Biblioteksdagarna 15 – Are digital laws making or breaking libraries?

Nästa talare i upphovsrättsspåret är importerad från British Library, Benjamin White. Han är även engagerad i upphovsrättsfrågor inom IFLA och EBLIDA.

Benjamin inleder med att ta oss tillbaka till internet 1994, och sidan han visar laddas låååångsamt, precis som sig bör :-). Han påminner om att när det begav sig var internet mycket litet och där fanns nästan inget, vare sig från myndigheter eller från företag.

Benjamin visar en bra upp och nervänd triangel som visar hur upphovsrättslagar bestäms. Överst och viktigast finns FN och World Intellectual Property Rights, sedan kommer EU och sedan EU länderna. IFLA försöker skapa regler , en treaty, som ska fungera globalt för alla bibliotek, Global Library Treaty. Vi vill ju kunna låna och dela med oss över nationsgränserna.

EU copyright directive kom 2001, men är nu under omarbetning, uttryckligen för att anpassas till den nya digitala verkligheten. Benjamin verkar mena att biblioteken fortfarande behövs eftersom till exempel Google samlar in information om användarna och informationen man använder via Google är därför inte fri eller gratis. Man betalar med sina uppgifter. Det måste finnas ett sätt att arbeta för fri information och åsiktsbildning även i ett samhälle som har upphovsrättslagar, utan att man bryter mot Three step test.

Man lever inte i en demokrati om man inte kan komma åt statens historiska dokument och kulturarv, för att själv kunna bilda sig en uppfattning om samhället. Hur vet vi att vi är framgångsrika? Vi ska ha så få trösklar som möjligt för att sprida information och det ska inte vara svårare digitalt än det är på papper. Man ska fritt kunna använda data och det ska finnas en public domain, sådant som fallit ur upphovsrätt. Vad som ingår i public domain beror på var man är i världen, Google har digitaliserat många fler titlar än vi kan nå i Europa, eftersom upphovsrätt gäller under kortare tid i USA än i Europa. Även inom Europa har vi olika lång upphovsrätt. I UK finns det medeltida dokument som fortfarande inte fallit ur upphovsrätt!

Massdigitalisering kom i ropet i och med Google Books 2004 och nu 10 år senare har vi Europeana i Europa. Det är en stor utmaning att ta fram licenser som tillåter digitalisering av samlingar som fortfarande ligger inom upphovsrätt, och bara för att man fått digitalisera något så innebär det inte att man får sprida det utanför landsgränserna.

Ibland kan lagar på detta sätt förhindra att man digitaliserar i bevarandesyfte, som när British Library inte fick digitalisera det nationella ljudarkivet. Globalt ser man fler och fler rättsfall och upphovsrättslagar som behandlar allt mindre delar av data, eller mindre dokument. Detta kan också förhindra utvecklingen mot BIg Data, där man vill dra ut stora mängder data från sådant som ligger inom upphovsrätt. Benjamin ger exempel på företag, bland annat ett svenskt, som bryter mot europeisk lagstiftning genom att data minea internet för att ta fram data som grund för säkerhetsrådgivning.

När BL tog in studenter för att manuellt data minea böcker inom ämnet kemi hittade man en stor andel molekyler som inte alls fanns beskrivna i någon databas. Det finns alltså ett stort underskott av data i den digitala världen, iaf så länge vi inte kan digitalisera allt.

LIBER och EBLIDA arbeta för några år sen tillsammans med förlag för att försöka komma fram till en licensierad lösning för att kunna digitalisera europeiskt kulturarv. Ingen kunde dock svara på frågan vem som kan licensiera det som finns på internet. Biblioteken lämnade till slut samarbetet för att man inte bara ville prata om licenser, då det inte kan lösa alla problem.

Angående boklån så regleras de av renting and ledning directive på EU-nivå, men gäller detta även ebokslån? För många bibliotek globalt är man beroende av donerade böcker för att bygga upp sina samlingar, men man kan ju inte donera en ebok… EBLIDA har arbetat med att väcka frågorna på EU-nivå.

Till sist avslutar Benjamin med att fråga om upphovsrätt ens är relevant i ett online sammanhang? För det mesta regleras ändå vår användning av digitalt material, akademiska tidskrifter till exempel, via de avtal man måste acceptera som användare. Licenser hjälper, till exempel creative commons, men ofta är licensavtalen mer restriktiva än vad lagstiftaren avsett.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s