Framtidens kompetenser på bibliotek, eftermiddag

Jenny Lindberg från BHS inleder eftermiddagen med rubriken Profession i förändring – hur förbereds studenterna för framtiden? Jenny arbetar bland annat med BHS kandidatprogram, kallat Bibliotekarieprogrammet, och forskar också inom B&I. Hon doktorerade för ca två år sedan med avhandlingen Att bli bibliotekarie, där hon undersökte blivande högskolebibliotekarier, hur ser deras yrkesidentitet ut och hur ser spänningen ut mellan utbildningen och yrkespraktiken.

Jenny ser en utveckling de senaste åren mot fokus på forskarstöd inom högskolebiblioteken, t.ex. syns detta genom att de flesta lärosäten anställt egna bibliometriker. För några år sedan var det pedagogik alla talade om, nu är det detta. Det innebär också att det har börjat efterfrågas mer och mer att bibliotekarier även har annan ämneskompetens, ska man arbeta med forskarstöd anses det fördelaktigt att själv ha forskningsbakgrund. Hot och löften som man kan se kring den här trenden är bland annat att fokus kan ha skiftat lite från student till forskare som kund. Vi blir också mer och mer specialiserade och det skulle kunna få till följd att vi inte längre vill arbeta tillsammans med andra bibliotekarier eller känner yrkesgemenskap över hela professionen.

Jenyy hänvisar också till den framtidsspaning som DIK gjorde 2011, och menar att den verkar ha varit ganska träffsäker; digitalisering, läsning, vetenskaplig kommunikation, deltagarkultur, pedagogik och handledning,  och marknadsföring ingick alla som framtidens kompetenser i den spaningen. Jenny berättar också om en av kurserna i Bibliotekarieprogrammet, Professionell informationssökning, där de försöker stimulera studenterna till att reflektera kring olika aspekter av informationssökning i yrket. En aspekt som kursen tar upp är informationssökning för det egna arbetets skull, alltså det man gör för att lära sig det man behöver för att kunna utföra sitt arbete när man är yrkesaktiv. Förhoppningen är att detta kan leda till ett reflekterande arbetssätt inom alla bibliotekssektorer, inte bara högskolesektorn. Man vill etablera synsättet att man ska lära sig för att kunna fortsätta lära hela livet.

Johanna Rivano Eckerdal fortsätter eftermiddagen. Hon är lektor och forskare på avdelningen för ABM, institutionen för kulturvetenskaper, vid Lunds universitet. Johanna tar avstamp i det tidigare programmet Bivil, och hur det utvecklades i samband med Bologna-processen. Numera läser man den så kallade ABM-mastern om man läser i till bibliotekarie i Lund, egentligen Masterprogram i arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap och museologi. Idag går antagningen till så att man får skicka ett brev därman förklarar varför man är intresserad av att läsa utbildningen och där man också får indikera vilken av inriktningarna man är intresserad av, och ca 80 personer kallas sedan till intervju, varav ca 40 kommer in. Det är relativt högt söktryck och då det också är ett masterprogram så är det väldigt bra studenter som kommer in, menar Johanna.

Studenterna på ABM-mastern får börja utbildningen med att reflektera över den egna befintliga kompetensen och de får även studera aktuella platsannaonser inom yrkena. Tanken är att studenterna ska få träning att uttrycka sin kompetens på det sätt som svarar mot hur arbetsmarknaden talar om yrket. Fokuset inom utbildningen ligger annars på kommunikation och förmedling (av kultur och information). Koppling till det omgivande samhället tas upp i samtliga kurser. Ambitionen är att studenterna ska vara väl förbereda för en oviss framtid och därför strävar de efter att studenterna ska ha många mindre praktikperioder i olika verksamheter under utbildningens gång. Johanna går lite i clinch med de som talat tidigare under dagen och antytt att man får lösa kompetensbehoven på biblioteken genom att anställa andra än bibliotekarier, när hon menar att det handlar om ens syn på vad bibliotekariekompetens är och att ABM-programmets ambition är att ge studenterna en väldigt bred profil så att de är förberedda på en verksamhet i ständig förändring och att de måste kunna ta till sig ny kompetens under hela sitt yrkesliv. Att vara förändringsinriktad och intresserad av förädnring och verksamhetsutvekling ska ingå i bibliotekariekompetensen. Att rekrytera andra än bibliotekarier kan urholka biblioteksverksamheten. Det kan också vara fördelaktigt att se på biblioteket som ett pågående arrangemang med flera olika kärnor, snarare än något som har EN kärnverksamhet. Om man då förändrar och utmanar en av kärnorna så behöver inte det upplevas som ett lika stort hot.

Johanna avslutar med en framåtblick där hon flaggar för en ny större omarbetning av ABM-mastern och konstaterar att de vill ha många fler sökande med ett annat modersmål än svenska. Johanna menar också att det behövs en bibliotekschefsutbildning (som en påbyggnadsutbildning på den bibliotekarieutbildning man givetvis redan har).

