Avslutande tankar om UXlibs V

Nu har det gått några dagar sedan konferensavslut och det är hög tid att summera innan jag glömmer bort allt. Från den här konferensen har jag inte jättemycket nytt att ta med mig, men det har nog mer att göra med att det var min femte (och sista? På ett tag?) UXlibs och säger inte något om konferensen i sig. Jag skulle fortfarande rekommendera den varmt till alla som vill lära sig om UX på bibliotek, särskilt om man inte redan varit på fler än två. Något av det bästa i år, för mig, var faktiskt underhållningen under konferensmiddagen, en komiker som heter Sarah Mann och en protest/folksångare som heter Grace Petrie. Superbra båda två!

Den trogna läsekretsen vet att mitt team brukar vinna team challenge, så även i år, även om det från förra året är lättare än tidigare då man nu ”tävlar” i olika rum, så det finns två (eller tre?) vinnare. Vår utmaning var att lösa två problem för ett fiktivt akademiskt bibliotek som genom UX-undersökningar hade upptäckt att de hade förlorat besökare på kvällarna för att ett närliggande kafé hade ändrat sina öppettider och att möjlighet att äta på biblioteket samt sena öppettider var behov hos användarna. Vi prototypade fram The Twilight Café, från början en bokvagn med fika på, sedan en barista-vagn. Genom att förflytta ”fiket” inom biblioteket kan vi undersöka var det passar bäst. Vi ”undersökte” också var folk föredrog att sitta och fika och var det därför behövdes sittplatser och papperskorgar/återvinningskärl. Se vår skiss nedan, med en del av våra vinster. Temat för konferensen var just design, därav utformningen på team challenge.

Skiss på det mobila caféet samt några chokladkakor.

Min kollega Kitte och jag gick inte på samma grejer under konferensen, så hon tipsar om något hon lärde sig om: Teach back. Enligt Wikipedia, och Googles första träffsida (vsg för stark informationskompetens och källkritik, 😉 ) så är det en metod som är utvecklad och används inom vården, för att kontrollera att vårdtagaren har förstått hur den ska ta sin medicin, eller sköta sitt sår, eller vad det nu kan vara. Vårdtagaren får helt enkelt förklara det som den precis förhoppningsvis har lärt sig av vårdpersonalen, så att vårdpersonlaen vet att vårdtagaren förstått rätt och detta stärker så klart även inlärningen. Kitte förklarade det för mig som att någon på konferensen hade använt Teach back för att lära sig vilka ord och termer som studenter använder, genom att be dem förklara hur de gör något, för att sedan kunna implementera dessa på sin webbplats. Med hjälp av lite boolesk logik i Google så hittar jag en beskrivning av metoden som UX-metod, men då på ett lite annat sätt, så det finns säkert många varianter: Method 12 of 100: Teachback . (Om du vill googla själv så notera att det oftast särskrivs, men alltså inte alltid.) Det hela påminner mig lite om metoden Touchstone tours, som går att genomföra i både fysiska och digitala miljöer (”kan du berätta och visa för mig vad du brukar göra när du är här?”). Har jag, och Kitte, fattat rätt så låter det som ett smart sätt att ta reda på hur en målgrupp spontant uttrycker sig, och inte bara vad de gör, även om man får veta det också.

Som jag antytt ovan så känner jag att jag nog kommer att prioritera andra möjligheter till professionell utveckling under nästa år så nästa år får ni åka själva på UXlibs, om ni inte redan gjort det! Vi ses däremot kanske igen här på bloggen mot slutet på juli, då jag nog kommer att rapportera lite ifrån en konferens jag själv är med och arrangerar, International Conference on Performance Measurement in Libraries. Det är inte för sent att anmäla sig! 😉

 


UXlibs V dag 2, förmiddag

Dag två inleds med en keynote av Suzanne Chapman som arbetar på Centre for civic design, just nu med att förbättra väljarupplevelsen vid allmänna val.

Hon talar under rubriken Working in difficult environments. Ett problem organisationer kan ha är att de inte vet vilka de är och vad de vill:

Fniss!

Suzanne berättar om svårigheterna med att designa möjligheten att delta i demokratin i USA. Tex står det i konstitutionen att staterna själva bestämmer hur de ska genomföra val.

I Suzannes team arbetar de efter ett antal principer eller värderingar, som också hjälper dem att prioritera:

Hon går igenom alla sex principerna så snabbt och bra att jag nästan blir yr. Många utmärkta visdomsord! Gör bara nya misstag. Vägen till en lösning är aldrig rak. Är den rak har man förmodligen gått vidare med första, sämsta, idén.

