SDK-konferensen 2020 – Teknik som inkluderar

Denna förmiddag tittar/lyssnar jag på Svenska Daisy-konsortiets konferens på temat inkluderande teknik. Jag tänkte föra korta anteckningar från hela förmiddagen i det här inlägget, men hoppas jag kan tydligt avgränsa de olika delarna så det inte blir rörigt. Jag använder genomgående funktionsnedsättning eller funkis när jag talar om en individ, då jag uppfattar funktionsvariation som en term som bör användas på gruppnivå.

Inledande tal – Fifty Shades of Funkis

Dagens inledande talare Emma Åstrand får vi ta del av genom en förinspelad film, under rubriken Fifty Shades of Funkis. Emma är funkisfilosof och är en av personerna bakom podcasten full rulle. Emma talar om läsning och berättelser, och hur hon läste och upplevde läsning som barn, fast utan att vara någon bokslukare. Hennes läsning tog fart på riktigt när hon upptäckte japansk pop och japanska pojkband som tolvåring. Via ett internetforum hittar hon fanfiction. Emma menar att när läsning sker online så blir den automatiskt inkluderande, och i hennes fall var den även social. För Emma var också möjligheten att läsa på mobilen en stor förändring till det bättre. Som beroende av personliga assistenter för allt fysiskt innebär också digital läsning att Emma kan läsa på egen hand, och det betyder mycket för hennes personliga integritet. Tekniken gör det möjligt för henne att hålla läsningen privat. Emma påpekar också hur den moderna tekniken normaliserat att läsning kan ske på många olika sätt. En funkis som vill läsa kan idag använda mainstream-teknik istället för speciallösningar som gör att man sticker ut. Emma knyter ihop säcken med att åter tala om fanfiction som en genre där funkisar kan vara representerade som vem som helst i berättelserna.

Teknik för ökad digital inkludering

Dagens första föreläsning kommer från Evelina Rennes och Arne Jönsson från Linköpings universitet. De är doktorand respektive professor i datavetenskap. Evelina tar avstamp i att läsning är en mänsklig rättighet, som också tas upp i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, där även tillgång till information för funktionsnedsatta nämns. Evelina forskar kring hur vi kan förenkla läsning med automatiska verktyg, genom tex sammanfattningar av text, synonymförslag, förenklad grammatik, samt förklaringar av svåra begrepp. Andra sidan av myntet är att förenkla framtagandet av texter på lätt svenska, tex genom automatisk bedömning av läsbarhet, förenklingsförslag, samt förslag på ändring av grammatik. Evelina går igenom hur olika funktionsnedsättningar påverkar vad man har för problem med läsning. Att det finns olika behov gör att det är svårt att anpassa en text så att den verkligen passar alla. Det borde vara möjligt att anpassa texter efter läsarens behov, med hjälp av teknik! Inte bara för en grupp, utan för individen. Utmaningen i att göra detta är dels att veta vem läsaren är, och vad hen har för behov, och dels att inte överförenkla. Även de med funktionsnedsättningar måste få möjlighet att bli en bättre läsare. Om texten blir för enkel kan det också störa läsupplevelsen.

Arne tar vid och berättar om vilka tekniker som finns idag, tex LIX som automatiskt mäter läsbarhet. Den är dock ganska trubbig som redskap. Det finns generella textsammanfattare, främst på engelska, samt grammatikkontroll och synonymverktyg (Word). Arne vill ta fram verktyg för automatisk sammanfattning, textförenkling och bättre automatisk läsbarhetsmätning. Tanken är att läsaren själv ska kunna använda verktygen. I sin forskning tittar Arne och Evelina på de texter på vanlig och lätt svenska som finns i den offentliga förvaltningen, där bara en liten del är på lätt svenska. De vill skapa en modell för för automatisk förenkling samt skapa en guldstandard. Tjänster som de tagit fram är TeCST, för skribenter, samt FriendlyReader, för slutanvändare. De finns ibland tillgängliga för testning!

Europeiska tillgänglighetsdirektivet

Sedan får vi en presentation av tillgänglighetsdirektivet av Magnus Larsson som är chef på MTM. Magnus inleder med att berätta om sitt uppdrag som särskild utredare för direktivet i Sverige. Direktivet syftar till att undanröja hinder på den inre marknaden för produkter och tjänster. Magnus citerar rapporten Svenskarna med funktionsnedsättning och internet 2019, som visade att personer med funktionsnedsättning känner sig digitalt delaktiga till 62%, till skillnad från de utan nedsättning där siffran är 82%. Universell utformning är en ledstjärna i direktivet, och tänster ska vara begripliga, robusta, uppfattningsbara och hanterbara. Produkter och tjänster som inte lever upp till direktivet får inte lanseras. Kontroll kommer att ske och sanktioner ska kunna utdelas om en konsument anmäler en produkt eller tjänst. Magnus går sedan in på hur tillgänglighetsdirektivet påverkar tillgången till litteratur. Direktivet ska ge tillgång till litteratur i tillgängliga format, vid samma tidpunkt och i samma kanaler som tryckta böcker. Man ska kunna läsa med ögon, öron eller händer. Detta ska också ge tillgång till ett större utbud, då det ska gälla alla titlar som ges ut, när de ges ut.