Henrik Jochumsen från IVA i Köpenhamn är siste talare före fikat. Henrik tänker inte berätta om IVAs utbildning utan ger sin syn på bibliotekens förutsättningar idag och i framtiden. Henrik menar att en av bibliotekens tidigare uppdrag har varit att uppfostra medborgarna till duktiga samhälslmedborgare, genom kunskaps. och informationsförmedling. Idag är det lite oklarare vad utbildning och bildning och kunskap är för något och det gör bibliotekens uppdrag och funktion i samhället lite oklarare. Det finns inga enkla svar idag och Henrik återkommer till den osäkerhet som Catharina också pratat om tidigare.

Publiken idag söker också upplevelser, vilket gör att biblioteken är en av många aktörer som erbjuder upplevelser, där ganska många (till exempel bokhandlare med kafé) som erbjuder en upplevelse som är förvillande lik den biblioteket erbjuder. Henrik visar en modell över det moderna bibliotekets olika ”rum”, ett rum för inspiration, skapande, lärande och möten.

Henrik menar att de olika rummen finns kvar, men har utvecklats. Istället för att man får inspiration av biblioteksmedarbetarna får man kanske idag inspiration från andra biblioteksbesökare som har skapat något i biblioteket. Henrik tar upp ett antal kompetenser som kommer att behövas i framiden, de flesta av en ganska allmän och flytande karaktär och de känns igen i alla fall delvis från tidigare under dagen. Man måste ha pedagogiska kunskaper, vara innovativ, kunna förmedla kunskap till andra. Det är inte längre hållbart att vara introvert som bibliotekarie utan man måste ha ett utåtriktat förhållningssätt. I Danmark har man under en längre tid anställt sig till andra kompetenser och Henrik vill därför tala om biblioteksförmedlare snarare än bibliotekarier. Det har också varit ett sätt att delvis lösa homogenitetsproblemet, att alla med bibliotekarieutbildning har en tendens att vara mycket lika och inte vara representativa för det samhälle man ska verka i.

Henrik avslutar med tre frågor. Vad finns det för samband mellan samhällsutvecklingen och de kompetenser som kommer att behövas på biblioteken? Vilka kompetenser upplever bibliotekschefer att de behöver? Och vilka kompetenser behövs på biblioteken för att man ska kunna hävda sig i konkurrensen med andra utbildnings- och kulturförmedlare?

Nästa programpunkt är en paneldebatt och den väljer jag att inte blogga om. Jag rekommenderar att ni kollar på hashtaggen #framkomp17 på twitter och andra sociala medier.

 


Framtidens kompetenser på bibliotek , förmiddag

Idag bjuder SFIS Syd och Svensk Biblioteksförening Skåne på en heldag om framtidens kompetenser på bibliotek. Dagens program hittar ni här. Tyvärr har Karin Linder som är ny generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening fått förhinder, så programmet är något luftigare än tänkt.

Ewa Stenberg som är co-chair för IFLA:s sektion för kompetensutveckling inleder. Hon arbetar till vardags vid Malmö högskolas bibliotek, även där med kompetensutveckling. Ewa pratar om IFLA:s riktlinjer för kompetensutveckling, IFLA Guidelines for Continuing Professional Development, Principles and Best Practice. Riktlinjerna ärframtagna av en arbetsgrupp inom Ewas sektion.

Varför behövs då riktlinjer? För att ständiga förändringar i omvärlden, teknikutveckling och behov av verksamhetsutveckling ställer krav på att bibliotekspersonal ständigt utvecklar sin kompetens. Del 1 av dokumentet tar upp principer och best practice för olika roller inom professionen. Vad kan den anställde göra, vad bör chefer göra, osv. Bland annat tas medarbetarens egna ansvar för den egna utvecklingen upp, medarbetaren bör aktivt söka fortbildning och ta fram en egen utvecklingsplan (gärna tillsammans med chef). Chefer är i sin tur ansvariga för att tillhandahålla kompetensutveckling, och bör se till att den kommer alla till del, både individer och grupper. Det är nödvändigt för verksamhetsutveckling. Arbetsplatsen bör utse en kompetenssamordnare och personalen bör lägga 10 procent av sin arbetstid på kompetensutveckling. 0,5 – 1 procent av budgeten bör avsättas till kompetensutvecklingsaktiviteter. Riktlinjerna tar också upp vikten av att sätta mål med kompetensutvecklingsinsatser som sedan utvärderas.

Del två av riktlinjerna tar upp farhågor och frågor inför framtiden och del tre innehåller stödmaterial, till exempel en ordlista som Ewa tipsar särskilt om.

Nästa talare är Maria Haglund som är överbibliotekarie på KTH, sedan en liten tid tillbaka. Hon har tidigare bland annat arbetat på SLU. Maria pratar om vad som påverkar högre utbildning, och att det är dessa påverkansfaktorer som man behöver ta hänsyn till även i det akademiska biblioteket. Hon påpekar att det akademiska biblioteket oftast inte har ett egenvärde, utan ska stötta moderorganisationens behov och mål med forskning och undervisning.

