UXLibs , dag 1

Idag tisdag startar UXLibs i Cambridge. Andy Priestner inleder med att presentera konferenskommitén:

Ange Fitzpatrick berättar sedan om alla praktikaliteter, och även att konferensväskan är tillverkad av återvunnet material och att de klimatkompenserat hela konferensen så mycket de har kunnat.

Sedan får vi i lagen våra uppdrag! Jag är med i team Noir. VÅrt uppdrag är att ta fram en produkt, service eller annat som kan skapa bättre kännedom kring den biblioteksservice som finns i Cambridge.

Dagens keynote står Donna Lanclos för. Hon är antropolog och arbetar på UNC Charlotte som resident ethnographer på ett av deras bibliotek.

Hon menar att etnografiska metoder och användarperspektiv kan ge motivation för förändring. Bibliotek och universitet är artefakter, platser. Förr i tiden var det platser dit både studenter, forskare och allmänhet kunde gå och göra ALLT man kunde göra, utan att gå hem. Idag har man i alla fall delvis förlorat denna funktion. Bibliotek idag handlar mera om kreativitet och skapande, snarare än att man tillhandahåller allt material en forskare eller student behöver.

Donna argumenterar för att vi måste fråga våra användare förutsättningslöst vad de behöver, oavsett vad vi har för idéer kring vad ett bibliotek är. Google ska inte ses som en konkurrent utan som något som säger något viktigt om hur människor idag bedriver informationssökning. Därför måste vi också undersöka VAR studenter studerar, även utanför de platser vi uppfattar att vi har ansvar för. Man ska INTE fråga: ”Vd gör du i biblioteket?”, då missar man allt som händer utanför den byggnaden.

Vi ägnar alldeles för mycket tid idag åt att visa kartor över både platser och webbplatser och vi måste arbeta för att komma ifrån detta. Detta leder till ett behov att utvärdera våra platser, både digitala och fysiska. Dock att utvärdering inte ska användas för att motivera sådant som redan finns. Vi räknar allt möjligt för att visa att bibliotek har existensberättigande, när vi borde använda utvärdering för att förbättra verksamheten. Det vi egentligen behöver utvärdera är hur väl vi stödjer inlärning och kreativitet, på alla de platser där detta pågår.

Användarvänlighet är att INTE behöva en karta eller behöva be om hjälp för att använda en webbplats. När vi måste ägna oss åt att hjälpa användare använda våra tjänster så slösar vi med både deras tid och vår. Det finns viktigare saker vi kan lära ut till våra forskare och studenter. Bibliotek ska handla om relationer och människor, inte i första hand samlingar. Hur studerar man då människor?

Etnografi är en praktik där man studerar människor för att upptäcka nya behov och saker man kan utveckla eller förbättra. Donna argumenterar också för att det är viktigt att det finns anställda som arbetar med etnografi och utveckling, för att konsulter är för lätta att bortse ifrån.

Ofta när man bygger nya bibliotek idag så kallar man det något annat, lärcentra osv, detta är Donna mycket kritisk till. Vi måste ta tillbaka ordet bibliotek och våga sätta det på även nyskapande byggnader som innehåller mycket vi inte är vana vid att bibliotek innehåller.

När man använder etnografiska metoder så måste man vara beredd på att resultatet blir lite obekvämt och att det kan komma att kosta att åtgärda de problem man upptäcker, eller de idéer man får. Antropologer ”undervisar genom att fråga”. För att kunna ställa rätt frågor måste man redan ha förförståelse och även kunna erkänna att det finns saker man inte vet. Antropologi är ”a voracious not-knowing”.

Vem lyssnar på bibliotek? Oftast andra bibliotek. Tricket är att försöka hitta rätt frågor så att även andra än bibliotek vill lyssna på oss. Varför gör vi det vi gör? Kanske måste vi inte göra det vi gör bara för att vi gjort det jättelänge? Vad är intuitiv design? Intuitiv för vem? När då? Var? När man hittat svar kan fler frågor komma upp och man måste veta tillräckligt för att förstå när det är dags att sluta fråga och börja utveckla. Man måste också våga tolka resultatet. Observationer är inte samma sak som insikter. Antropologi är en lagsport när den fungerar som bäst, lösningar bör utvecklas tillsammans med olika stakeholders och att tänka tillsammans.

 

Uppdatering: I slutet av Donnas keynote fick vi ställa frågor och en jättebra publikfråga som kom var vad man ska svara när någon säger att ”vi ska inte fördumma vår webbplats”, alltså att det skulle finnas nån slags poäng med att INTE underlätta så mycket man kan för studenten/forskaren. Donna är tydlig med att ett sådant resonemang är trams: studenter och forskare ska ägna sin tid åt det tänkande och lärande som tar vid EFTER att man hittat de resurser man letar efter. Webbplatsen är inte en ”lärmöjlighet”, den är ett verktyg för att man ska kunna ägna sig åt lärande inom sin disciplin.

Efter keynoten splittrades vi i grupper och fick gå på tre olika workshops. Jag fick gå på Donnas, om just etnografi och observation. Det var jätteintressant, men gick inte att återge i realtid, då vi skickades ut på ett litet uppdrag direkt. Det var svårare än jag trodde att observera, det är så lätt att man bortser från saker för att man antar att de inte är viktiga, men det får man ju inte. Allt är kanske inte viktigt, men allt KAN vara viktigt och måste därför noteras.

Konferensen är uppbyggd så att vi har delats in i lag som ska lösa en uppgift och redovisa på torsdag eftermiddag, så eftermiddagen ägnades åt fältstudier med laget. Imorgon ska vi få lära oss hur man kan omsätta det insamlade datat till idéer, det ser jag mycket fram emot, men nu måste jag först orka med lite punting på Cam – floden med champagne och sedan middag på Corpus Christi college. Stackars mig!

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s