Idag är vi beroende av särlösningar och det finns bara ett litet urval av titlar. Utmaningen är att hela kedjan måste fungera, med digitala böcker, e-handel, programvara och läsplattor. EPUB3 möter enligt MTMs bedömning de krav som ställs. För bokbranschen skulle användbarhet och tillgänglighet kunna bli en konkurrensfördel i en bransch med minskade intäkter.

Anne Stigell  som är digital strateg och tillgänglighetsspecialist fortsätter att prata om direktivet. Hon nämner Regeringens funkispolitik  och vad det nationella målet är. Funkispolitik är demokratipolitik! Anne menar att bibliotekens arbete inte handlar om bara läsning utan också om att vara en digital kompetensnod. Anne menar att det finns vissa vissa brister eller luckor i direktivet. Hon efterlyser tex framtida lagstiftning avseende tillgänglighet  och digitala nyhetsmedier. Rätten till tillgång av nyheter behöver stärkas, man ska inte behöva vänta på att få ta del av nyheter. Direktivet omfattar alltså inte detta.

Anne tar vidare upp gamification som metod inom skolan och för inlärning. Material som används för detta kommer inte att omfattas, utan funkisbarn kommer kanske att få använda särlösningen den tillgängliga e-boken. Ann menar också att vårt digitala bestånd bör samlas i ett nationellt bibliotek. Till sist tar Anne upp upphandling som ett medel för att uppnå bättre tillgänglighet, det skulle kunna vara en tilldelningsgrund. Trots dessa brister är Ann mycket positiv till direktivet, det är ett stort kliv framåt för e-eböcker.

Lättanvänd digital läsutrustning

Efter paus får vi lyssna till Ulf Wikman från MTM som berättar om lättanvänd digital läsutrustning, för de som står utanför det digitala samhället. Ulf har länge jobbat med talboken kommer och taltidningsverksamheten och målgruppen IT-svaga/ovana är nästen uteslutande äldre personer. Ulfs erfarenheter är att det behövs mer kunskap om målgruppen, dagens läsutrustning läser inte problemet fullt ut och på sikt och problemet är inte heller övergående. Äldre personer får ofta försämrad syn och tappar därför sin läsförmåga, detta kommer inte att sluta hända. Målgruppen behöver individuellt anpassad utrustning, och den måste kunna hantera flera olika format. Standardprodukter på marknaden idag är oftast inte tillräckligt anpassade eller lättanvända. En förstudie genomfördes 2018/19. Denna ledde till användbarhetstester med existerande produkter som visade att dessa inte var riktigt optimala. Ett samarbete inleddes med fem olika företag som fick ett uppdrag med ett antal krav, bland annat användarcentrerad utveckling och design. En faktor var också igenkänning, kanske ska  det nya verktyget se ut som en transistorradio, eller en spelkonsol? En surfplatta med en kartongbit ovanpå skapade en enkel prototyp som kunde testas på målgruppen.

Ett projekt pågår just nu för att ta fram lättanvänd digital läsutrustning, med utgångspunkt i en android surfplatta, där det ska finnas en app med fyra möjliga läsnivåer. Det ska finnas överlägg, skydd, knappar och dockningsstation. utrustningen ska tras fram iterativt, med design och tester med målgruppen. Lite klurigt under coronapandemin. De fortsätter också med omvärldsanalys och behovsstudier. De samarbetar med ett internationellt masterprogram på Mälardalens högskola, samt deltar i ett standardiseringsarbete.

Högskolestudenter med läsnedsättning och deras studiesituation

Nästa presentation står Åsa Forsberg och Moa Stockstad för, som har genomfört en studie och skrivit en rapport inom ramen för nätverket för service till studenter med läs- och skrivnedsättning. När nätverket var nybildat 2018 så bestämde de sig för att gemensamt genomföra en undersökning av hur studenter med läs- och skrivnedsättning upplever sin studievardag, och de ville också göra det med hjälp av UX-metoer för att lära sig mer om sådana. Tanken med att göra en gemensam undersökning är att få ett större underlag, då varje kontaktbibliotekarie ofta arbetar ganska ensamt och inte kan genomföra undersökningar med många respondenter själv.

