LAC – första parallella sessionen, Space 1

Större delen av konferensen består av parallella sessioner och den första jag väljer kallas kort och gott Space 1. Det är åtta talare/akter som ska ge varsin blixpresentation á åtta minuter så jag kommer inte hinna rapportera samtliga detaljerat, utan jag siktar snarare på någon slags sammanfattning och så får vi vara glada om jag får rätt på titlar och namn. Hav tålamod.

Här är för övrigt fullsatt, och mer än det, och det gör mig ju inte alls nervös inför morgondagens Space 2, då jag ska presentera. Obs, ironi.

Första gänget ut, från Cornell University, har använt ”mobile assessment” för att utvärdera sitt fysiska bibliotek. De har använt en mobil app kallad Suma för att samla in data i bibliotek, och det verkar handla mest om hur man kan samla in data från observationer. De har bland annat använt appen till att undersöka en särskild våning före och efter en renovering. Genom trial och error menar de att de funnit att Suma fungerar bäst för väldigt specifika frågor (att man vet vad man vill veta, innan man börjar använda appen). De använder också appen för att definiera vad något är, man kan se direkt i den hur en grupparbetsplats ska se ut, och en studieplats för en person. Det underlättar datainsamlandet eftersom både personal och studentvakter samlar in data. De har också utvecklat appen efterhand, den är open source. (Biblioteksservice på UB har för övrigt gjort många av deras observationer, men rapporterat i gemensamma googledokument, så jag kan verkligen se nyttan!)

Nästa talare, Heather Scalf från University of Texas Arlington,  berättar om ett projekt där de mätt bland annat hur många som använde ett av deras bibliotek mitt i natten: det snittade på 400 personer kl. 2 varje natt på vardagar (!). De har också börjat samla in och aggregera data centralt, där de också har infört koder för att man inte ska kunna utläsa tex när enskilda studenter varit i biblioteket. Eftersom studenterna nu använder sina kort för att komma in och ut så kan man också utläsa hur länge studenter uppehåller sig i biblioteket. Korten utvisar också vad studenterna studerar och att studenter som tillhör en fakultet där biblioteket bara har öppet under dagen går över till det dygnsöppna när det egna stänger.

Nästa talare, från Dunbar library,  berättar om hur hennes bibliotek har arbetat med strategiska mål kring deras hus och lärandemiljöer. De identifierade två olika sidor av utvärderingen, building use study och needs assessment. Det förstnämnda handlar om hur huset används nu och det andra om vilka behov användarna har rent allmänt. De har för övrigt också använt Suma, och rekommenderar det som verktyg. Precis som våra undersökningar på UB har visat, så vill även deras besökare ha olika typer av utrymmen och sittplatser beroende på vad de håller på med för tillfället, det är viktigt med variation. De har sammanfattat sin studie i en kort rapport som man kan läsa här.

Don’t dismiss directional är titeln på ett tal som handlar om hur de förbättrat wayfinding i biblioteket med hjälp av digitala skyltar. De har en knepig byggnad där det är svårt att hitta rätt hylla när man ska ha en bok, och de har tidigare haft färgad tejp på golven och legender som hänger från taket för att visa vilken färg som går var. Detta visade sig dock vara svårt att uppdatera, därav ett projekt kring digital skyltning. Intressant är att det här universitetet också har policies för skyltar, något vi inom LU saknar i vår grafiska profil. De använde statistik från referensdisken för att se vilka ”directional questions” som kom in och vad de innebar, för att skapa ett underlag för vad de digitala skyltarna borde innehålla. Jätteintressant, och kan vara något för oss på UB att prova, oavsett om vi ska ha digitala skytar eller ej.

Nästa talare, från Middle Tennesse State Univeristy,  berättar om hur han unersökt chat-statistik för att undersöka klagomål på högljudhet i biblioteket. Deras bibliotek är stort och får många klagomål på att det är högljutt både här och där. De har sedan några år tysta zoner som sträcker sig över hela deras två översta våningarna. Intressant är att sedan de införde dessa zoner så får de fler klagomål på sådant som tidigare kunde passera obemärkt; skrapande med stolar, vibrerande telefoner och aggresivt datorantecknande. De använder Libchat och talaren har tagit ut chatstatistiken och använt några nyckelord som filter för att få ut just de chattar som handlar om klagomål på ljud. Några intressanta observationer är att flest klagomål kommer från de tysta zonerna, de förekommer oftast på hösten och under natten. Dock utgör de en väldigt liten del av de chattar och/eller klagomål som kommer in. Efter att ha mappat klagomålen på en karta över biblioteket kan man se att flest klagomål handlar om de områden där en tyst zon är precis bredvid utrymmen där man får grupparbeta eller där det finns skrivare eller annat som för oväsen.

 

 

 

 

 

 

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s