Bibblan svarar – kunskap och kompetens i referensarbetet (förmiddag)

Idag är jag på Bibblan svarars fortbildningsdag. Jag är inte Bibblan svarar operatör, men de har generöst erbjudit plats även till andra, tack för det!

Anna Lundén, chef för KB:s avdelning för bibliotekssamverkan, inleder med att tala om vad KB sysslar med just nu och uppdaterar oss också om vad som senast hänt inom arbetet med den nationella biblioteksstrategin. Bland annat har det skrivits en delrapport om skolbibliotek och man tittar också på alla de aktiviteter som varit för nyanlända på biblioteken. Nästa omvärldsanalys kommer att presenteras i höst.

Nästa talare är Cecilia Andersson som är doktorand inom ABM på Lunds universitet, på temat Sökning i en digital vardag. Cecilia har varit en del av Knowledge in a digital world, KDW, som pågått sedan 2013 och nu är i sin slutfas. Cecilia kommer dock att fortsätta skriva på sin avhandling ett tag till.

Cecilia berättar att inspirationen till hennes projekt kom när hon var lärarvikarie och en liten kille ropade: Fröken kom! De andra tittar på zombie-Gangnamstyle på youtube! Detta att man söker efter något, men hittar något annat tyckte Cecilia var spännande att undersöka vidare, och valde att inrikta sig mot högstadieungdomar, eftersom många andra åldersgrupper redan var beforskade. När Cecilia började uppgav en mindre del ungdomar att de själva tyckte de var bra på att hitta och bedöma information, sedan dess har dock glädjande nog siffrorna gått uppåt, vilket man antar beror på de insatser som gjorts i skolor och på bibliotek.

Cecilia förklarar svårigheterna med att forska om sökning. Vad är en sökning? Vilka plattformar räknas? Cecilia har frågat respondenterna om deras vardagsliv, för att komma åt det vardagliga användandet av till exempel smarta telefoner. Hon frågade också när det inte går att söka och det går alltid enligt respondenterna, möjligtvis går det inte när telefonen har slut på batteri. Ungdomarna har uppfattat att de måste kontrollera det de hittar på Wikipedia, men det de kontrollerar mot är ofta de nästföljande träffarna på Google, så googles rankning är mycket viktig. De har också uppfattat att lärarna blir nöjdare om de använder vissa källor, som NE eller ett uppslagsverk i biblioteket, där det tryckta uppslagsverket ofta gör läraren extra glad om eleverna använder.

Eleverna Cecilia har mött har blivit drillade i att man måste vara kritisk mot allt på internet, men det är en ny tanke för dem att en tryckt bok kan innehålla felaktigheter. De ser dock biblioteket som en garant för att böckerna de hittar där innehåller korrekta fakta.

Det är intressant att höra Cecilia berätta om hur det nu uppstår spänningar i klassrummet när lärare ibland måste motivera varför eleverna inte bara kan googla sig fram till svaret, och numera har man ju faktiskt en miniräknare med sig överallt, behöver man lära sig matte då?

Cecilia har också noterat något intressant som händer i klassrummet, att eleverna, trots att de har både smartphone och dator bredvid sig, ändå räcker upp handen för att få svar på frågor av läraren. Läraren använder då sin smartphone för att hjälpa till och säger också högt att hen slår upp något i sitt lexikon, utan att närmre förklara för eleven hur hen ska göra detta själv. Ibland försöker också lärarna skapa icke-googlingsbara uppgifter. Eleverna förstår inte heller alltid när det är meningen att de ska lösa en uppgift genom att själva analysera och reflektera, de vill gärna tro att de ska kunna söka fram alla svar.

Eleverna googlar både i skolan och på fritiden, men förknippar sökning/googling med skolan pga den källkritiska aspekten. Man vänder sig gärna till bibliotek eftersom man känner en stark tilltro till biblioteken som informationskällor, det man hittar där antar man är korrekt.

Nästa talare är Vera Daugaard som är projektledare för Biblioteksvagten i Danmark, alltså Bibblan svarars motsvarighet. Biblioteksvagten startade 1999 med tre deltagande bibliotek. Från 2001 har det varit en permanent tjänst, och även forskningsbibliotek har anslutit sig. Numera har man en föreningsoganisation. Eftersom forskningsbiblioteken vid Köpenhamns universitet, till exempel, omorganiserat har det blivit svårare och svårare att få forskningsbibliotek att vara med och man har nu infört en ny möjlighet för deras deltagande, så att de kan få frågor skickade till sig enbart på mejl och slipper vara schemalagda.

När man startade 1999 trodde man att man skulle få många traditionella referensfrågor, om statistik och lagstiftning till exempel. Det visade sig att folk ville fråga om lite allt möjligt.Tanken kring vad man ska göra har förändrats över tid, idag vil man vara där medborgaren är, även i sociala medier, och man tar gärna emot alla slags frågor.