Maria påminner om att man måste tänka på vad man ska göra, och sedan hur man ska göra. Gör vi rätt saker i våra verksamheter och gör vi dem på rätt sätt? Maria utgår sedan från kompetenshjulet och pratar om de olika bitarna. Den personliga kompetensen som hon ser det handlar framförallt om att medarbetaren måste kunna leda sig själv, och för att kunna göra det behöver organisationen diskutera och ha tydliga visioner och mål. Medarbetaren behöver också vara nyfiken, teknikintresserad och kunna lära sig genom att göra och genom att lära ut till andra.

Den kommunikativa kompetensen menar Maria handlar om att nätverka och samverka. Någon utanför den egna organisationen kanske har svaret man behöver? Projekt och metodarbete lyfts också, att kunan uttrycka sig i klarspråk och även att våga ha åsikter.

Den strategiska kompetensen handlar om att ha ett reflekterande förhållningsssätt och att försöka se ett helhetsperspektiv.

De yrkestekniska kompetenserna menar Maria  är bland annat att ha koll på forskarnas publiceringsprocess, data och open science. Juridik är också viktigt i sammanhanget, vilken data får man spara och publicera? Pedagogik blir också viktigare och viktigare. Webb och IT är vktigt då de digitala miljöerna är en del av studenters och forskares arbetsmiljö, för många är kanske det digitala biblioteket den enda del av biblioteket man nyttjar. När det gäller IT är det också viktigt att utveckla beställarkompetensen. Ekonomi är också ett viktigt kompetensområde, då vi måste kunan hävda oss i diskussionen med våra moderorganisationer eller de vi köper produkter av.

 

Kompetenshjulet

Maria visar kompetenshjulet

 
Maria avslutar med sin vision om hur biblioteken skulle kunna arbeta med framtidens utmaninger. Hon skulle vilja ha ett open lab system på KTH, där många olika kompetenser kommer tillsammans för att lösa olika problem och utmaningar, där bibliotekariekompetensen bara är en kompetens av många och man också skulle kunan involvera studenter och forskare. Chefer ska också klara av att delegera och inte lägga sig i detaljerna, eller ens vilken lösning som väljs, bara det blir en lösning. Hon tar också upp, efter en fråga, vikten av att observera användningen av biblioteket och inte bara fråga användarna, då man ofta säger en sak men gör en annan.

Förmiddagen avslutas av Catharina Isberg, chef på stadsbiblioteket i Helsingborg och även on co-chair för IFLA:s sektion för kompetensutveckling. Hon talar under rubriken Bibliotekarier i nytt uppdrag. Catharina har arbetat inom många olika bibliotekstyper och inleder med att tala om skillnader och likheter när det gäller kompetensbehov inom bibliotekstyperna. De akademiska biblioteken kommer att behöva arbeta mer med läsfrämjande, då läskunnigheten sjunker, och folkbiblioteken kommer att behöva arbeta mer med informationskunnighet.

Catharina fortsätter sedan med att problematisera begreppet kärnverksamhet. Den är föränderlig över tid och har inte alltid varit samma, och kan förändras i framtiden. Ens kompetens hänger samman med sammanhanget, eller kontexten man verkar i. Ens kompetens måste hänga ihop med sammanhanget man är i, stämmer de inte överens behöver man antingen utveckla kompetensen eller ändra på sammanhanget (byta position eller jobb). Catharina visar också kompetenshjulet, men har lagt till sammanhangsdimensionen utanför hjulet.

Helsingborgs stadsbibliotek gör en övesyn av kompetensbehoven utifrån verksamheten varje januari. De har bland annat under 2016 talat om hur de ska kunna minska ”innetiden” för att kunan lägga mer tid på att möta anvädnarna och hur man ska kunna bemanna på ett nytt sätt. De ska också börja arbeta mer med ett invånarperspektiv, design thinking och kundresan.

Catharina talar också om vikten av omvärldsanalys och att ha koll på de olika kontexter biblioteket ingår i. Det är också viktigt att alla medarbetare har en uppfattning om detta och är delaktiga i det strategiska arbetet och utveklar sin strategiska kompetens, till exempel för att kunna prioritera självständigt.

Den personliga kompetensen menar Catharina handlar om att kunna hantera den egna värdegrunden, den kanske inte alltid stämmer med det som är bibliotekets uppdrag. Man måste också kunna hantera osäkerhet, eftersom vi inte vet hur framtiden kommer att te sig. Vi kan välja att hantera osäkerhet med antingen kontroll eller tillit. Catharina exemplifierar med att hennes ledningsgrupp var nära att börja fatta beslut om en hylla som skulle flyttas i biblioteket, innan de kom ihåg att de bestämt sig för att arbeta med tillit och därför utgå ifrån att medarbetarna hade gjort den analys som krävts och att de själva kunde besluta om den där hyllan. Uppfriskande! (Skribentens kommentar)

I den personliga kompetensen ingår också att kunna hantera osäkerhet tillsammans med användaren, vi kan inte längre vara säkra på att vi vet allt när vi får en fråga utan vi måste våga lösa problem tillsammans med användaren, utan att ha facit i hand när vi börjar.