UXlibs II – keynote 2 Lawrie Phipps
Publicerat: 24 juni, 2016 Sparat under: UXlibs II Lämna en kommentarDagens keynote levereras av Lawrie Phipps från JISC som pratar om ledarskap och förändring.
Vi pratar ofta ledare som ”dom”, och ”de” ska skapa förändring. Problemet är att även ledare kan ha den här synen, fast på personalen. När ledare och chefer pratar om barriärer för förändring så pratar de om personalen, det är ”de” som hindrar de att genomföra förändringar.
En annan faktor som kan hindra förändring kan vara att man redan är eller upplevs som framgångsrik, varför ska man då förändras?
Alla vi som arbetar på universitet måste därför börja försöka se oss själva som ledare, vi kan inte förvänta oss förändring uppifrån utan att också visa att vi vill ha den och själva arbetar för den.
Lawrie berättar vidare om hur han ibland blir inbjuden att lyssna på presentationer från projekt på universitet och jämför med den här leveransen av projekt inför ledning med katter som släpar in döda fåglar. Detta inträffar för att man inte blandat in ledning tidigare i projektet, de måste vara förankrade för att faktiskt göra skillnad. Man kan arbeta med hur bra metod som helst, men det kommer inte rädda en från organisationens eller bibliotekets kultur.
Lawrie tar upp sitt eget arbete som djurrättsaktivist som arbetat för att förbjuda rävjakt med hundar. Lagen blev antagen men var då så full av kompromisser att ingen protesterade och det var därför den kunde segla igenom House of Commons. Lawrie menar att det var fel, vill man ha förändring ska man inte kompromissa utan tvinga motståndarsidan att vara de som står för det negativa, och de får då ta fullt ansvar för det som inte händer (för att de protesterar).
Lawrie argumenterar vidare för att man inte ska underskatta värdet av små förändringar. Många små förändringar kan göra stor skillnad!
Han avslutar med att berätta om projekt han varit inblandad i som inte slutat väl. I ett särskilt projekt så pratade han med så många människor och stakeholders han kunde, för att finna konsensus, i det här fallet för att ta fram riktlinjer för tillgänglighet på webben och i digitala miljöer för bibliotek. Slutprodukten innebar att man gick fem år tillbaka i tiden. Önskan att få alla olika organisationer att enas om riktlinjer innebar att produkten blev sämre. Man ska inte prata med eller försöka att tillfredsställa alla, utan istället försöka prata med rätt personer.
Vi måste lära oss skilja på identitet och roll som yrkesutövare. Man kan ha en viss roll i sin organisation, men det behöver inte betyda att man måste överge sin identitet, vad man är intresserad av. Integrera identiteten i yrkesrollen. Ett trick kan vara att erbjuda chefer att skriva papers eller projektrapporter tillsammans med en, så att de får en chans att få beröm för det man gjort. Varför inte, om det kan åstadkomma förändring?