The Conference 2015 – Finding and using stories

Nick Gray inleder sessionen om storytelling med att berätta om hur han inte alls uppskattade museer tills han gick på Metropolitan museum i New York med en date. Han blev kär i museet (plats för skratt). Han blev så kär att han började guida vänner på museet helt gratis. Helt utan någon konst- eller kutlurvetenskaplig bakgrund berättade han om ”tio coola grejer” och ”tre grejer jag vill sno” . De guidade turerna blev så populära att han så småningom kunde erbjuda den för födelsedagskalas, och efter en bloggrecension fick han email från tusen personer som ville gå en guidad tur. Detta ledda till att han startade företaget Museumhack som arbetar med att förbättra vuxnas museiupplevelser. De anställer de som är bra på storytelling, baserat på auditions snarare än intervjuer. Konsten att kunna berätta är viktigare än att ha läst konsthistoria. Turerna går ofta mycket snabbt och guiderna lägger själva upp precis hur de ska vara.

Mottot för företaget är guides, games, gossip.

Varje tur inleds med att deltagarna får köra en huddle med händerna i mitten och säga muuu-seeuum. Det är inte museumvisningar de gör, utan musee-äventyr. Ofta får man inte fotografera på museer – på Musuemhacks äventyr uppmuntras det (man ser ju så bra ut på musser , ljuset är ju ofta mkt bättre än hemma). Man utgår också från att publiken måste underhållas innan de kan utbildas. Vill publiken veta vad föremålen de tittar på har kostat att köpa in, då berättar man det.

Vad är då grejen med museer? De kan visa saker för oss som är många tusen år gamla, dessa saker kommunicerar med oss och kan få oss att känna saker. ”Museums are fucking awesome”.

Bjarke Myrthu från BLIND SPOT fortsätter session med att tala om interaktivt historieberättande. Bjarke visar hur man kan inkorporera tweets och annat innehåll från nätet i vanliga youtube-videos, i syfte att berätta en ihistoria om en stad eller plats. Historier kan också hämtas från tjänster som inte var avsedda för det – en app som visar hur taxibilar rör sig i en stad (för att man ska kunna se var man kan hitta en taxi i realtid) kan också visa på olika fenomen inom staden – var vill inte taxibilarna köra på natten till exempel.

Våra tidslinjer på nätet är också ett verktyg som kan användas för att berätta historier, då vi alla väljer att visa olika saker. Egen kommentar: vad skulle hända om vi la våra tidslinjer ovanpå varandra?

Bjarke tar också upp att nu har hashtaggar funnits tillräckligt länge och vara tillräckligt vanligt förekommande för att man ska kunna skapa intressanta berättelser utifrån dem. Bjarke menar att vår nya interaktivitet på nätet är vår nya lägereld. Jag förstår ärligt talat inte resonemanget, kanske är han före sin tid. Väljer vi inte alla våra egna lägereldar nuförtiden? Är de verkligen lägereldar då, är de inte bara värmeljus?

Nästa talare är Nicholas Felton. Han arbetar med fotografi och datavisualisering för att berätta historier. ”Data is the new wood”, data är något vi kan använda för att skapa nya vackra saker av, ett material. Något vi har i överflöd idag är bilder; vi har fler kameror än tidigare, vi tar mängder med bilder, en del väldigt övervägda och en del väldigt ogenomtänkta, och vi konsumerar fler bilder varje dag än någonsin förr. Nicholas går igenom olika sätt att arbeta med fotografi och bilder för att skapa nya berättelser. Jag kan inte riktigt återge teknikerna, men rekommenderar verkligen att ni tittar på hela den här sessionen på nätet!

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s