Några av de hinder som finns för Biblioteksvagten är att biblioteken, precis som i Sverige, är kommunala och man har därför inte gemensamt register över låntagare och kan därför inte hjälpa till med enskilda lånefrågor. Man har också väldigt olika ekonomiska förutsättningar och alla bibliotek har därför inte tillgång till samma databaser. Som stöd finns å andra sidan nationella licenser via Danmarks Digitale Bibliotek, bibliotek.dk, och vissa andra nationella tjänster som eReolen.

Incitament för att vara med i Biblioteksvagten är bland annat att man som litet bibliotek inte behöver delta så många timmar i veckan, men får väldigt mycket tillbaka. Kontakt med över 300 andra kollegor, vars kompetens man kan utnyttja, och kompetensutveckling genom mer variation i de frågor man får in. Motståndet mot att delta handlar oftast om brist på tid och att man vill koncentrera sig på att ge god service till de egna användarna.

Man har väldigt generösa öppettider 8-22 måndag till torsdag, 8-20 på fredagar, lördagar 8-16 och söndagar 14-22. Imponerande!

Biblioteksvagten har en egen webbplats, biblioteksvagten.dk, men de satsar inte längre så mycket resurser på den då de börjat koncentrera sig mer på att finnas i andra kanaler, där användarna redan finns, tex sociala medier. De finns också genom widgets på bibliotek.dk och även bibliotekens egna hemsidor. Widgeten är inlagt på det CMS som DDB tillhandahåller till biblioteken, så har man det CMS kan man bara klicka i om man vill ha med widgeten. Widgeten finns idag på 50 folkbibliotek, varav 31 är med i Biblioteksvagten. Alla bibliotek som är med har inte widgeten och en del bibliotek som inte är med har den, vilket är något som diskuteras inom föreningen. Dilemmat med att ha widgeten på bibliotekens sidor är att man så klart som användare tror att man frågar sitt lokala bibliotek om något, det är svårt att förmedla att det är en nationell tjänst som inte kan svara på vissa frågor.

Biblioteksvagten finns på både facebook och twitter, men på twitter arbetar man lite annorlunda då man där också själva letar upp frågor att svara på. De har också provat att ha Instagram, men de har inte lyckats klura ut riktigt vad de ska lägga upp där och har därför lagt den aktiviteten på is.

Utöver frågewidgeten kan man också ringa, mejla och sms:a Biblioteksvagten. Enskilda bibliotek som har meröppet kan också använda Biblioteksvagten som callcenter numera, så att man kan få hjälp via telefon även under meröppet-tiden. Biblioteken som deltar kan tillhandahålla information till operatörerna via en särskild webbsida, så att operatörerna kan hjälpa till fast de inte själva arbetar på biblioteket ifråga.

Som ett led i marknadsföringen har man en slags avatar i form av en sympatiskt ritad manlig bibliotekarie som finns med på informationsmaterial, visitkort och även som stor pappfigur att ställa ut på deltagande bibliotek.

Framöver vill man bland annat utveckla verksamheten genom att se till att biblioteken får lokala installationer av administrationsverktyget, det hade underlättat överflyttandet av frågor till det bibliotek det berör och också att man kan utnyttja systemet även till lokal service.


Marskonferensen 2017 – Petra Trobäck

Igår och idag är jag på Marskonferensen i Umeå. Igår höll jag i en workshop om etnografiska och UX metoder och idag ska jag presentera lite senare på eftermiddagen. Därför tänkte jag enbart blogga från dagens första programpunkt som är Petra Trobäck som ska prata om det attraktiva biblioteksrummet. Hon jobbar på Ikea och föreläser ofta om biblioteksrummet.

Petra börjar med att säga att man ska ”berätta vem man är”.  Bibliotek ska ofta vara till för alla, och det kan avspeglas i ett plottrigt intryck i biblioteksrummet. Det gäller att försöka välja ett uttryck och hålla sig till det. Vilka är vi?

Ett exempel Petra visar är livsstilsbutikskedjan Anthropologie, som har miljötema och därför skyltar med växter istället för de egna varorna i första hand. De har också ett skyltförnster fyllt med böcker upphängda i cirklar, som kanske hade passat för ett bibliotek.

Petra tar upp att de flesta biblioteksrum startar med en luftsluss, där vi ofta sätter upp anslagstavlor och annat. Gör inte det, menar Petra. Försök istället skapa en känsla i luftslussen, så att man får med sig ett positivt budskap in i själva biblioteket. Man ska ”landa i den rätta känslan”. Det första intrycket av ett rum, det man får i ”landningsbanan”, är jätteviktigt. Man stannar inte i landningsbanan, så det finns ingen anledning att försöka interagera med besökaren där, det finns ingen poäng med att sätta ut foldrar eller ha anslagstavlor. Vem vill stanna på en landningsbana när man riskerar att få nästa flyg i baken?