Vi får också lära oss om konceptet ”insituitional underpants”. Det är när en organisations struktur syns på utsidan = på webbplatsen ( istället för att webbplatsen bygger på användarens behov). Fniss!

Vi får också höra om hur när hon som UX bibliotekarie ändrade sitt egna sätt att prata om slutanvändare, från user till patron. På så sätt hindrade hon biblioteksanställda från att säga ”but I’m a user too”, vilket hade tagit mycket tid att hantera.

Nästa presentation i plenum levereras av Victor Alfson, som jobbar på Blackebergs bibliotek i Stockholm.

Han berättar om hur de använt virtual reality (VR) för att genomföra UX undersökningar, UXVR-projektet. De designade en 3D-modell av biblioteket baserat på befintliga planritningar. Det blev en ”ren” och kal modell av biblioteksrummet som biblioteksanvändare sedan fick ”måla” med programvaran Tilt Brush. Respondenterna fick i uppdrag att skapa sitt önskade bibliotek. De började också intervjua respondenterna medan de ändå träffade dem.

Lite nästan av misstag har de använt följande UX-metoder:

Den här typen av visualisering gör att användaren blir distraherad av det den ser och därmed kan underlätta en intervju då användaren släpper garden något.

Victors slutord:

I framtiden skulle Victor vilja kunna göra samma, men i grupp. Skulle man kunna ha ett observatörsrum där andra kollegor kan ta del av undersökningen?


UXlibs V startar nu!

Första förmiddagen börjar med välkomnande från konferenskommittén, årets tema är:

Andy Priestner fortsätter sedan med ett mer formellt välkomsttal. Han säger bland annat att han tror konferensen kommer finnas kvar så länge vi fortfarande måste lobba för UX.

Han förklarar också årets tema, många bibliotek kommer inte vidare efter att ha genomfört undersökningar, man lyckas inte med designdelen, av olika anledningar.

Andy menar att det finns 8 institutionella hinder för UX design:

  • Man nöjer sig med att samla in data
  • Vi är dåliga på idégenerering
  • Vi strävar efter perfektion
  • Vi är för försiktiga
  • Vi är inte tillräckligt agila
  • Vi har problem med ägarskap och politik
  • Vi ignorerar de banala problemen användare har
  • Rädsla för att misslyckas

Efter Andy tar vår svenska UX-stjärna Anneli Friberg vid med årets första keynote. Anneli är till vardags avdelningschef för vetenskaplig publicering vid Linköpings universitetsbibliotek och var mycket tidigt ute med att arbeta med UX på bibliotek i Sverige.

Hon talar under rubriken My UX Journey och ledarskap och vi får följa henne ändå från när hon var en liten flicka och fick lära sig av farfar att allt hon gjorde var ok, även när det var fel. Hon menar att ledarskap, att leda andra men också sig själv, är nyckeln till framgångsrikt UX-arbete.

Hon delar med sig av svårigheter hon mött när hon försökt prata med andra om UX och arbeta med UX. Organisationens plats på UX-mognadstrappan spelar stor roll för vad man kan säga och göra.

Hon delar också med sig av ett exempel på en UX pilot som inte fungerade, och vikten av att ändå testa sådant man kanske inte tror på. Deras försök med Librarian on call var ett viktigt steg mot att bygga en kultur där det är ok att misslyckas.

Anneli berättar om LiUBs regelbundna och systematiska användbarhetstestande och att det var svårare att komma igång med testande och utveckling av biblioteksmiljöerna. Hon önskar att hon tidigare börjat involvera fler kollegor i arbetet.

Även om Anneli menar att vi alla är ledare så avslutar hon med några visdomsord till chefer:

Vi ska också alla vara smarta, modiga och tålmodiga!


LAC – parallell session nr 2, collections/digital

Eftermiddagen ägnar jag åt ett spår som handlar om lite allt möjligt vad det verkar, men framförallt olika sätt att utvärdera en samling, tryckt eller digital. Anneli Friberg från LiUB, som jag ska resa vidare med för att gå på studiebsök, ska ge en blixtpresentation om deras kontinuerliga användarundersökningar av deras olika webbtjänster. De flesta presentationer är blixtpresentationer, så jag får göra som tidigare och skriva lite slarvigt för att hinna med.

