Avslutande tankar om UXlibs V

Nu har det gått några dagar sedan konferensavslut och det är hög tid att summera innan jag glömmer bort allt. Från den här konferensen har jag inte jättemycket nytt att ta med mig, men det har nog mer att göra med att det var min femte (och sista? På ett tag?) UXlibs och säger inte något om konferensen i sig. Jag skulle fortfarande rekommendera den varmt till alla som vill lära sig om UX på bibliotek, särskilt om man inte redan varit på fler än två. Något av det bästa i år, för mig, var faktiskt underhållningen under konferensmiddagen, en komiker som heter Sarah Mann och en protest/folksångare som heter Grace Petrie. Superbra båda två!

Den trogna läsekretsen vet att mitt team brukar vinna team challenge, så även i år, även om det från förra året är lättare än tidigare då man nu ”tävlar” i olika rum, så det finns två (eller tre?) vinnare. Vår utmaning var att lösa två problem för ett fiktivt akademiskt bibliotek som genom UX-undersökningar hade upptäckt att de hade förlorat besökare på kvällarna för att ett närliggande kafé hade ändrat sina öppettider och att möjlighet att äta på biblioteket samt sena öppettider var behov hos användarna. Vi prototypade fram The Twilight Café, från början en bokvagn med fika på, sedan en barista-vagn. Genom att förflytta ”fiket” inom biblioteket kan vi undersöka var det passar bäst. Vi ”undersökte” också var folk föredrog att sitta och fika och var det därför behövdes sittplatser och papperskorgar/återvinningskärl. Se vår skiss nedan, med en del av våra vinster. Temat för konferensen var just design, därav utformningen på team challenge.

Skiss på det mobila caféet samt några chokladkakor.

Min kollega Kitte och jag gick inte på samma grejer under konferensen, så hon tipsar om något hon lärde sig om: Teach back. Enligt Wikipedia, och Googles första träffsida (vsg för stark informationskompetens och källkritik, 😉 ) så är det en metod som är utvecklad och används inom vården, för att kontrollera att vårdtagaren har förstått hur den ska ta sin medicin, eller sköta sitt sår, eller vad det nu kan vara. Vårdtagaren får helt enkelt förklara det som den precis förhoppningsvis har lärt sig av vårdpersonalen, så att vårdpersonlaen vet att vårdtagaren förstått rätt och detta stärker så klart även inlärningen. Kitte förklarade det för mig som att någon på konferensen hade använt Teach back för att lära sig vilka ord och termer som studenter använder, genom att be dem förklara hur de gör något, för att sedan kunna implementera dessa på sin webbplats. Med hjälp av lite boolesk logik i Google så hittar jag en beskrivning av metoden som UX-metod, men då på ett lite annat sätt, så det finns säkert många varianter: Method 12 of 100: Teachback . (Om du vill googla själv så notera att det oftast särskrivs, men alltså inte alltid.) Det hela påminner mig lite om metoden Touchstone tours, som går att genomföra i både fysiska och digitala miljöer (”kan du berätta och visa för mig vad du brukar göra när du är här?”). Har jag, och Kitte, fattat rätt så låter det som ett smart sätt att ta reda på hur en målgrupp spontant uttrycker sig, och inte bara vad de gör, även om man får veta det också.

Som jag antytt ovan så känner jag att jag nog kommer att prioritera andra möjligheter till professionell utveckling under nästa år så nästa år får ni åka själva på UXlibs, om ni inte redan gjort det! Vi ses däremot kanske igen här på bloggen mot slutet på juli, då jag nog kommer att rapportera lite ifrån en konferens jag själv är med och arrangerar, International Conference on Performance Measurement in Libraries. Det är inte för sent att anmäla sig! 😉

 


UXlibs V dag 2, förmiddag

Dag två inleds med en keynote av Suzanne Chapman som arbetar på Centre for civic design, just nu med att förbättra väljarupplevelsen vid allmänna val.

Hon talar under rubriken Working in difficult environments. Ett problem organisationer kan ha är att de inte vet vilka de är och vad de vill:

Fniss!

Suzanne berättar om svårigheterna med att designa möjligheten att delta i demokratin i USA. Tex står det i konstitutionen att staterna själva bestämmer hur de ska genomföra val.

