UXlibs, dag 3

idag är dagen D, vi i lagen förväntas pitcha ett koncept, en produkt eller en service baserat på de data vi samlat in och de idéer vi genererat.

Dagens keynote är Matthew Reidsma.

Han inleder med en anekdot om den första bemannade rymdresa en amerikan gjorde som illustrerar skillnaden mellan verklighet och upplevelse.

Känslor som uppstår i interaktionen med en service uppstår inte i ett vakuum, vi behöver titta både på ”tasks”, uppgifter?, och hur användare beskriver sin upplevelse. Vi tenderar att tänka att våra användare kommer till oss för att hitta litteratur, men de kan också komma för att komma bort, uppleva något, träffa andra osv. Biblioteket består av människor!

Användbarhet handlar ofta om att göra uppgifter lätta att genomföra, reducera friktion osv. Men ofta missar vi då upplevelseaspekten. Teknologi bör ses som en ekologi av olika saker, inte bara verktyg. Ekologin består av människor, platser, relationer, webbplatser osv.

                                  ”Bra science fiction ska inte förutsäga bilen, den ska förutsäga trafikstockningen.”

Någon jag inte hann läsa namnet på

Det är genom våra interaktioner med världen som vi förstår den och vi gör detta också genom relationer med andra.

Heidegger talade om present-at-hand och ready-at-hand. När teknologi fungerar som den ska tänker vi inte på den, den är ready-at-hand. Den blir present-at-hand, vi blir medvetna om den, när den inte fungerar ( som förväntat (mitt tillägg) ).

Vi strävar ofta efter att minimera dessa tillfällen, det är det upplevelsedesign handlar om. En del present-at-hand är dock oundvikliga. Våra system kan aldrig vara helt problemfria, men användbarhet ska också handla om hur användaren själv kan komma tillbaka till ready-at-hand. Skapa förståelse hos användaren kring hur våra system fungerar på en högre nivå. Testa för att lära något om systemen och användaren, inte bara för att göra perfekta system. Designa för breakdowns.

 

Sedan får vi tips på hur man kan pitcha, eller sälja idêer från PJ (han från igår).

Börja med att utveckla en elevatorpitch. Kan man inte pitcha sin idé kort kan man förmodligen inte pitcha den med mer tid heller. Pitching är historieberättande. Bygg en historia så att man känner för personerna och ha sedan idén som en överraskning  på slutet.

Använd gärna analogier för att förklara idén, ”Spotify för böcker” tex.

Annonser

UXlibs, dag 2

Elizabeth Tilley hälsar välkommen och introducerar dag 2. Idag ska vi lära oss om ideation, som väl enklast kan beskrivas som konsten att ta fram idéer. Igår samlade vi ju in data genom olika metoder och idag ska vi lära os hur man tar fram idéer och förbättringsförslag. I skrivande stund vet jag inte så mycket om det än, men jag misstänker att inspiration inte har något med saken att göra.

Elizabeth Tilley

Dagens keynote levereras av Paul-Jervis Heath (PJ) från företaget Modern Human, där han arbetar med design av främst digitala upplevelser och service. Han har bland annat arbetat med University of Cambridge.

PJ inleder med att förklara en del termer. Design thinking handlar om att försöka tänka som en designer, vilket egentligen handlar om att kunna kompromissa mellan form, funktion etc. Ideation är en sammanslagning av ideas och generation, alltså att man genererar idéer. Det handlar tydligen INTE om att brainstorma.  PJ menar att hela processen egentligen är något vi sysslar med varje dag, vi måste hela tiden dra slutsatser utifrån vår omvärld och förhålla oss därefter.

Först fördjupar man sig i den miljö och lär känna de människor/kunder ens produkt eller service ska hjälpa. Sedan kommer ideation-fasen. Här ska man helst använda synthesis, snarare än analysis, ungefär att istället för att inte ändra något förrän man kommit fram till den perfekta lösningen så ska man utveckla genom att göra, arbeta iterativt.

Service design är en särskild sorts design, som inte bara handlar om en webbplats eller en produkt, utan att titta på alla kanaler och stadier som en användare/kund passerar från start till mål. En viktig aspekt är att service sällan levereras i ett socialt vakuum, kunden interagerar med människor runt omkring sig på vägen till målet.

Touchpoints är viktiga för service design. Det är interaktionen med webbplatsen, personalen i infodisken osv, vid en viss tidpunkt och med visst mål. Ibland vill man kanske inte att kunder ska använda en touchpoint på ett visst sätt. Att titta på hur ens touchpoint faktiskt används är ett sätt att lära sig vad användaren vill ha eller uppfattar tjänsten man erbjuder.