När man kommit till slutet av landningsbanan och stannat upp, så vill man bli sedd, det är därför många bibliotek har greters. Efter att man landat i lugn och ro kan man börja interagera med rummet. Har man fått landa i lugn och ro så kommer man också att vilja stanna längre. Direkt efter landningen ska man börja interagera, ju tidigare interaktionen börjar desto mer kommer man att göra det. Efter landningsbanan ska man också kunna navigera på ett naturligt sätt. Var är jag, var vill ni att jag ska gå, hur hittar jag det jag kommit hit för? Allt detta ska man kunna första direkt efter landning. Man vill inte ha för många val i det här skedet. Erbjuder man en stig kommer folk att följa den (exempel Ikea och Stadium). Petra är inte förtjust i stora navigeringstavlor, det är ofta för svårt för de flesta att läsa kartor. Ännu värre är det när kartan hamnar på en liten digital skärm som ingen ser. Problemet med kartor är att de inte följer med besökaren såvdia man inte har fotografiskt minne. Flygplatser menar Petra är ett bättre exempel på hur man kan hjälpa besökaren hitta. De har aldrig kartor! Ändå hittar vi. Ett vanligt problem i bibliotek är att vi oftast måste gå fram ända till en hylla för att se vad som finns i den, vi kan inte se det på håll. Det är ett problem för att människor sällan vill gå tillbaka, man vill inte vända. Kommunicera så att det syns på håll, inte bara platt på hyllgaveln!

Petra pratar vidare om att locka besökaren att gå en viss slinga runt hela rummet med hjälp av wow-ställen. Ett sätt är att jobba vertikalt med färg i en hylla, som i grönsaksdisken eller i bokhandeln. Ställ inte upp böcker ovanpå hyllan! En hylla skapar lugn och struktur och böcker ovanpå överhyllan ger bara ett rörigt intryck. Gaveln är den viktigaste exponeringsytan, helt underutnyttjad på bibliotek.

Petra pratar vidare om hur man kan kommunicera mekaniskt, det vill säga med skyltar. Hjälp gärna besökaren välja, bra med tips från personalen till exempel. Vi väljer gärna det andra har valt, det är därför folk plockar böcker från återlämnat-vagnen. Tyvärr inleder vi ofta med pekpinnar ( i stil med ingen mat i biblioteket), vi ska försöka ha positiva formuleringar även när budskapet är negativt.

Man ska också visualisera vad man kan göra i rummet. Vill man inte att folk ska softa i soffor, sätt inte ut soffor då.

Vi blir sedan utskickade i Umeå stadsbibliotek som ligger i Väven där vi är, för att se om vi kan hitta exempel på det Petra pratat om. Vi hittar både bra exempel och även sådant som har utvecklingspotential. Till exempel har biblioteket utnyttjat höga pelare för att på avstånd visa vilket innehåll som finns var, medan alla vånignsplan har samma färg i navigeringen, det gör att man inte direkt förstår vilket vånignsplan man är för, de ser för lika ut.

Jag tyckte det var mycket intressant och inspirerande att lyssna på Petra och rekommenderar verkligen henne som föreläsare, om man är intresserad av att förbättra sitt biblioteksrum och göra det attraktivare.


Framtidens kompetenser på bibliotek, eftermiddag

Jenny Lindberg från BHS inleder eftermiddagen med rubriken Profession i förändring – hur förbereds studenterna för framtiden? Jenny arbetar bland annat med BHS kandidatprogram, kallat Bibliotekarieprogrammet, och forskar också inom B&I. Hon doktorerade för ca två år sedan med avhandlingen Att bli bibliotekarie, där hon undersökte blivande högskolebibliotekarier, hur ser deras yrkesidentitet ut och hur ser spänningen ut mellan utbildningen och yrkespraktiken.

Jenny ser en utveckling de senaste åren mot fokus på forskarstöd inom högskolebiblioteken, t.ex. syns detta genom att de flesta lärosäten anställt egna bibliometriker. För några år sedan var det pedagogik alla talade om, nu är det detta. Det innebär också att det har börjat efterfrågas mer och mer att bibliotekarier även har annan ämneskompetens, ska man arbeta med forskarstöd anses det fördelaktigt att själv ha forskningsbakgrund. Hot och löften som man kan se kring den här trenden är bland annat att fokus kan ha skiftat lite från student till forskare som kund. Vi blir också mer och mer specialiserade och det skulle kunna få till följd att vi inte längre vill arbeta tillsammans med andra bibliotekarier eller känner yrkesgemenskap över hela professionen.

