UXlibs V Penny Andrews

Penny Andrews fortsätter förmiddagen med att tala i plenum om Neurodiversity, universal design and secrets of the library.

TIll att börja med så används terminologi på väldigt olika sätt även i engelsktalande länder, därav att ordet neurodiversity tillkommit. Aktivister vill hellre använda det då det är mindre stigmatiserande än många andra ord som används. Penny går igenom vad det inte är först, det gäller alls inte ”alla”, det gäller inte de med psykisk ohälsa, eller de som har ”brain fog” efter tex en olycka. Spektrat som en person som faller under neurodiversity har, är väldigt ojämnt, man är jättebra på vissa saker men inte andra, och situationen spelar också roll. Hjärnan fungerar helt enkelt inte som vi förväntar oss.

Bibliotek tror ofta att de är väldigt bra på att arbeta med inkludering av även de med särskilda behov, men Penny menar att vi är sämre än vi tror. Hon går igenom en del olika saker vi kan ha svårt att lösa, tex att en del av den här studentgruppen behöver vara helt ensamma eller ha helt tyst, vilket ofta är svårt att skapa. Det är heller inte tillräckligt att erbjuda individuella lösningar, eftersom så många aldrig berättar för någon att de har särskilda behov. Autistiska studenter har mycket högra avhoppsfrekevens pga detta jämfört med andra studentgrupper med särskilda behov.

Bibliotek har ofta många oskrivna regler och koder, som kan vara svåra att förstå. Hur får man använda biblioteket? De flesta normfungerande lär sig genom att ta risken att prova, men de med neurodiversitet vågar kanske inte.

Universell design är omstritt, för det är inte självklart att en lösning kan användas av alla, då vi har olika behov. Det handlar dock inte om det, utan mera om att försöka tänka och göra rätt från början, så att så få anpassningar som möjligt behövs i efterhand. Här får vi också en varning för att rekrytera bara de som gärna vill prata med oss när vi ska testa saker, vi måste våga fråga även de som ser rädda ut eller som vi ser har svårt att använda biblioteket. Varning för ”outliers” aktivister som är på gränsen till rättshaverister. Många med neurodiversitet (svenska?) är inte med i någon organisation som arbetar med deras frågor.

En ytterligare komplikation är att det är svårt att generalisera, människor på autism-spektrat är sinsemellan väldigt olika. Viktigt att också komma ihåg att en och samma individ kan tillhöra flera grupper, en person under neurodiversity-paraplyet kan också vara transperson, förälder, från ett annat land än det de studerar i, osv.

Pennys sista visdomsord är att vi måste träffa och prata med folk, emaila inte, ingen läser bibliotekets epost :-).