LAC, dag 3, sista sessionen, Space 3

Då är det dags för sista programpunkten för den här konferensen. Det blir den tredje omgången med tal på temat Space, som utrymme då, inte rymden. Jag talade förresten själv igår under Space 2 och det gick bra.

Den här sessionen består också av blixtpresentationer (har jag varit på någon session förutom min egen som inte har gjort det?), så i vanlig ordning antecknar jag lite skvättvis.

Två personer från University of Massachusetts Amherst berättar om hur de uppdaterat ett Learning Commons genom att använda multipla metoder för att få en helhetsbild av behov och problem. Det hela påminner om vårt projekt på UB. De har bland annat använt sig av ”desk stats” dvs den statistik de ändå alltid samlar in över inkomna frågor i servicepunkterna. De gör också kvantitativa observationer i miljön för att se var folk siter och hur länge. De använde också en experimentell metod, de skapade tre ”mikroklimat”, dvs små miljöer som de kunde observera hur de användes innan de valde modell, alltså en slags prototyp. De genomförde också fokusgrupper.  De använde sig också av en antroplog från universitetet som genomförde etnografiska studier, genom att lära ut metoder till studenter som sedan kunde undersöka sina klasskamrater och återrapportera.

Cornell univeristy bidrar med ett tal om deras förändringsarbete inom deras ”service area” alltså där de möter användare i miljön. De brukade ha mer än fem diskar i biblioteket för en del år sedan och lade märke till att antalet frågor i diskarna hade minskat. Deras studie visade dock att om studenterna inte had enågra större problem med att välja disk, bara det var väl skyltat  och det är också viktigt att diskar inte är lokaliserade precis bredvid ett område där det ska vara tyst, det hämmar folks vilja att be om hjälp där. De har ändå kombinerat diskar för att man ska slippa välja var man ska gå med sitt ärende. De har också arbetat med prototypmiljöer och varit på studiebesök och de har också använt Suma-appen för att samla in data från observationer i miljön. Deras resultat visar bland annat att en stor mängd frågor i diskarna handlar om vägvisning. De har också sett att de har problem med akustik och ljus. Nu har de fått en budget för ett nytt ”consultation area” som ska vara klart 2017. En del av deras lärdomar från studien är att man ska lyssna på sina egna användare, och inte så mycket vad andra bibliotek väljer att göra. Att arbeta med experimentytor och prototyper har varit mycket värdefullt och det är också mycket viktigt att faktiskt lyssna på de data man samlar in.

Jeremy Buhler från Univeristy of British Columbia, berättar om deras utvärdering av användning av bibliotekets publika datorer. De har tillgång till data såsom när någon loggat in och loggat av sedan tidigare, men de har nu också börjat mäta aktivitet vid varje dator för att kunna se om de har tillräckligt många, eller för många datorer. De har också tittat på användning över sina olika platser på campus, men också inom biblioteket. De ser bland annat deras publika datorer används i större utsträckning ju längre ner i huset de är, alltså ju närmre ingången. Jeremy pratar också om vikten av att bestämma vad man tycker är en rimlig nivå, vad är för lite användning? De landade på att minst 50% ”occupancy” behövs för att de ska behålla en dator. Det är samtidigt viktigt att inte råka basera beslut på den lugnaste perioden, utan de väljer att främst titta på data från de veckor under terminen då de har högst beläggning.

Florida university berättar om deras projekt Library Snapshot Day, där de genomförtt observationer av olika slag under ett antal dagar, tre timmar åt gången, för att få reda på hur användarna använder biblioteket under en vanlig dag. De använde sig också av B&I-studenter  som också var timanställda i biblioteket och de menar att det hade många positiva synergieffekter, och är utvecklande för både biblioteket och studenterna. De tänker fortsätta med sina observationer och tänker då försöka samla in data på ett mer standardiserat sätt och de vill också sprida sina resultatet bredare inom organisationen. Ett exempel på något de tänker ändra på tack vare observationerna är att de vill gå från en ingen-mat-policy, till policyer som främjar ägarskap bland användarna och renlighet.


LAC, dag 3, parallell session, organizational issues

Sista och tredje dagen bjuder inte på någon keynote, utan vi kastas direkt in i parallella sessioner. Jag har valt att börja med en inom det organisatoriska spåret, och det är återigen blixtpresentationer så jag kommer att skriva lite lagom slarvigt om ett urval.