Jenyy hänvisar också till den framtidsspaning som DIK gjorde 2011, och menar att den verkar ha varit ganska träffsäker; digitalisering, läsning, vetenskaplig kommunikation, deltagarkultur, pedagogik och handledning,  och marknadsföring ingick alla som framtidens kompetenser i den spaningen. Jenny berättar också om en av kurserna i Bibliotekarieprogrammet, Professionell informationssökning, där de försöker stimulera studenterna till att reflektera kring olika aspekter av informationssökning i yrket. En aspekt som kursen tar upp är informationssökning för det egna arbetets skull, alltså det man gör för att lära sig det man behöver för att kunna utföra sitt arbete när man är yrkesaktiv. Förhoppningen är att detta kan leda till ett reflekterande arbetssätt inom alla bibliotekssektorer, inte bara högskolesektorn. Man vill etablera synsättet att man ska lära sig för att kunna fortsätta lära hela livet.

Johanna Rivano Eckerdal fortsätter eftermiddagen. Hon är lektor och forskare på avdelningen för ABM, institutionen för kulturvetenskaper, vid Lunds universitet. Johanna tar avstamp i det tidigare programmet Bivil, och hur det utvecklades i samband med Bologna-processen. Numera läser man den så kallade ABM-mastern om man läser i till bibliotekarie i Lund, egentligen Masterprogram i arkivvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap och museologi. Idag går antagningen till så att man får skicka ett brev därman förklarar varför man är intresserad av att läsa utbildningen och där man också får indikera vilken av inriktningarna man är intresserad av, och ca 80 personer kallas sedan till intervju, varav ca 40 kommer in. Det är relativt högt söktryck och då det också är ett masterprogram så är det väldigt bra studenter som kommer in, menar Johanna.

Studenterna på ABM-mastern får börja utbildningen med att reflektera över den egna befintliga kompetensen och de får även studera aktuella platsannaonser inom yrkena. Tanken är att studenterna ska få träning att uttrycka sin kompetens på det sätt som svarar mot hur arbetsmarknaden talar om yrket. Fokuset inom utbildningen ligger annars på kommunikation och förmedling (av kultur och information). Koppling till det omgivande samhället tas upp i samtliga kurser. Ambitionen är att studenterna ska vara väl förbereda för en oviss framtid och därför strävar de efter att studenterna ska ha många mindre praktikperioder i olika verksamheter under utbildningens gång. Johanna går lite i clinch med de som talat tidigare under dagen och antytt att man får lösa kompetensbehoven på biblioteken genom att anställa andra än bibliotekarier, när hon menar att det handlar om ens syn på vad bibliotekariekompetens är och att ABM-programmets ambition är att ge studenterna en väldigt bred profil så att de är förberedda på en verksamhet i ständig förändring och att de måste kunna ta till sig ny kompetens under hela sitt yrkesliv. Att vara förändringsinriktad och intresserad av förädnring och verksamhetsutvekling ska ingå i bibliotekariekompetensen. Att rekrytera andra än bibliotekarier kan urholka biblioteksverksamheten. Det kan också vara fördelaktigt att se på biblioteket som ett pågående arrangemang med flera olika kärnor, snarare än något som har EN kärnverksamhet. Om man då förändrar och utmanar en av kärnorna så behöver inte det upplevas som ett lika stort hot.

Johanna avslutar med en framåtblick där hon flaggar för en ny större omarbetning av ABM-mastern och konstaterar att de vill ha många fler sökande med ett annat modersmål än svenska. Johanna menar också att det behövs en bibliotekschefsutbildning (som en påbyggnadsutbildning på den bibliotekarieutbildning man givetvis redan har).

Henrik Jochumsen från IVA i Köpenhamn är siste talare före fikat. Henrik tänker inte berätta om IVAs utbildning utan ger sin syn på bibliotekens förutsättningar idag och i framtiden. Henrik menar att en av bibliotekens tidigare uppdrag har varit att uppfostra medborgarna till duktiga samhälslmedborgare, genom kunskaps. och informationsförmedling. Idag är det lite oklarare vad utbildning och bildning och kunskap är för något och det gör bibliotekens uppdrag och funktion i samhället lite oklarare. Det finns inga enkla svar idag och Henrik återkommer till den osäkerhet som Catharina också pratat om tidigare.

Publiken idag söker också upplevelser, vilket gör att biblioteken är en av många aktörer som erbjuder upplevelser, där ganska många (till exempel bokhandlare med kafé) som erbjuder en upplevelse som är förvillande lik den biblioteket erbjuder. Henrik visar en modell över det moderna bibliotekets olika ”rum”, ett rum för inspiration, skapande, lärande och möten.

Henrik menar att de olika rummen finns kvar, men har utvecklats. Istället för att man får inspiration av biblioteksmedarbetarna får man kanske idag inspiration från andra biblioteksbesökare som har skapat något i biblioteket. Henrik tar upp ett antal kompetenser som kommer att behövas i framiden, de flesta av en ganska allmän och flytande karaktär och de känns igen i alla fall delvis från tidigare under dagen. Man måste ha pedagogiska kunskaper, vara innovativ, kunna förmedla kunskap till andra. Det är inte längre hållbart att vara introvert som bibliotekarie utan man måste ha ett utåtriktat förhållningssätt. I Danmark har man under en längre tid anställt sig till andra kompetenser och Henrik vill därför tala om biblioteksförmedlare snarare än bibliotekarier. Det har också varit ett sätt att delvis lösa homogenitetsproblemet, att alla med bibliotekarieutbildning har en tendens att vara mycket lika och inte vara representativa för det samhälle man ska verka i.