Jag tänkte att den här sessionen kunde vara intressant pga det projekt vi kör kring vår referenssamling på UB, men redan under första talet börjar jag känna att jag nog saknar viss förförståelse. Första talet handlar om approval plans, och det vet jag inte om jag vet vad det är… om någon vet, kommenterar ni nedan då? Det verkar vara nått annat än firm orders iaf, vad det nu är.

Nästa tal, Mind the gap, verkar mer begripligt för mig. Det handlar om hur man har tittat på användares beteende för att hitta luckor i samlingen. Istället för att använda de gamla vanliga enkäterna så kan man istället titta på sökloggar från bibliotekskatalogen, för att se vilka sökningar som ger få eller inga träffar. Man får dock se upp så att inte resultaten beror på att man har en katalog som är svår att använda, eller användare som inte ännu lärt sig söka efter information…  Cirkulationsdata, för både digitala och tryckta samlingar, kan också ge data som visar hur ett särskilt ämne är representerat och används. Man kan också titta på vad forskare och studenter väljer att citera i sina arbeten, vad finns det i källförteckningarna som skribenten fått tag på på annat sätt än genom det egna biblioteket? Fjärrlån är en klassisk gammal källa till inköpsförslag, men här varnar talaren för att det kan handla om ett högst tillfälligt behov. Turnaway-statistik i det digitala biblioteket kan också vara en källa till kunskap. Alla dessa källor bör användas tillsammans och över tid för att verkligen ge något.

Nästa talare är från University of Florida och de talar om hur man kan ta fram en hållbar utvärderingsplan för en samling. De har en template för vad man ska tänka på och vad man ska utvärdera. De fokuserar just nu mycket på OA och OER (Open Educational Resources) för att se om det går att spara pengar genom att ha mer av dessa varor.  Se bild nedan för checklista för utvärdering:

img_3113

Nästa gäng är från Kennesaw state university och de pratar om Total Library Assessment som en metod för att skapa en hållbar medieplanering. TLA finns inte än, men de jobbar på det :). Det handlar i korthet om att utvärdera flera olika dimensioner, att triangulera för att få heltäckande data.

Just in case or just in time? är titeln på nästa tal, och det ges av personal från UCLA. Det är svårt att ta reda på vad forskare anser om den samling biblioteket har, för om de forskar om något som biblioteket inte redan tillhandahåller så använder de helt enkelt inte biblioteket. De talar särskilt om utvärderingar som rör s.k. area studies, som verkar vara samlingar som är uppbyggda baserat på geografiskt område i världen. Utöver cirkulationsdata så har de mappat de vanligaste förekommande forskningsämnena mot innehållet i deras katalog, genom att använda OCLCs klassificeringskoder. Ett problem de stött på är att de länge använt ett minimalt katalogiseringsformat, dvs de har inte all metadata de skulle behövt för att göra en komplett mappning.

Nu är det dags för Anneli, som berättar om hur LiUB kontinuerligt utvärderar de digitala tjänsterna. De är fem personer med olika kompetenser som regelbundet samlas för att utvärdera bibliotekskatalogen, EDSen, eller webbplatsen. De testar aldrig sådant de inte kan påverka i någon utsträckning alls. Före testdagen skapar de ett scenario som användaren ska ta sig igenom. På testdagen sitter Anneli och en kollega i testrummet och pratar med användaren, medan övriga tre i teamet sitter i observationsrummet och observerar och dokumenterar. Användaren skriver på ett medgivande före testet. De genomför även guerillatester, snabba små tester med användare i biblioteket. (Bra jobbat Anneli!)

Nästa talare, från Duke university, har en längre talartid, och talar också om utvärdering av digitala bibliotek. Hon är en del av en Web Analytics working group, som verkar vara lärosätesöverskridande och hjälpas åt via en wiki. Hno är även med i en cost assessment working group, även den kollaborativ där intresserade bibliotekarier arbetar tillsammans över gränser. Crowdsourcingen verkar fungera då grupperna har genomfört flera olika projekt. Här kan man hitta alla grupperna och läsa mer.

 


The Conference 2015 – Responsiveness – being a chameleon

Isaac Pinnock från Made by many inleder session om hur man kan förändra snabbt, med att påpeka att ingen av oss kan planera för framtiden, eftersom vi inte vet vad framtiden innehåller. Istället måste vi skapa organisationer som kan hantera en snabbt föränderlig verklighet.

