street View filmning.

Angående bokskanningprpjektet plockar han sönder Sergey Brins argument för projektet; 1. det behövs inte för att förvara kulturarvet, det är redan förvarat i många kopior i olika bibliotek. 2. kvaliteten på de inskannade dokumenten är för låg, dåliga bilder som kanske inte heller kommer att gå att läsa i framtiden. Siva menar att Google är mycket bra på att ge oss en bra upplevelse av nätet, men när det gäller att skapa ett stabilt arkiv för framtiden så tycker han att det är vi bibliotekarier som ska göra detta (.. fjäskar han lite månne?). Men hans främsta argument för detta är svårt att bortse ifrån: företag kommer och går, universitet består.

Sovas förslag är att vi skapar ett nytt projekt: the Human Knowledge Project, som skulle länka all världens biblioteks samlingar och göra dem tillgängliga globalt. Det är möjligtvis detta som Google vill göra, men de vill göra det för sin egen skull, inte för världen. Han tänker sig att projektet skulle kunna fungera ungefär som the Human Genome Project, där ju olika labb över hela världen till slut bestämde sig för att samarbeta, faktiskt provocerade av ett företag som ville engagera sig. Tekniken finns för att skapa den här globala samlingen, men det finns politiska hinder. Upphovsrätt, censur och integritetsfrågor måste lösas. Samlingen skulle också ha den fördelen jämfört med Google Books att den skulle innehålla hela världens kunskap, inte bara den engelskspråkiga världens. ( Här börjar han förresten prata om att det är viktigt att vi skapar dubletter i processen, ifall något skulle hända med bibliotekens samlingar, ett argument som han för en halvtimme sedan avfärdade som grund för Google Book Project. Hm. )

20120815-092024.jpg


Treating print in an increasingly digital collection

Tisdagens eftermiddag ägnar jag åt en session som handlar om beståndsutveckling och framförallt den spänning som idag förekommer mellan förvärv av digitalt vs. tryckt material.

En av talarna är Alex Byrne från Australien, som presenterar ett paper som handlar om hur man kan visualisera en bibliotekssamling, både det fysiska och digitala innehållet.

20120814-142357.jpg

Han menar att detta är en av de största utmaningarna idag, hur man visar och marknadsför samlingarna och det gäller både tryckt och digitalt innehåll. Magasinerade tryckta samlingar syns inte och digitala samlingar är ofta så stora att de är svåra att presentera på ett enkelt och begripligt sätt. Och hur skapar man överblick och förståelse av allt detta material? Detta menar Alex börjar redan när vi skapar våra samlingar, vad väljer vi att ta med och vad väljer vi bort? Det hela kompliceras ofta av att en del av våra samlingar vill vi behålla för framtiden och annat är mer tillfälligt. Bibliografisk beskrivning och katalogisering räcker inte, utan detta måste kompletteras av bilder, delningsmekanismer och web 2.0 teknologier. Jag associerar till det jag lyssnat till på förmiddagen som bland annat handlade om linked data, och hur samma ämnesord kan clustra litteratur i katalogen (tyvärr inte en av de presentationer jag valde att skriva om).

Vidare talar Peter Mayr från ett bibliotekskonsortium i Tyskland om ett system man skapat för att låta fjärrlåneansökningar ligga till grund för inköp: EVA. Man ville undvika ”onödiga” fjärrlån, det skulle vara enkelt att använda och det skulle gå att implementera på vilket bibliotek som helst. När en användare efterfrågar ett fjärrlån så kollar EVA-systemet enligt vissa kriterier om materialet egentligen skulle passa för ett inköp. Förfrågan fördröjs då något så att en bibliotekarie ska ha en chans att effektuera inköpet ELLER så skjutsas förfrågan vidare och blir ett fjärrlån, men uppgifterna skickas också vidare för ett eventuellt inköp. Den första varianten fungerar bara optimalt om biblioteket har en snabb och central inköpsavdelning, därav även den andra varianten. Systemet är också integrerat med fjärrlånesystemet, så fjärrlånebibliotekarien kan se om uppgifterna har gått vidare till EVA för inköp. Man gick live i oktober 2011 så det är ganska nytt men man vet iaf att de bibliotekarier som arbetar med det är väldigt positiva. Ungefär en av fyra fjärrlåneförfrågningar har hittills resulterat i ett inköp. Jag tänker att man behöver väl inte bara central inköpsavdelning utan även ett fjärrlånedito…


Subject access now

Kanske lite otippat, men denna dags förmiddag tänker jag tillbringa i session room 3 där klassifikation, metadata och annat som har med kunskapsorganisation att göra ska avhandlas.

20120814-094800.jpg

Jag har inte jobbat jättemycket med sådant härnt, men de två åren i Borås där jag faktiskt valde kunskapsorganisation som inriktning gör sig påminda och det gläder mig att jag tydligen inte förträngt allt.

Först får vi en genomgång av vad som händer i Finland just nu, där man länge haft en nationell tesaurus, i still med svenska ämnesord, som talaren menar nu måste kompletteras med möjligheten för användaren att själv tagga innehållet i katalogen (extrainsatt talare, namnet gick mig tyvärr förbi). Han menar också att vi i biblioteksvärlden är väldigt vana vid att allt är som det alltid varit, tex att man har samma bibliotekssystem i 20 år, men att vi måste vänja oss av med det om vi ska kunna hänga med och dra nytta av teknikutvecklingen.