I Suzannes team arbetar de efter ett antal principer eller värderingar, som också hjälper dem att prioritera:

Hon går igenom alla sex principerna så snabbt och bra att jag nästan blir yr. Många utmärkta visdomsord! Gör bara nya misstag. Vägen till en lösning är aldrig rak. Är den rak har man förmodligen gått vidare med första, sämsta, idén.

Vi får också lära oss om konceptet ”insituitional underpants”. Det är när en organisations struktur syns på utsidan = på webbplatsen ( istället för att webbplatsen bygger på användarens behov). Fniss!

Vi får också höra om hur när hon som UX bibliotekarie ändrade sitt egna sätt att prata om slutanvändare, från user till patron. På så sätt hindrade hon biblioteksanställda från att säga ”but I’m a user too”, vilket hade tagit mycket tid att hantera.

Nästa presentation i plenum levereras av Victor Alfson, som jobbar på Blackebergs bibliotek i Stockholm.

Han berättar om hur de använt virtual reality (VR) för att genomföra UX undersökningar, UXVR-projektet. De designade en 3D-modell av biblioteket baserat på befintliga planritningar. Det blev en ”ren” och kal modell av biblioteksrummet som biblioteksanvändare sedan fick ”måla” med programvaran Tilt Brush. Respondenterna fick i uppdrag att skapa sitt önskade bibliotek. De började också intervjua respondenterna medan de ändå träffade dem.

Lite nästan av misstag har de använt följande UX-metoder:

Den här typen av visualisering gör att användaren blir distraherad av det den ser och därmed kan underlätta en intervju då användaren släpper garden något.

Victors slutord:

I framtiden skulle Victor vilja kunna göra samma, men i grupp. Skulle man kunna ha ett observatörsrum där andra kollegor kan ta del av undersökningen?


UXlibs V Penny Andrews

Penny Andrews fortsätter förmiddagen med att tala i plenum om Neurodiversity, universal design and secrets of the library.

TIll att börja med så används terminologi på väldigt olika sätt även i engelsktalande länder, därav att ordet neurodiversity tillkommit. Aktivister vill hellre använda det då det är mindre stigmatiserande än många andra ord som används. Penny går igenom vad det inte är först, det gäller alls inte ”alla”, det gäller inte de med psykisk ohälsa, eller de som har ”brain fog” efter tex en olycka. Spektrat som en person som faller under neurodiversity har, är väldigt ojämnt, man är jättebra på vissa saker men inte andra, och situationen spelar också roll. Hjärnan fungerar helt enkelt inte som vi förväntar oss.

Bibliotek tror ofta att de är väldigt bra på att arbeta med inkludering av även de med särskilda behov, men Penny menar att vi är sämre än vi tror. Hon går igenom en del olika saker vi kan ha svårt att lösa, tex att en del av den här studentgruppen behöver vara helt ensamma eller ha helt tyst, vilket ofta är svårt att skapa. Det är heller inte tillräckligt att erbjuda individuella lösningar, eftersom så många aldrig berättar för någon att de har särskilda behov. Autistiska studenter har mycket högra avhoppsfrekevens pga detta jämfört med andra studentgrupper med särskilda behov.

Bibliotek har ofta många oskrivna regler och koder, som kan vara svåra att förstå. Hur får man använda biblioteket? De flesta normfungerande lär sig genom att ta risken att prova, men de med neurodiversitet vågar kanske inte.

Universell design är omstritt, för det är inte självklart att en lösning kan användas av alla, då vi har olika behov. Det handlar dock inte om det, utan mera om att försöka tänka och göra rätt från början, så att så få anpassningar som möjligt behövs i efterhand. Här får vi också en varning för att rekrytera bara de som gärna vill prata med oss när vi ska testa saker, vi måste våga fråga även de som ser rädda ut eller som vi ser har svårt att använda biblioteket. Varning för ”outliers” aktivister som är på gränsen till rättshaverister. Många med neurodiversitet (svenska?) är inte med i någon organisation som arbetar med deras frågor.

En ytterligare komplikation är att det är svårt att generalisera, människor på autism-spektrat är sinsemellan väldigt olika. Viktigt att också komma ihåg att en och samma individ kan tillhöra flera grupper, en person under neurodiversity-paraplyet kan också vara transperson, förälder, från ett annat land än det de studerar i, osv.

Pennys sista visdomsord är att vi måste träffa och prata med folk, emaila inte, ingen läser bibliotekets epost :-).


UXlibs V startar nu!