Henrik avslutar med tre frågor. Vad finns det för samband mellan samhällsutvecklingen och de kompetenser som kommer att behövas på biblioteken? Vilka kompetenser upplever bibliotekschefer att de behöver? Och vilka kompetenser behövs på biblioteken för att man ska kunna hävda sig i konkurrensen med andra utbildnings- och kulturförmedlare?

Nästa programpunkt är en paneldebatt och den väljer jag att inte blogga om. Jag rekommenderar att ni kollar på hashtaggen #framkomp17 på twitter och andra sociala medier.

 


Framtidens kompetenser på bibliotek , förmiddag

Idag bjuder SFIS Syd och Svensk Biblioteksförening Skåne på en heldag om framtidens kompetenser på bibliotek. Dagens program hittar ni här. Tyvärr har Karin Linder som är ny generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening fått förhinder, så programmet är något luftigare än tänkt.

Ewa Stenberg som är co-chair för IFLA:s sektion för kompetensutveckling inleder. Hon arbetar till vardags vid Malmö högskolas bibliotek, även där med kompetensutveckling. Ewa pratar om IFLA:s riktlinjer för kompetensutveckling, IFLA Guidelines for Continuing Professional Development, Principles and Best Practice. Riktlinjerna ärframtagna av en arbetsgrupp inom Ewas sektion.

Varför behövs då riktlinjer? För att ständiga förändringar i omvärlden, teknikutveckling och behov av verksamhetsutveckling ställer krav på att bibliotekspersonal ständigt utvecklar sin kompetens. Del 1 av dokumentet tar upp principer och best practice för olika roller inom professionen. Vad kan den anställde göra, vad bör chefer göra, osv. Bland annat tas medarbetarens egna ansvar för den egna utvecklingen upp, medarbetaren bör aktivt söka fortbildning och ta fram en egen utvecklingsplan (gärna tillsammans med chef). Chefer är i sin tur ansvariga för att tillhandahålla kompetensutveckling, och bör se till att den kommer alla till del, både individer och grupper. Det är nödvändigt för verksamhetsutveckling. Arbetsplatsen bör utse en kompetenssamordnare och personalen bör lägga 10 procent av sin arbetstid på kompetensutveckling. 0,5 – 1 procent av budgeten bör avsättas till kompetensutvecklingsaktiviteter. Riktlinjerna tar också upp vikten av att sätta mål med kompetensutvecklingsinsatser som sedan utvärderas.

Del två av riktlinjerna tar upp farhågor och frågor inför framtiden och del tre innehåller stödmaterial, till exempel en ordlista som Ewa tipsar särskilt om.

Nästa talare är Maria Haglund som är överbibliotekarie på KTH, sedan en liten tid tillbaka. Hon har tidigare bland annat arbetat på SLU. Maria pratar om vad som påverkar högre utbildning, och att det är dessa påverkansfaktorer som man behöver ta hänsyn till även i det akademiska biblioteket. Hon påpekar att det akademiska biblioteket oftast inte har ett egenvärde, utan ska stötta moderorganisationens behov och mål med forskning och undervisning.

Maria påminner om att man måste tänka på vad man ska göra, och sedan hur man ska göra. Gör vi rätt saker i våra verksamheter och gör vi dem på rätt sätt? Maria utgår sedan från kompetenshjulet och pratar om de olika bitarna. Den personliga kompetensen som hon ser det handlar framförallt om att medarbetaren måste kunna leda sig själv, och för att kunna göra det behöver organisationen diskutera och ha tydliga visioner och mål. Medarbetaren behöver också vara nyfiken, teknikintresserad och kunna lära sig genom att göra och genom att lära ut till andra.

Den kommunikativa kompetensen menar Maria handlar om att nätverka och samverka. Någon utanför den egna organisationen kanske har svaret man behöver? Projekt och metodarbete lyfts också, att kunan uttrycka sig i klarspråk och även att våga ha åsikter.

Den strategiska kompetensen handlar om att ha ett reflekterande förhållningsssätt och att försöka se ett helhetsperspektiv.

De yrkestekniska kompetenserna menar Maria  är bland annat att ha koll på forskarnas publiceringsprocess, data och open science. Juridik är också viktigt i sammanhanget, vilken data får man spara och publicera? Pedagogik blir också viktigare och viktigare. Webb och IT är vktigt då de digitala miljöerna är en del av studenters och forskares arbetsmiljö, för många är kanske det digitala biblioteket den enda del av biblioteket man nyttjar. När det gäller IT är det också viktigt att utveckla beställarkompetensen. Ekonomi är också ett viktigt kompetensområde, då vi måste kunan hävda oss i diskussionen med våra moderorganisationer eller de vi köper produkter av.

