Avslutande tankar om UXlibs V

Nu har det gått några dagar sedan konferensavslut och det är hög tid att summera innan jag glömmer bort allt. Från den här konferensen har jag inte jättemycket nytt att ta med mig, men det har nog mer att göra med att det var min femte (och sista? På ett tag?) UXlibs och säger inte något om konferensen i sig. Jag skulle fortfarande rekommendera den varmt till alla som vill lära sig om UX på bibliotek, särskilt om man inte redan varit på fler än två. Något av det bästa i år, för mig, var faktiskt underhållningen under konferensmiddagen, en komiker som heter Sarah Mann och en protest/folksångare som heter Grace Petrie. Superbra båda två!

Den trogna läsekretsen vet att mitt team brukar vinna team challenge, så även i år, även om det från förra året är lättare än tidigare då man nu ”tävlar” i olika rum, så det finns två (eller tre?) vinnare. Vår utmaning var att lösa två problem för ett fiktivt akademiskt bibliotek som genom UX-undersökningar hade upptäckt att de hade förlorat besökare på kvällarna för att ett närliggande kafé hade ändrat sina öppettider och att möjlighet att äta på biblioteket samt sena öppettider var behov hos användarna. Vi prototypade fram The Twilight Café, från början en bokvagn med fika på, sedan en barista-vagn. Genom att förflytta ”fiket” inom biblioteket kan vi undersöka var det passar bäst. Vi ”undersökte” också var folk föredrog att sitta och fika och var det därför behövdes sittplatser och papperskorgar/återvinningskärl. Se vår skiss nedan, med en del av våra vinster. Temat för konferensen var just design, därav utformningen på team challenge.

Min kollega Kitte och jag gick inte på samma grejer under konferensen, så hon tipsar om något hon lärde sig om: Teach back. Enligt Wikipedia, och Googles första träffsida (vsg för stark informationskompetens och källkritik, 😉 ) så är det en metod som är utvecklad och används inom vården, för att kontrollera att vårdtagaren har förstått hur den ska ta sin medicin, eller sköta sitt sår, eller vad det nu kan vara. Vårdtagaren får helt enkelt förklara det som den precis förhoppningsvis har lärt sig av vårdpersonalen, så att vårdpersonlaen vet att vårdtagaren förstått rätt och detta stärker så klart även inlärningen. Kitte förklarade det för mig som att någon på konferensen hade använt Teach back för att lära sig vilka ord och termer som studenter använder, genom att be dem förklara hur de gör något, för att sedan kunna implementera dessa på sin webbplats. Med hjälp av lite boolesk logik i Google så hittar jag en beskrivning av metoden som UX-metod, men då på ett lite annat sätt, så det finns säkert många varianter: Method 12 of 100: Teachback . (Om du vill googla själv så notera att det oftast särskrivs, men alltså inte alltid.) Det hela påminner mig lite om metoden Touchstone tours, som går att genomföra i både fysiska och digitala miljöer (”kan du berätta och visa för mig vad du brukar göra när du är här?”). Har jag, och Kitte, fattat rätt så låter det som ett smart sätt att ta reda på hur en målgrupp spontant uttrycker sig, och inte bara vad de gör, även om man får veta det också.

Som jag antytt ovan så känner jag att jag nog kommer att prioritera andra möjligheter till professionell utveckling under nästa år så nästa år får ni åka själva på UXlibs, om ni inte redan gjort det! Vi ses däremot kanske igen här på bloggen mot slutet på juli, då jag nog kommer att rapportera lite ifrån en konferens jag själv är med och arrangerar, International Conference on Performance Measurement in Libraries. Det är inte för sent att anmäla sig! 😉

 

Annons

---