Kanaler är de medium som används av kunden för att ha kontakt med organisationen, även här webbplatsen och infodisken till exempel, men utan tids- och målaspekten.

Inspiration är inte grunden till bra idéer, det är hårt arbete. I linje med vad vi fick lära oss igår så menar PJ också att man måste observera människor i deras miljö för att ta reda på vad man kan göra för dem, man ska inte fråga vad folk vill ha. Det är de flesta för det mesta för dåliga på att uttrycka ändå. PJ menar också att representativitet är överskattat, det är bättre att försöka att hitta intressanta användare, till exempel early adopters. De kan visa på ”points of friction” som kan ge lösningar som kan innebära att late adpoters aldrig behöver uppleva vad som var fel från början.

Vanor är intressant att titta på. Kan vi använda kundens vanor till vår/deras fördel? Kan man minska gapet mellan det vi borde göra och det vi vill göra? Spotify anges som ett bra exempel på en tjänst som har gett oss should istället för want, vi vill ha eklektisk musiksmak, men vi skaffar oss inte det om vi måste köpa skivor med artister vi aldrig lyssnat på tidigare.

Efter datainsamling, berätta historier och identifiera teman. Man förlorar data i den här processen, men kan man sätta ihop delar av datat till att sätta ihop en historia. Samla observationer på postitlappar som kan sättas samman i teman. Utifrån detta kan man sedan hitta insikter (insights). Fokusera inte på det uppenbara, försök att hitta det som var överraskande. Arbetar man med det uppenbara är det stor risk att man arbetar med sina egna förutfattade meningar istället för de observationer man gjort.

En bra insikt är intuitiv men inte uppenbar, de genererar idéer och de klistrar sig fast (man pratar om dem igen och igen och har svårt att släppa dem).

Nästa steg är att skapa design utifrån insikterna. Man kan starta med meningen ”Hur kan vi…?” Det är viktigt att ställa specifika frågor, annars kommer man ingenstans. (”Hur kan vi förbättra världen?” är inte tillräckligt specifikt.)

Brainstorming kan INTE användas för att lösa komplexa problem. PJ presenterar istället några alternativ. Till exempel kommer man oftast fram till dubbelt så många idéer om man arbetar ensam jämfört med i grupp! Man kommer också fram till 20% fler idéer om man diskuterar varandras idéer konstruktivt. En regel kan vara att man får bara svara ”ja, och…” på någons idé, dvs hela tiden bygga på varandras idéer.

Nästa steg är att skapa prototyper. Detta kan man göra redan på idéstadiet. Är det svårt att göra en skiss kan det betyda att man inte tänkt färdigt eller har frågor som måste besvaras. Då kan man också tänka genom att göra. Skissen visar om idén fungerar eller inte. Är detta faktiskt möjligt?

Nu börjar PJ få lite ont om tid och går snabbt igenom olika metoder för att skapa prototyper och jag börjar bli trött och kaffesugen. På återhörande!


UXLibs , dag 1

Idag tisdag startar UXLibs i Cambridge. Andy Priestner inleder med att presentera konferenskommitén:

Ange Fitzpatrick berättar sedan om alla praktikaliteter, och även att konferensväskan är tillverkad av återvunnet material och att de klimatkompenserat hela konferensen så mycket de har kunnat.

Sedan får vi i lagen våra uppdrag! Jag är med i team Noir. VÅrt uppdrag är att ta fram en produkt, service eller annat som kan skapa bättre kännedom kring den biblioteksservice som finns i Cambridge.

Dagens keynote står Donna Lanclos för. Hon är antropolog och arbetar på UNC Charlotte som resident ethnographer på ett av deras bibliotek.

Hon menar att etnografiska metoder och användarperspektiv kan ge motivation för förändring. Bibliotek och universitet är artefakter, platser. Förr i tiden var det platser dit både studenter, forskare och allmänhet kunde gå och göra ALLT man kunde göra, utan att gå hem. Idag har man i alla fall delvis förlorat denna funktion. Bibliotek idag handlar mera om kreativitet och skapande, snarare än att man tillhandahåller allt material en forskare eller student behöver.