Reskilling for the Digital Humanities är titeln på en presentation från Columbia University Libraries. De har haft ett kompetensutvecklingsprogram för bibliotekspersonalen med anledning av att humaniora som ämne numera kräver nya kunskaper, ”Developing Librarian” kallade de programmet. De skapade också en webbplats kring ”digital historia”, eller kanske historia digitaliserad…? Däe publicerade bibliotekarier som gick programmet information kring sina ämnesområden och historia kring närområdet runt arbetsplatsen, som ett sätt att öva sig i digital humaniora. Deltagarna fick efter programmet självutvärdera sig, samt utvärdera en kollegas kunskaper, och ansvarig chef fick också utvärdera hur hen uppfattade personalgruppens kunskaper samt vilka kompetenser inom digital humaniora som behövs. Utvärderingen användes sedan i aggregerad form för att se hur personalgruppen som helhet låg till, vilka luckor som fanns till exempel. Man kommer att använda resultatet för att gå vidare med en ny fas av Developing Librarian, kallad 2.0.

Ett gäng från UNC Charlotte talar på temat Building Library – Wide Engagement in Assessment. Man har där haft negativa erfarenheter av utvärdering då de tidigare har gjorts av en utomstående avdelning inom universitetet som biblioteket dessutom var tvungna att betala för. Man har numera anställt personal som ska arbeta med utvärderingar . Hon har bland annat använt Tableau för att visualisera data och kommunicera med personal och ledning. Ytterligare en person började som tog sig an att försöka fylla de luckor som fanns inom organisationen när det gällde utvärdering. Hon initierade ett arbete med att etabelera ett utvärderingsteam. De har också börjat presentera sitt utvärderingsarbete i olika sammanhang, och även gett lunchseminarier på temat How To, alltså också undervisat kollegor kring utvärderingsmetoder.

Sista talet för den här sessionen heter Writing the library’s story, three outcomes at a time, från Hollins university (som för övrigt är ett women’s only college. Exotiskt!). Nya krav från universitetet 2013 innebar att biblioteket måste börja utvärdera sin ”effektivitet”. Det är ett mycket litet bibliotek med enbart ett tiotal anställda, så det var inte aktuellt att anställa en särskild assessment librarian (en mycket vanlig titel här på konferensen). De väljer att titta på outcomes baserat på vad de prioriterat att göra ett givet år, och de har också varit noga med att kommunicera den verksamhetsutveckling de ägnat sig åt baserat på de utvärderingar de gjort. De väljer 3 outcomes varje år, tex, kan användare hitta eresurser via hemsidan? Efter utvärderingarna skrivs en rapport som delas med både universitetsledning och bibliotekets personal. En förbättring som nämns är att de skaffat bordslampor som har både eluttag och usb-uttag för laddning, intressant….

 

 


LAC – parallell session, organizational issues

Nästa punkt på förmiddagens program blir ytterligare ett block med blixtpresentationer, så liksom förut blir det kanske si och så med anteckningarna. Temat för sessionen är organisatoriska faktorer, men det ska sägas att de här huvudrubrikerna är ganska breda och sessionen verkar ha ett tämligen blandat innehåll.

Första talet handlar om hur man kan formulera och fylla en ny tjänst (som i anställning) med innehåll, när man är nyanställd eller ny på en position eller i en roll. När Amanda, som pratar, var nyanställd på en helt ny tjänst för några år sedan så skickade hon ut en enkät till kollegor för att undersöka vad de kunde ha för behov av stöd från henne. Rollen var som pedagogisk utvecklare. Hon frågade också om hur de som undervisade vill känna medan de talade med studenter. De ville känna sig engagerade och trygga, men gjorde inte det vid det här tillfället. Amanda satsade på att skapa ett Community of instruction, med hjälp av workshops och seminarier och samarbeten. Många var entuastiska, men en del var skeptiska. Amanda drog då ner på tempot och ansträngde sig för att göra formatet mer tillgängligt. Sex månader senare genomförde Amanda en ny utvärderingsrunda, för att få veta om arbetet var på rätt väg. Det visade sig finnas en del luckor i programmet och hon har därför gått vidare med att till exempel skapa en gemensam vokabulär kring undervisning. Amanda känner sig nu som en del av biblioteket och tror att hennes utvärderingar har lett till störe förtroende från kollegorna.