 

Kompetenshjulet

Maria visar kompetenshjulet

 
Maria avslutar med sin vision om hur biblioteken skulle kunna arbeta med framtidens utmaninger. Hon skulle vilja ha ett open lab system på KTH, där många olika kompetenser kommer tillsammans för att lösa olika problem och utmaningar, där bibliotekariekompetensen bara är en kompetens av många och man också skulle kunan involvera studenter och forskare. Chefer ska också klara av att delegera och inte lägga sig i detaljerna, eller ens vilken lösning som väljs, bara det blir en lösning. Hon tar också upp, efter en fråga, vikten av att observera användningen av biblioteket och inte bara fråga användarna, då man ofta säger en sak men gör en annan.

Förmiddagen avslutas av Catharina Isberg, chef på stadsbiblioteket i Helsingborg och även on co-chair för IFLA:s sektion för kompetensutveckling. Hon talar under rubriken Bibliotekarier i nytt uppdrag. Catharina har arbetat inom många olika bibliotekstyper och inleder med att tala om skillnader och likheter när det gäller kompetensbehov inom bibliotekstyperna. De akademiska biblioteken kommer att behöva arbeta mer med läsfrämjande, då läskunnigheten sjunker, och folkbiblioteken kommer att behöva arbeta mer med informationskunnighet.

Catharina fortsätter sedan med att problematisera begreppet kärnverksamhet. Den är föränderlig över tid och har inte alltid varit samma, och kan förändras i framtiden. Ens kompetens hänger samman med sammanhanget, eller kontexten man verkar i. Ens kompetens måste hänga ihop med sammanhanget man är i, stämmer de inte överens behöver man antingen utveckla kompetensen eller ändra på sammanhanget (byta position eller jobb). Catharina visar också kompetenshjulet, men har lagt till sammanhangsdimensionen utanför hjulet.

Helsingborgs stadsbibliotek gör en övesyn av kompetensbehoven utifrån verksamheten varje januari. De har bland annat under 2016 talat om hur de ska kunna minska ”innetiden” för att kunan lägga mer tid på att möta anvädnarna och hur man ska kunna bemanna på ett nytt sätt. De ska också börja arbeta mer med ett invånarperspektiv, design thinking och kundresan.

Catharina talar också om vikten av omvärldsanalys och att ha koll på de olika kontexter biblioteket ingår i. Det är också viktigt att alla medarbetare har en uppfattning om detta och är delaktiga i det strategiska arbetet och utveklar sin strategiska kompetens, till exempel för att kunna prioritera självständigt.

Den personliga kompetensen menar Catharina handlar om att kunna hantera den egna värdegrunden, den kanske inte alltid stämmer med det som är bibliotekets uppdrag. Man måste också kunna hantera osäkerhet, eftersom vi inte vet hur framtiden kommer att te sig. Vi kan välja att hantera osäkerhet med antingen kontroll eller tillit. Catharina exemplifierar med att hennes ledningsgrupp var nära att börja fatta beslut om en hylla som skulle flyttas i biblioteket, innan de kom ihåg att de bestämt sig för att arbeta med tillit och därför utgå ifrån att medarbetarna hade gjort den analys som krävts och att de själva kunde besluta om den där hyllan. Uppfriskande! (Skribentens kommentar)

I den personliga kompetensen ingår också att kunna hantera osäkerhet tillsammans med användaren, vi kan inte längre vara säkra på att vi vet allt när vi får en fråga utan vi måste våga lösa problem tillsammans med användaren, utan att ha facit i hand när vi börjar.

 

 


LAC, dag 3, sista sessionen, Space 3

Då är det dags för sista programpunkten för den här konferensen. Det blir den tredje omgången med tal på temat Space, som utrymme då, inte rymden. Jag talade förresten själv igår under Space 2 och det gick bra.

Den här sessionen består också av blixtpresentationer (har jag varit på någon session förutom min egen som inte har gjort det?), så i vanlig ordning antecknar jag lite skvättvis.

Två personer från University of Massachusetts Amherst berättar om hur de uppdaterat ett Learning Commons genom att använda multipla metoder för att få en helhetsbild av behov och problem. Det hela påminner om vårt projekt på UB. De har bland annat använt sig av ”desk stats” dvs den statistik de ändå alltid samlar in över inkomna frågor i servicepunkterna. De gör också kvantitativa observationer i miljön för att se var folk siter och hur länge. De använde också en experimentell metod, de skapade tre ”mikroklimat”, dvs små miljöer som de kunde observera hur de användes innan de valde modell, alltså en slags prototyp. De genomförde också fokusgrupper.  De använde sig också av en antroplog från universitetet som genomförde etnografiska studier, genom att lära ut metoder till studenter som sedan kunde undersöka sina klasskamrater och återrapportera.