Organisationer behöver kunna fatta snabba beslut. Ofta är det viktigaste ATT beslut fattas, snarare än vilket beslutet blev. Innan man fattar ett beslut bör man också fundera över hur viktigt det är: how many fucks to give. Ger man inte så många fucks, kanske man inte heller ska tillbringa för mycket tid med att tänka över beslutet. Evidens och data blir oerhört viktigt för att kunna fatta bra beslut. Organisationen behöver också bygga på kollaboration och att man inte arbetar instängda i silos. Team måste vara multidisciplinära, alla delar av organisationen måste vara representerade. Det innebär att medarbetarna måste lära sig arbeta med folk som inte är precis som de själva, det kan vara jobbigt i början, men det går över.

Planera för framtiden är nästan alltid slöseri med tid. Det betyder inte att man inte ska ha en vision för sin organisation. Isaac propagerar också för att dela information, fördelarna är mycket större än riskerna. Ger man folk information är chansen väldigt stor att de skapar eller bygger något användbart.

Organisationer måste också röra sig från profit till purpose. Att ha vinst som drivkraft kommer inte att vara effektivt, utan medarbetarna behöver känna att det finns en meningsfull anledning att gå till jobbet.

I framtiden kommer bara responsiva organisationer vara framgångsrika!

Senongo Akpem från Cambridge University Press har levt på tre kontinenter och talar om hur organisationer kan vara responsiva gentemot olika kulturer. Det är kanske inte alltid så lätt att lansera en produkt i en kultur där den inte är skapad. Senongo pratar om high context och low context culture, de första är kulturer som Japan där mycket information är implicit om hur man ska bete sig, och den andra sorten är som New York city, man passar genast in.

En annan variabel är snabba och långsamma meddelanden. Det handlar inte så mycket om tid, som om hur tydliga meddelanden i samhället måste vara. Gov.uk är ett eempel på väldigt snabba meddelanden.

Sedan finns kollektiva samhällen och mer individualistiska. Senongo berättar om en forskare som inte kunde få svar på frågan hur enkelt eller svårt det var att köpa tågbiljetter online, i Indien om jag förstår rätt. Ingen ville svara för att i ett kollektivt samhälle är man inte bekväm med att kritisera någon annans arbete. Forskaren fick skapa en kringliggande historia för att få respondenter att svara.

En fjärde variabel är ambiguitet och ”directness”. Civil rights museet i USA har arbetat med ljudupplevevlse vid en uppbyggd dinermiljö för att besökaren på ett direkt sätt ska kunna uppleva rasismen i USA på 60-talet.

Senongo talar om positiv appropriering, den slår uppåt istället för neråt. Och sedan pratar han om Blade Runner och det är andra gången idag en talare gör det, så nu måste jag nog faktiskt se filmen (eller läsa boken?). Ett exempel på positiv appropriering är en artist som skapat traditionella europeiska klädedräkter av afrikanska tyger och klätt astronauter i rymddräkter med afrikanska mönster.

Nu tar tyvärr mitt datorbatteri snart slut, så nu blir det inga mer rapporter från den här konferensen. Vi ses!


The Conference 2015 – Hate and heroism

Andra dagen inleds med att Nina Persson och Oskar Humlebo framför Lovefool. Underbar start på dagen!

IMG_2524.JPG

Efteråt får de såklart frågor om hur det står till med musikindustrin idag. Svaret är att man får göra mer själv, men annars bra tack.

Sedan inleds dagens keynote med jordanske serietecknaren och terrorismbekämparen Suleiman Bakhit som talar mycket gripande om hur barn i Mellanöstern saknar positiva förebilder.

IMG_2527.JPGOch sedan får vi lyssna till Anita Sarkeesian, gamer och feminist, som mycket pedagogiskt förklarar skiten hon, och många andra kvinnor, utsätts för på nätet.

IMG_2531.JPG


The Conference 2015 – Methods to get through the noise

Sabrina Majeed från Buzzfeed pratar om hur hon arbetar med data för att få gehör för olika problem. Statistik kan användas för att visa på ojämlikhet, orättvisor och problem. 

Sabrina berättar också om fenomenet dark UX, när man försöker lura användaren att göra något hen kanske inte vill. Så vill inte Sabrina och Buzzfeed jobba. Att dela artiklar från Buzzfeed ska vara enkelt och lockande, men inte upplevas som spam eller något som stör. De har också push notifications för specifika ämnen, inte för bara hela sajten/appen. 

Sabrina pratar också om att använda data för personalisering, snarare än för att hitta vad majoriteten vill ha.