Elizabeth Edwards från University of Chicago talar om hur man kan använda utvärering och användartestning för att skapa engagemang för intranätet. De hade ett gammalt intranät där mycket information var daterad och det var svårt att uppdatera informationen. Det fanns heller inget tydligt ägarskap. Elsiabeth använde UX-metoder för att undersöka hur intranätet användes, primärt intervjuer med ungefär 20% av anställda. Hon lät sedan genomföra en heuristic analys, där man jämför det man undersöker med gängse standarder och best practice. Sedan genomfördes en pop-up enkät på själva intranätet, där besökaren inte bara fick svara på frågor, men också fick klicka på en mock-up vilket skapade en värmekarta över var människor klickade för att hitta information. Feedbacken som kom ur detta var väldigt värdefull, och man kom även åt feedback även från de som bara sporadiskt gick in på intranätet. Man tog sedan fram prototyper i papper och A/B testning av pappersprototyperna. Dessa togs för övrigt fram av personal, som själva fick utgå från det man kommit fram till hittils och en grafisk profil. När man sedan tagit fram ett nytt intranät så fick testpersoner genomföra skattjakter på information i intranätet, med fina priser som lockbete. Det var inte tanken från början att testerna skulle vara till för att skapa engagemang och intresse hos personalet, men det var det som hände. Personalen tyckte det nya intranätet var fint för att de själva fått vara med och påverka det.

Två personer från Dayton University berättar om hur de utvärderat vilka timmar bibliotkarierna ska erbjuda service. De undersöktejämförbara universitetsbibliotek, genom att skicka ut en enkät till jämförbara sådana. De frågade om modeller för service, vem som tjänstgör och vilka timmar under dygnet olika grupper tjänstgör. De frågade också om antalet timmar för bibliotekarier i yttre tjänst hade gått ner, svaret var ja i 40% av fallen. generellt visade enkäten att antalet drop in frågor med komplext innehåll minskar, frågor via chatt ökar och man arbetar mer och mer sitt samarbete med andra inom universitet. Man undersökte också vad bibliotekarierna gjorde istället för att arbeta i yttre tjänst, om det nu hade minskat. Vissa arbetade med att kartlägga arbetsbelastning på arbetsplatsen :-).

Under eftermiddagen kommer jag själv att presentera inom sessionen Space 2, så då blir det inga anteckningar här alls. Vi ses imorgon igen!


LAC dag 2, keynote

Andra dagen inleds med en keynote av Brian Nosek, från University of Virginia och Center for Open Science. Titeln på hans tal är Promoting an Open Research Culture.

Brian inleder med att visa ett exempel på hur våra sinnen kan lura oss. Vi får lyssna på ett ljudklipp av en enkel stavelse, och sedan även titta på personen som uttalar stavelsen. Det visar sig att varken ljudet eller bilden stämmer med vad som faktiskt händer, våra sinnen lurar oss. Vi får också titta blixtsnabbt på en blyertsteckning som kan föreställa antingen en groda eller en häst. Det man ser först är det man har haft lättast för att se, det andra djuret får man anstränga sig för att upptäcka. Till slut får vi också se en bild där en skugga faller över en vit ruta, där denna vita ruta i själva verket har precis samma mörkgråa färg som en annan ruta utanför skuggan. Svårt att förklara detta fenomen, men budskapet går hem, våra sinnen och hur vi uppfattar världen är omedelbara och kan inte alltid förändras, även om vi vet att det vi ser är ”fel”.

Brian går vidare med att tala om de normer och ”motnormer” som finns inom vetenskapen idag, till exempel förekommer både öppenhet och slutenhet. De flesta forskare säger sig följa normerna, tittar man på vad de faktiskt gör så blir det genast mer komplext, och frågar man forskare vad andra forskare gör så blir svaret att de andra verkligen bara följer ”motnormer”.  En del av problemet är att forskarens individuella behov och drivkraft är att bli publicerad, inte att vetenskapen ska vara korrekt nödvändigtvis. Utmaningen för de som är stakeholders är därför, menar Brian, att försöka förändra denna drivkraft. Hans Center for Open Science arbetar för att det ska bli en norm för forskare att arbeta ”öppet”, inte genom att försöka övertyga forskare att det är rätt sak att göra, utan genom att försöka övertyga forskare att det är rätt sak för dem att göra. Brian demonstrerar också hur många olika forskare kan komma till olika slutsatser fast de har samma dataset, enbart beroende på de metodologiska val de gör under arbetet. Dessa metodologiska val menar Brian kan påverkas av att forskaren vill bli publicerad. Center for Open Science har också tagit fram kriterier som tidskrifter och förlag kan använda sig av för att stötta öppen data. Det är inte bara viktigt med OA och öppen data, utan även viktigt med öppenhet kring workflow, hur har forskningen gått till i praktiken? Jag är personligen inte helt säker på hur detta skiljer sig från att ha ett välskrivet metodavsnitt i sitt publicerade paper, men men. Brians grupp har också tagit fram Open Science Framework, en webbyta för forskare där de kan spara data, workflow och all annan dokumentation. Det är också möjligt att göra allt publikt, eller bara vissa delar.