Cornell univeristy bidrar med ett tal om deras förändringsarbete inom deras ”service area” alltså där de möter användare i miljön. De brukade ha mer än fem diskar i biblioteket för en del år sedan och lade märke till att antalet frågor i diskarna hade minskat. Deras studie visade dock att om studenterna inte had enågra större problem med att välja disk, bara det var väl skyltat  och det är också viktigt att diskar inte är lokaliserade precis bredvid ett område där det ska vara tyst, det hämmar folks vilja att be om hjälp där. De har ändå kombinerat diskar för att man ska slippa välja var man ska gå med sitt ärende. De har också arbetat med prototypmiljöer och varit på studiebesök och de har också använt Suma-appen för att samla in data från observationer i miljön. Deras resultat visar bland annat att en stor mängd frågor i diskarna handlar om vägvisning. De har också sett att de har problem med akustik och ljus. Nu har de fått en budget för ett nytt ”consultation area” som ska vara klart 2017. En del av deras lärdomar från studien är att man ska lyssna på sina egna användare, och inte så mycket vad andra bibliotek väljer att göra. Att arbeta med experimentytor och prototyper har varit mycket värdefullt och det är också mycket viktigt att faktiskt lyssna på de data man samlar in.

Jeremy Buhler från Univeristy of British Columbia, berättar om deras utvärdering av användning av bibliotekets publika datorer. De har tillgång till data såsom när någon loggat in och loggat av sedan tidigare, men de har nu också börjat mäta aktivitet vid varje dator för att kunna se om de har tillräckligt många, eller för många datorer. De har också tittat på användning över sina olika platser på campus, men också inom biblioteket. De ser bland annat deras publika datorer används i större utsträckning ju längre ner i huset de är, alltså ju närmre ingången. Jeremy pratar också om vikten av att bestämma vad man tycker är en rimlig nivå, vad är för lite användning? De landade på att minst 50% ”occupancy” behövs för att de ska behålla en dator. Det är samtidigt viktigt att inte råka basera beslut på den lugnaste perioden, utan de väljer att främst titta på data från de veckor under terminen då de har högst beläggning.

Florida university berättar om deras projekt Library Snapshot Day, där de genomförtt observationer av olika slag under ett antal dagar, tre timmar åt gången, för att få reda på hur användarna använder biblioteket under en vanlig dag. De använde sig också av B&I-studenter  som också var timanställda i biblioteket och de menar att det hade många positiva synergieffekter, och är utvecklande för både biblioteket och studenterna. De tänker fortsätta med sina observationer och tänker då försöka samla in data på ett mer standardiserat sätt och de vill också sprida sina resultatet bredare inom organisationen. Ett exempel på något de tänker ändra på tack vare observationerna är att de vill gå från en ingen-mat-policy, till policyer som främjar ägarskap bland användarna och renlighet.


LAC, dag 3, parallell session, organizational issues

Sista och tredje dagen bjuder inte på någon keynote, utan vi kastas direkt in i parallella sessioner. Jag har valt att börja med en inom det organisatoriska spåret, och det är återigen blixtpresentationer så jag kommer att skriva lite lagom slarvigt om ett urval.

Reskilling for the Digital Humanities är titeln på en presentation från Columbia University Libraries. De har haft ett kompetensutvecklingsprogram för bibliotekspersonalen med anledning av att humaniora som ämne numera kräver nya kunskaper, ”Developing Librarian” kallade de programmet. De skapade också en webbplats kring ”digital historia”, eller kanske historia digitaliserad…? Däe publicerade bibliotekarier som gick programmet information kring sina ämnesområden och historia kring närområdet runt arbetsplatsen, som ett sätt att öva sig i digital humaniora. Deltagarna fick efter programmet självutvärdera sig, samt utvärdera en kollegas kunskaper, och ansvarig chef fick också utvärdera hur hen uppfattade personalgruppens kunskaper samt vilka kompetenser inom digital humaniora som behövs. Utvärderingen användes sedan i aggregerad form för att se hur personalgruppen som helhet låg till, vilka luckor som fanns till exempel. Man kommer att använda resultatet för att gå vidare med en ny fas av Developing Librarian, kallad 2.0.

Ett gäng från UNC Charlotte talar på temat Building Library – Wide Engagement in Assessment. Man har där haft negativa erfarenheter av utvärdering då de tidigare har gjorts av en utomstående avdelning inom universitetet som biblioteket dessutom var tvungna att betala för. Man har numera anställt personal som ska arbeta med utvärderingar . Hon har bland annat använt Tableau för att visualisera data och kommunicera med personal och ledning. Ytterligare en person började som tog sig an att försöka fylla de luckor som fanns inom organisationen när det gällde utvärdering. Hon initierade ett arbete med att etabelera ett utvärderingsteam. De har också börjat presentera sitt utvärderingsarbete i olika sammanhang, och även gett lunchseminarier på temat How To, alltså också undervisat kollegor kring utvärderingsmetoder.