Första förmiddagen börjar med välkomnande från konferenskommittén, årets tema är:

Andy Priestner fortsätter sedan med ett mer formellt välkomsttal. Han säger bland annat att han tror konferensen kommer finnas kvar så länge vi fortfarande måste lobba för UX.

Han förklarar också årets tema, många bibliotek kommer inte vidare efter att ha genomfört undersökningar, man lyckas inte med designdelen, av olika anledningar.

Andy menar att det finns 8 institutionella hinder för UX design:

  • Man nöjer sig med att samla in data
  • Vi är dåliga på idégenerering
  • Vi strävar efter perfektion
  • Vi är för försiktiga
  • Vi är inte tillräckligt agila
  • Vi har problem med ägarskap och politik
  • Vi ignorerar de banala problemen användare har
  • Rädsla för att misslyckas

Efter Andy tar vår svenska UX-stjärna Anneli Friberg vid med årets första keynote. Anneli är till vardags avdelningschef för vetenskaplig publicering vid Linköpings universitetsbibliotek och var mycket tidigt ute med att arbeta med UX på bibliotek i Sverige.

Hon talar under rubriken My UX Journey och ledarskap och vi får följa henne ändå från när hon var en liten flicka och fick lära sig av farfar att allt hon gjorde var ok, även när det var fel. Hon menar att ledarskap, att leda andra men också sig själv, är nyckeln till framgångsrikt UX-arbete.

Hon delar med sig av svårigheter hon mött när hon försökt prata med andra om UX och arbeta med UX. Organisationens plats på UX-mognadstrappan spelar stor roll för vad man kan säga och göra.

Hon delar också med sig av ett exempel på en UX pilot som inte fungerade, och vikten av att ändå testa sådant man kanske inte tror på. Deras försök med Librarian on call var ett viktigt steg mot att bygga en kultur där det är ok att misslyckas.

Anneli berättar om LiUBs regelbundna och systematiska användbarhetstestande och att det var svårare att komma igång med testande och utveckling av biblioteksmiljöerna. Hon önskar att hon tidigare börjat involvera fler kollegor i arbetet.

Även om Anneli menar att vi alla är ledare så avslutar hon med några visdomsord till chefer:

Vi ska också alla vara smarta, modiga och tålmodiga!


Länkade data, Malmö 10 juni 2019

Region Skåne arrangerar, i samarbete med bl.a. Malmö Universitet, en eftermiddag om länkade data, och jag samlar mina anteckningar här. I vanlig ordning gäller att de blir som de blir.

Eftermiddagen börjar lite tråkigt då en del deltagare inte kan ta sig till evenemanget pga ett bombhot mot Malmö C. Vi är dock ändå många på plats, och blir hälsade välkomna av Sara Kjellberg, bibliotekschef på Malmö Universitet.

Först ut är Marie Gustafsson Friberger, som undrar hur vi vill ha våra länkade data, prydliga eller ovårdade?

Hon ger en snabb introduktion till länkade data, och nämner TIm Berners Lee, som påpekat att data alltid har relationer till annan data (finns tydligen ett Ted Talk av honom om detta). Tre kriterier för länkade data:

  • Adresserbarhet – ge varje ting en URI
  • Enhetlig informationsmodell
  • Länka ihop

Det gör det möjligt att kombinera data från flera olika källor, t.ex. olika kulturarvsaktörer. Det möjliggör också maskinell bearbetning och kan ge bättre tillgänglighet för data i sökmotorer.

W3C-rekommendationer relaterade till länkade data har utmynnat i RDF, resource description framework. Bygger på ”tripplar”: subjekt, predikat, objekt. Olika tripplar kan sedan kopplas samman för att skapa ytterligare relationer. URI:er används för att identifiera specifika resurser/ting.

Web Ontology Language (förkortas OWL) används i vokabulärer för att beskriva begrepp och relationer mellan begrepp i någon domän. De beskriver vilken typ av relationer ting kan ha till varandra.

Marie berättar vidare om Bibframe 2.0 som ett exempel på ett ramverk för länkade biblioteksdata. Hon tipsar också om DBpedia, som bland annat möjliggör helt nya sökmöjligheter på wikipedia-data.

Ovårdade eller prydliga data (scruffy vs neat), handlar om olika synsätt inom AI-forskning, där scruffies inte tycker att det är så viktigt att förstå varför ett system ger ett visst resultat, medan de som är neat tycker att logiska system är att föredra. Samma begrepp finns inom länkade data (och semantiska webben).