LAC – första parallella sessionen, Space 1

Större delen av konferensen består av parallella sessioner och den första jag väljer kallas kort och gott Space 1. Det är åtta talare/akter som ska ge varsin blixpresentation á åtta minuter så jag kommer inte hinna rapportera samtliga detaljerat, utan jag siktar snarare på någon slags sammanfattning och så får vi vara glada om jag får rätt på titlar och namn. Hav tålamod.

Här är för övrigt fullsatt, och mer än det, och det gör mig ju inte alls nervös inför morgondagens Space 2, då jag ska presentera. Obs, ironi.

Första gänget ut, från Cornell University, har använt ”mobile assessment” för att utvärdera sitt fysiska bibliotek. De har använt en mobil app kallad Suma för att samla in data i bibliotek, och det verkar handla mest om hur man kan samla in data från observationer. De har bland annat använt appen till att undersöka en särskild våning före och efter en renovering. Genom trial och error menar de att de funnit att Suma fungerar bäst för väldigt specifika frågor (att man vet vad man vill veta, innan man börjar använda appen). De använder också appen för att definiera vad något är, man kan se direkt i den hur en grupparbetsplats ska se ut, och en studieplats för en person. Det underlättar datainsamlandet eftersom både personal och studentvakter samlar in data. De har också utvecklat appen efterhand, den är open source. (Biblioteksservice på UB har för övrigt gjort många av deras observationer, men rapporterat i gemensamma googledokument, så jag kan verkligen se nyttan!)

Nästa talare, Heather Scalf från University of Texas Arlington,  berättar om ett projekt där de mätt bland annat hur många som använde ett av deras bibliotek mitt i natten: det snittade på 400 personer kl. 2 varje natt på vardagar (!). De har också börjat samla in och aggregera data centralt, där de också har infört koder för att man inte ska kunna utläsa tex när enskilda studenter varit i biblioteket. Eftersom studenterna nu använder sina kort för att komma in och ut så kan man också utläsa hur länge studenter uppehåller sig i biblioteket. Korten utvisar också vad studenterna studerar och att studenter som tillhör en fakultet där biblioteket bara har öppet under dagen går över till det dygnsöppna när det egna stänger.

Nästa talare, från Dunbar library,  berättar om hur hennes bibliotek har arbetat med strategiska mål kring deras hus och lärandemiljöer. De identifierade två olika sidor av utvärderingen, building use study och needs assessment. Det förstnämnda handlar om hur huset används nu och det andra om vilka behov användarna har rent allmänt. De har för övrigt också använt Suma, och rekommenderar det som verktyg. Precis som våra undersökningar på UB har visat, så vill även deras besökare ha olika typer av utrymmen och sittplatser beroende på vad de håller på med för tillfället, det är viktigt med variation. De har sammanfattat sin studie i en kort rapport som man kan läsa här.

Don’t dismiss directional är titeln på ett tal som handlar om hur de förbättrat wayfinding i biblioteket med hjälp av digitala skyltar. De har en knepig byggnad där det är svårt att hitta rätt hylla när man ska ha en bok, och de har tidigare haft färgad tejp på golven och legender som hänger från taket för att visa vilken färg som går var. Detta visade sig dock vara svårt att uppdatera, därav ett projekt kring digital skyltning. Intressant är att det här universitetet också har policies för skyltar, något vi inom LU saknar i vår grafiska profil. De använde statistik från referensdisken för att se vilka ”directional questions” som kom in och vad de innebar, för att skapa ett underlag för vad de digitala skyltarna borde innehålla. Jätteintressant, och kan vara något för oss på UB att prova, oavsett om vi ska ha digitala skytar eller ej.