Lite senare presenterar Holly Mistlebauer från Cornell university sin databas eller samling av biblioteksinnehåll: CuLLR, Curated List of Library resources. Det startades i samband med att några bibliotek/utlämningsställen vid universitetet lades ner pga resursbrist och tanken är att återskapa det fysiska biblioteket online. De användare som brukade gå till de nedlagda biblioteken ska istället kunna använda sig av CuLLR och hitta det material de brukar använda där.
Metadatan i CuLLR kan också hämtas och presenteras på olika sätt på olika ämneshemsidor, tex efter mediatyp, och de olika ämnesbiblioteken väljer själva på vilket sätt de vill använda eller presentera materialet för sina användare.
I bakgrunden består CuLLR av metadata från bibliotekskatalogen, men förtjo… förlåt, berikad, med ytterligare data, tex tidskrifters TOCs och kemiska beteckningar. Bibliotekarierna väljer sedan vilken data och i vilka kombinationer som den ska presenteras på de hemsidor de ansvarar för. Som en hemmasnickrad databrunn, skulle jag vilja säga, fast det uttrycket använder aldrig Holly.

Ps. Om en Tesaurus faktiskt var en typ av dinosaurie…hur skulle den se ut då? Posta din skiss som en kommentar, vinnaren får drinkar av bloggaren på Belle Epoque i Malmö!


Generation Google needs us

Peter Sidorko från university of Hong Kong ställer frågan: do generation Google REALLY need us?

20120813-121226.jpg

Bland annat kan man i undersökningar gjorda 2007 och 2011 se att det enda som blivit mindre viktigt är själva referensdisken i biblioteket, medan bibliotekens kurser anses ha ökat i vikt. En antropologisk studie visar att studenternas inlärning bygger på relationer och man har oftast ingen relation till sin bibliotekarie. De är bara folk som berättar var toan ligger… Samtidigt visar en annan studie att studenter är desperata efter den hjälp man får av just bibliotekarier. Peters kollega Diane Cmor tar över och försöker förklara varför det här glappet finns. Diane tror att vi ligger lite efter i vad vi tror studenter behöver hjälp med. De flesta är tex redan bra på att söka information, problemet är ofta snarare att förstå den information man hittar. De senaste åren har antalet avancerade referensfrågor i Hong Kong ökat och Diane säger att de tror att detta beror på ökat fokus på att bygga relationer med studenterna- de vet nu att de kan få kvalificerad hjälp på biblioteken. Diane tar också upp frågan om det kan finnas geografiska och kulturella skillnader och hennes svar är ja. De kan tex se skillnad på fastlandskineser och studenter från Hong Kong. De tänker nu göra egen antropologisk studie av Hong Kong- studenter för att se om de arbetar på samma sätt som tex amerikanska studenter. Gör de inte det, så har de ju kanske inte samma behov och man behöver använda andra metoder.

Svenska talare! Linda Vidlund och Cecilia Petersson från Uppsala universitet talar om hur man kan göra det digitala biblioteket synligt i det fysiska. Man har arbetat aktivt med detta för att man sett att många biblioteksbesökare, och man har många, går direkt till hyllorna och har låg medvetenhet om det digitala biblioteket. 2010 visade också en undersökning att bara en tredjedel av studenterna använder eböcker. Det visade sig också att nästan inga bibliotekarier hade läst någon ebok så i den del av projektet som syftade till att utbilda bibliotekarierna blev detta den första hemläxan. Man köpte också ipads till personalen och uppmuntrade användning av dessa, även lek och spel.
QR-koder har använts både utanför och inne i biblioteket. Utanför för att locka studenter till bibblan och inuti för att leda till eböcker och annat digitalt innehåll. Man har också satt upp skärmar som visar eböcker och annan och då använt enkla digitala fotoramar för att spara pengar. Smart! Man tänker försöka gå vidare och se hur man kan använda surfplattor och smartphones i ett större akademiskt sammanhang.

20120813-125905.jpg


Information literacy meets e-learning

Måndagens förmiddag ägnar jag åt en session om e-learning och informationskompetens. Anne Wade från Concordia University, Montreal, inleder med att berätta hur de tog en redan existerande kurs ut på nätet. De har en imponerande plattform med mycket multimediainnehåll, både text, ljud och video används.

20120813-100756.jpg

Tyvärr blir effekten lite ofrivilligt komisk när nästa talare, Nicole Kruger från ZBW, inleder med ett citat som säger att all onlineinlärning alltid är informell. På hennes bibliotek har de noggrant studerat nya användarbeteenden, snabba klick hit och dit för att sammanfatta, och försökt anpassa sin online hjälp och service efter detta och de kallar det microlearning. Tanken är att man lär sig bäst online med hjälp av väldigt små eller korta texter/video/digitala lärobjekt. Användarna får hjälp via chat, bloggar och forum och man har lagt vikt vid att se till att allt är lätt att hitta via söktjänster. Resonemanget bakom är att användare ändå börjar på Google, och inte alltid vet att det är biblioteket som erbjuder sådan här hjälp. Mycket intressant, särskilt när publiken ställer bra frågor och Nicole får utveckla sina tankar kring macro vs. microlearning och att studenten egentligen redan måste vara informationskompetent för att kunna ta till sig microlearning-hjälpen de erbjuder.

Fler talare följer, men jag vill ju inte informationsstressa er här på bloggen så jag rekommenderar att ni följer hashtagg #wlic2012 på twitter för info om nästan allt som händer här, nästan hela tiden. Jag återkommer här under nästa session!