Maries sista tips är vitboken om länkade data, på lankadedata.se/vitbok/introduktion.html 

Martin Persson , XML-specialist på MTM, fortsätter eftermiddagen med att prata om länkade data som dröm, politik och diskursiv praktik.

Informationstekniska drömmar: Den semantiska webben presenteras första gången 2001 i en artikel av Tim Berners Lee et al. Ett citat från artikel visar en ganska storslagen syn på vad länkade data ska göra (det ska ge oss helt nya redskap att leva, arbeta och lära oss tillsammans. Halleluja. ). När artikeln skrev trodde man kanske att webben skulle fortsätta vara fri och bara bli mer och mer öppen för alla att använda.

Martin berättar också om dokumentalisten Paul Otlet som i början av 1900-talet hade en idé om ett världsbibliotek, där all världens litteratur och kunskap skulle samlas och ”atomiseras”, beskrivas på den minsta nivån. Vannevar Busch hade en liknande idé på 1940-talet, en maskin där man skulle kunna mata in information för att snabbt kunna slå upp och visualisera den. Martins slutsats är att standardisering är alltid en ofullständig process, och ovanstående projekt är utopiska. I vardagen finns alltid massor av hinder, vilket leder till friktion.

Här segwayar Martin tjusigt över till det han skrev masteruppsats om 2014, bibliotekspolicyer för delning av öppna länkade data. Han fann då att det fanns en öppenhetsdiskurs och en auktoritetsdiskurs.  Man vill både vara öppen med data men samtidigt ses som en auktoritet, eller att man hänvisar till andra med auktoritet.

När det gäller katalogisering har samatalogisering (copy catalouging) länge varit en grej – Marin visar en annons för tryckta katalogkort från Svensk Biblioteksförening från 1930-talet, Kan man äga biblioteksmetadata, är det rimligt att ställa attribueringskrav vid publicering av öppna katalogdata? Vi påminns om konflikten mellan Libris och OCLC, angående användande av Worldcat. Problemet illustrerar att en ny teknik alltid har sällskap av andra faktorer, som juridik och politik och sociala aspekter.

Martin avslutar med att prata lite om hur Kungliga biblioteket har uttryckt sig i samband med framtagandet av Libris XL, som ju bygger på Bibframe. Man framhäver sig själva som långt framme, men säger samtidigt att det har krävt ”uthållighet och breda samarbeten”.  Martin gör en maktanalys, där det finns en viss relation mellan KB och de katalogisatörer som måste arbeta med den länkade datan varje dag, en liknande spänning som mellan länkade data-entusiaster och den lite svårare praktiken. Det som någon ser som en infrastruktur, ser en annan som sitt dagliga jobb.

Till slut: länkade data-visionen bygger på en decentraliserad webb, tilltagande centralisering blir ytterligare ett hinder.

David Haskiya, från Riksantikvarieämbetet, är siste talare för dagen. Hans rubrik går ut på att första regeln för länkade data är att inte tala om länkade data/eller iaf tala mindre om länkade data. Vi bör fokusera på annat!

Vi är i början av att länkade data börjar vara mainstream, och det märks genom att det är färre som talar om det idag.

Istället borde vi tala om hur länkade data kan/bör användas, och David nämner design thinking cykeln som en visualisering av var vi ofta är fel när det gäller länkade data, där vi ofta går direkt på en lösning, utan att först ta reda på verkliga problem, och skapa testbara prototyper för att lösa dessa problem. För slutanvändare alltså!

Ett universellt gränssnitt för åtkomst till data är inte samma sak som en universallösning (David säger också att de flesta borde anställa UX-kompetens snarare än dataexperter….). Han fortsätter sedan med att visa olika existerande gränssnitt där länkade data till exempel används för autocomplete, och disambiguation (avtvetydliggörande?), bland annat Open library.

David avslutar med att han tycker vi ska tänka stort, men börja smått. Delta i samarbeten med andra, använd existerande plattformar, vokabulärer, standarder och ramverk. Designa tekniska gränssnitt (gränssnitt för tekniker!) med användare i centrum. Öka vår informations hittbarhet på webben.

Dagen avslutas med ett panelsamtal med de tre föreläsarna där det jag tar med mig är att det är viktigt att man frågar sig varför man gör något, vad är det verkliga behovet. Länkade data är inget självändamål!