Nästa talare, från Middle Tennesse State Univeristy,  berättar om hur han unersökt chat-statistik för att undersöka klagomål på högljudhet i biblioteket. Deras bibliotek är stort och får många klagomål på att det är högljutt både här och där. De har sedan några år tysta zoner som sträcker sig över hela deras två översta våningarna. Intressant är att sedan de införde dessa zoner så får de fler klagomål på sådant som tidigare kunde passera obemärkt; skrapande med stolar, vibrerande telefoner och aggresivt datorantecknande. De använder Libchat och talaren har tagit ut chatstatistiken och använt några nyckelord som filter för att få ut just de chattar som handlar om klagomål på ljud. Några intressanta observationer är att flest klagomål kommer från de tysta zonerna, de förekommer oftast på hösten och under natten. Dock utgör de en väldigt liten del av de chattar och/eller klagomål som kommer in. Efter att ha mappat klagomålen på en karta över biblioteket kan man se att flest klagomål handlar om de områden där en tyst zon är precis bredvid utrymmen där man får grupparbeta eller där det finns skrivare eller annat som för oväsen.

 

 

 

 

 

 


Library assessment conference – keynotes dag 1

Det är dags för första riktiga konferensdagen, och den ska inledas med två keynote presentationer. Molly Broad från American Council on Education ska prata på temat högre utbildning vid ett vägskäl (min översättning) och nästa person är Lisa Hinchliffe från University of Illinois at Urbana-Champaign och hennes presentation heter Sensemaking for Decisionmaking.

Molly blir presenterad av AORLs ordförande och det visar sig att det här American Council of Education är en ganska big deal. Det är en lobby/paraplyorganisation för samtliga andra organisationer inom det högre utbildningssystemet i USA. Hon talar främst om vad som utmärker högre utbildning i USA. Hon ser mångfalden inom utbildningssystemet som en styrka, studenter har mycket att välja på. Hon nämner några saker som hon menar påverkar utvecklingen just nu. Det första är förändrade ekonomiska förutsättningar och det började med finanskrisen 2008. Många stater minskade då sina anslag till statliga universitet och det ledde till mycket högre avgifter för studenter. Universiteten kunde inte heller få lika höga donationer som tidigare. Vilken ska affärsmodellen nu vara? Nästa förändringspunkt handlar om pedagogik och förändrade metoder för lärande och undervisning. Detta hänger också samman med att nya studentgrupper är mer heterogena än tidigare, studenter har olika åldrar, olika mål, olika behov. En ytterligare utveckling är att fler och fler lärare i USA inte är inom det så kallade tenure-systemet, de är alltså tillfälligt anställda på olika sätt och ofta inte aktiva forskare. Digitalisering och ny teknik påverkar också högre utbildning. Så här långt kan jag känna igen mycket från vad som händer även hemmavid, men Molly fortsätter sedan med att prata en del om amerikanska utbildningspolitiska förhållanden, det besparar jag er.

Lisa pratar, inte helt oväntat, om vikten av utvärdering för att visa värdet av det man gör, och kunna få stöd för verksamheten. När vi får förändrade finansiella förutsättningar, som Molly pratade om, så behöver vi också utvärdera vår verksamhet så att vi kan välja vad vi ska göra och vad vi inte ska göra. Bibliotek är väldigt omtyckta, men vi kan inte leva på kärlek, vi behöver pengar. För att få pengar måste vi kunna visa vårt värde. Vårt värde kan dock inte enbart mätas i ekonomiskt värde, bibliotek har också ett utjämnande värde. Bibliotek bidrar till ekonomisk utjämning mellan studenter. Lisa menar att utvärdering kan användas som tre olika verktyg: karta, kompass och strategiskt verktyg. Kartan är den bild vi får av vad som pågår när vi undersöker vår verksamhet. Den måste också förstås i kontext, vad händer på vårt och andra universitet? Kartan måste stämma med verkligheten, och inte bara innehålla det vi vill att den ska innehålla. Kompassen pekar ut vilka vägar som är möjliga. Ibland ser vi vad vi ska röra oss mot, och ibland ser vi vad vi ska röra oss bort ifrån. Vidare handlar den strategiska biten om konsten att fatta beslut. Lisa menar att vi ofta betonar fel ord i evidence-based decisionmaking, ofta betonas evidens, kankse ska ordet decisionmaking vara betonat istället. Från en utvärdering måste vi klara av att fatta beslut. Vi skapar bibliotekets framtid genom de beslut vi fattar, och även de beslut vi inte fattar. Att inte välja väg är också ett val, men förmodligen inte ett bra val. Är då våra utvärdering vad de borde vara? Utvärderingskulturen har växt sig stark ( i USA), men behöver mogna. Utvärderingar måste inte bara äga rum, de måste också påverka verksamheten. Lisa lanserar begreppet decision-based evidence making. Utvärderar vi redan fattade beslut, bara för att vi vill se att det var rätt beslut? Hur väl fungerar våra utvärderingar som karta, kompass, och strategisk guide?