Sista talet för den här sessionen heter Writing the library’s story, three outcomes at a time, från Hollins university (som för övrigt är ett women’s only college. Exotiskt!). Nya krav från universitetet 2013 innebar att biblioteket måste börja utvärdera sin ”effektivitet”. Det är ett mycket litet bibliotek med enbart ett tiotal anställda, så det var inte aktuellt att anställa en särskild assessment librarian (en mycket vanlig titel här på konferensen). De väljer att titta på outcomes baserat på vad de prioriterat att göra ett givet år, och de har också varit noga med att kommunicera den verksamhetsutveckling de ägnat sig åt baserat på de utvärderingar de gjort. De väljer 3 outcomes varje år, tex, kan användare hitta eresurser via hemsidan? Efter utvärderingarna skrivs en rapport som delas med både universitetsledning och bibliotekets personal. En förbättring som nämns är att de skaffat bordslampor som har både eluttag och usb-uttag för laddning, intressant….

 

 


LAC – parallell session, organizational issues

Nästa punkt på förmiddagens program blir ytterligare ett block med blixtpresentationer, så liksom förut blir det kanske si och så med anteckningarna. Temat för sessionen är organisatoriska faktorer, men det ska sägas att de här huvudrubrikerna är ganska breda och sessionen verkar ha ett tämligen blandat innehåll.

Första talet handlar om hur man kan formulera och fylla en ny tjänst (som i anställning) med innehåll, när man är nyanställd eller ny på en position eller i en roll. När Amanda, som pratar, var nyanställd på en helt ny tjänst för några år sedan så skickade hon ut en enkät till kollegor för att undersöka vad de kunde ha för behov av stöd från henne. Rollen var som pedagogisk utvecklare. Hon frågade också om hur de som undervisade vill känna medan de talade med studenter. De ville känna sig engagerade och trygga, men gjorde inte det vid det här tillfället. Amanda satsade på att skapa ett Community of instruction, med hjälp av workshops och seminarier och samarbeten. Många var entuastiska, men en del var skeptiska. Amanda drog då ner på tempot och ansträngde sig för att göra formatet mer tillgängligt. Sex månader senare genomförde Amanda en ny utvärderingsrunda, för att få veta om arbetet var på rätt väg. Det visade sig finnas en del luckor i programmet och hon har därför gått vidare med att till exempel skapa en gemensam vokabulär kring undervisning. Amanda känner sig nu som en del av biblioteket och tror att hennes utvärderingar har lett till störe förtroende från kollegorna.

Elizabeth Edwards från University of Chicago talar om hur man kan använda utvärering och användartestning för att skapa engagemang för intranätet. De hade ett gammalt intranät där mycket information var daterad och det var svårt att uppdatera informationen. Det fanns heller inget tydligt ägarskap. Elsiabeth använde UX-metoder för att undersöka hur intranätet användes, primärt intervjuer med ungefär 20% av anställda. Hon lät sedan genomföra en heuristic analys, där man jämför det man undersöker med gängse standarder och best practice. Sedan genomfördes en pop-up enkät på själva intranätet, där besökaren inte bara fick svara på frågor, men också fick klicka på en mock-up vilket skapade en värmekarta över var människor klickade för att hitta information. Feedbacken som kom ur detta var väldigt värdefull, och man kom även åt feedback även från de som bara sporadiskt gick in på intranätet. Man tog sedan fram prototyper i papper och A/B testning av pappersprototyperna. Dessa togs för övrigt fram av personal, som själva fick utgå från det man kommit fram till hittils och en grafisk profil. När man sedan tagit fram ett nytt intranät så fick testpersoner genomföra skattjakter på information i intranätet, med fina priser som lockbete. Det var inte tanken från början att testerna skulle vara till för att skapa engagemang och intresse hos personalet, men det var det som hände. Personalen tyckte det nya intranätet var fint för att de själva fått vara med och påverka det.

Två personer från Dayton University berättar om hur de utvärderat vilka timmar bibliotkarierna ska erbjuda service. De undersöktejämförbara universitetsbibliotek, genom att skicka ut en enkät till jämförbara sådana. De frågade om modeller för service, vem som tjänstgör och vilka timmar under dygnet olika grupper tjänstgör. De frågade också om antalet timmar för bibliotekarier i yttre tjänst hade gått ner, svaret var ja i 40% av fallen. generellt visade enkäten att antalet drop in frågor med komplext innehåll minskar, frågor via chatt ökar och man arbetar mer och mer sitt samarbete med andra inom universitet. Man undersökte också vad bibliotekarierna gjorde istället för att arbeta i yttre tjänst, om det nu hade minskat. Vissa arbetade med att kartlägga arbetsbelastning på arbetsplatsen :-).

Under eftermiddagen kommer jag själv att presentera inom sessionen Space 2, så då blir det inga anteckningar här alls. Vi ses imorgon igen!