Donna argumenterar för att vi måste fråga våra användare förutsättningslöst vad de behöver, oavsett vad vi har för idéer kring vad ett bibliotek är. Google ska inte ses som en konkurrent utan som något som säger något viktigt om hur människor idag bedriver informationssökning. Därför måste vi också undersöka VAR studenter studerar, även utanför de platser vi uppfattar att vi har ansvar för. Man ska INTE fråga: ”Vd gör du i biblioteket?”, då missar man allt som händer utanför den byggnaden.

Vi ägnar alldeles för mycket tid idag åt att visa kartor över både platser och webbplatser och vi måste arbeta för att komma ifrån detta. Detta leder till ett behov att utvärdera våra platser, både digitala och fysiska. Dock att utvärdering inte ska användas för att motivera sådant som redan finns. Vi räknar allt möjligt för att visa att bibliotek har existensberättigande, när vi borde använda utvärdering för att förbättra verksamheten. Det vi egentligen behöver utvärdera är hur väl vi stödjer inlärning och kreativitet, på alla de platser där detta pågår.

Användarvänlighet är att INTE behöva en karta eller behöva be om hjälp för att använda en webbplats. När vi måste ägna oss åt att hjälpa användare använda våra tjänster så slösar vi med både deras tid och vår. Det finns viktigare saker vi kan lära ut till våra forskare och studenter. Bibliotek ska handla om relationer och människor, inte i första hand samlingar. Hur studerar man då människor?

Etnografi är en praktik där man studerar människor för att upptäcka nya behov och saker man kan utveckla eller förbättra. Donna argumenterar också för att det är viktigt att det finns anställda som arbetar med etnografi och utveckling, för att konsulter är för lätta att bortse ifrån.

Ofta när man bygger nya bibliotek idag så kallar man det något annat, lärcentra osv, detta är Donna mycket kritisk till. Vi måste ta tillbaka ordet bibliotek och våga sätta det på även nyskapande byggnader som innehåller mycket vi inte är vana vid att bibliotek innehåller.

När man använder etnografiska metoder så måste man vara beredd på att resultatet blir lite obekvämt och att det kan komma att kosta att åtgärda de problem man upptäcker, eller de idéer man får. Antropologer ”undervisar genom att fråga”. För att kunna ställa rätt frågor måste man redan ha förförståelse och även kunna erkänna att det finns saker man inte vet. Antropologi är ”a voracious not-knowing”.

Vem lyssnar på bibliotek? Oftast andra bibliotek. Tricket är att försöka hitta rätt frågor så att även andra än bibliotek vill lyssna på oss. Varför gör vi det vi gör? Kanske måste vi inte göra det vi gör bara för att vi gjort det jättelänge? Vad är intuitiv design? Intuitiv för vem? När då? Var? När man hittat svar kan fler frågor komma upp och man måste veta tillräckligt för att förstå när det är dags att sluta fråga och börja utveckla. Man måste också våga tolka resultatet. Observationer är inte samma sak som insikter. Antropologi är en lagsport när den fungerar som bäst, lösningar bör utvecklas tillsammans med olika stakeholders och att tänka tillsammans.

 

Uppdatering: I slutet av Donnas keynote fick vi ställa frågor och en jättebra publikfråga som kom var vad man ska svara när någon säger att ”vi ska inte fördumma vår webbplats”, alltså att det skulle finnas nån slags poäng med att INTE underlätta så mycket man kan för studenten/forskaren. Donna är tydlig med att ett sådant resonemang är trams: studenter och forskare ska ägna sin tid åt det tänkande och lärande som tar vid EFTER att man hittat de resurser man letar efter. Webbplatsen är inte en ”lärmöjlighet”, den är ett verktyg för att man ska kunna ägna sig åt lärande inom sin disciplin.

Efter keynoten splittrades vi i grupper och fick gå på tre olika workshops. Jag fick gå på Donnas, om just etnografi och observation. Det var jätteintressant, men gick inte att återge i realtid, då vi skickades ut på ett litet uppdrag direkt. Det var svårare än jag trodde att observera, det är så lätt att man bortser från saker för att man antar att de inte är viktiga, men det får man ju inte. Allt är kanske inte viktigt, men allt KAN vara viktigt och måste därför noteras.

Konferensen är uppbyggd så att vi har delats in i lag som ska lösa en uppgift och redovisa på torsdag eftermiddag, så eftermiddagen ägnades åt fältstudier med laget. Imorgon ska vi få lära oss hur man kan omsätta det insamlade datat till idéer, det ser jag mycket fram emot, men nu måste jag först orka med lite punting på Cam – floden med champagne och sedan middag på Corpus Christi college. Stackars mig!