I mars 2019 träffades nätverket och bestämde sig för att genomföra en så kallad cultural probe, i form av en fotoutmaning. Respondenterna blev ombedda att ta tre foton per dag av sin studievardag, under en vecka. När de sedan lämnar in sina fotografier genomförs en intervju utifrån fotografierna. Det var en bred och öppen frågeställning, utan biblioteksfokus. 12 högskolebibliotek deltog, och det blev totalt 29 respondenter.

Resultatet sammanställdes under en workshop under hösten 2019. Det som hade varit svårt hade varit att rekrytera, medan själva undersökningen gått bra att genomföra. Moa fortsätter med att berätta om själva resultaten, på nationella nivå, med lokala nedslag.

De behov som syns är tex ordning, respondenterna behöver fota ordning men har svårt att skapa det själva. Här blir det då viktigt med en lugn studiemiljö , som ju bibliotek kan bidra med. Struktur genom visualisering är också vanligt. Lugn och ro och mysigt är också viktigt – bibliotek upplevs inte alltid som tillräckligt tysta. En trygg miljö är viktigt, för många är hemmet den bästa platsen. Man behöver också så klart tillgänglig kurslitteratur, talböcker kan möjliggöra att man läser och lyssnar samtidigt och också att man kan göra något annat medan man lyssnar, vilket är bra för de rastlösa. Talsyntes används också men har vissa hinder, tex att lärosätenas licens inte innefattar mobil talsyntes.

Vid föreläsningar och seminarier är det bra med inspelade föreläsningar, pauser, och att veta att man kommer få tillgång till ppt. Grupparbete kan vara både bra och dåligt, bra att lära med andra, men kan också innebära ett stressmoment om man tex byter gruppmedlemmar.

Biblioteken kan satsa på varierade studiemiljöer, ergonomi, att kunna variera och ha ordentligt med yta. Då många studerar bättre hemma är det viktigt med digitala resurser.

För frågor som biblioteken inte äger är det viktigt att hitta ett förvaltningsövergripande samarbete. Och tänk rätt från början, med universell tillgänglighet och design!

Tillgänglighet och tillgängligheter i EPUB 3

Martin Persson, XML-specialist på MTM berättar sedan om det nya formatet EPUB 3, och dess tillgänglighet och tillgängligheter. MTM har en lång historia av formatutveckling, och redan när DAISY utvecklades så ställde man frågan hur den nya digitala tekniken kan stödja ökad tillgänglighet i läsningen. Lika aktuell fråga idag! Vi har röt oss från dedikerade format och särlösningar mot universell utformning i generella format. Det nya formatet EPUB 3 har bra stöd för tillgänglighet och är det som MTM och Daisy-konsortiet jobbar mot nu.

För att ett digitalt dokument ska vara tillgänglighet krävs en semantisk, standardiserad, maskinläsbar uppmärkning. Detta kan tex möjliggöra en talbok med navigationsmöjligheter. Martin visar ett pedagogiskt exempel på hur det skulle se ut om man märkte upp en boksida med H2, H3, och P för paragrafer.

EPUB  är ett e-boksformat och en öppen standard och EPUB 3 bygger på webbteknik och har mycket gemensamt med tillgänglighet på webben. Det har gott stöd för universell utformning för digital läsning. Formatet garanterar inte tillgänglighet, men ger möjlighet till tillgänglighet. Några tillgängligheter är tex synkronisering av text och tal, detaljerad uppmärkning av matematik, samt tillgänglighetsmetadata. Det sistnämnda är detaljerad information om en digital boks tillgänglighet. Denna information bäddas in i EPUB 3 filen, men bör bäddas in i system och kataloger där filen finns, tex Legimus.

Martin avslutar med att tillgängligheten också måste nå läsaren genom hela kedjan, det räcker inte att bara ha ett tillgängligt format. Han berättar också om MTMs resa mot EPUB 3 som framtida format i Legimus. EPUB 3 som internt produktionsformat ska implementeras i februari/mars 2021, och man hoppas kunna erbjuda piloter för slutanvändare inom kort.

Nu får jag lämna konferensen, tack till alla jag lyssnat på och arrangörerna, det har varit mycket intressant!


LibPMC 2019 dag 3

Dag 3 inleds med en keynote av Konrad Förstner. Titeln är Data librarianship.

Konrad inleder med en god nyhet: OA är på väg att bli standard för hur forskare publicerar sig! Det är så klart Plan S han tänker på, och är väldigt positiv till. Han är också glad för att det finns EN plats där han kan hitta allt: SCI-HUB! Detta är så klart en knäpp på näsan till alla akademiska bibliotek som inte lyckats leverera detta. Han är också jätteglad för de jättebraiga Discoverylösningar vi har idag: Google Scholar, Google books, och inte minst Google dataset search.

Konrad varnar att vi inte ska ta för givet att bibliotek alltid kommer att finnas. Han menar också att akademiska bibliotek ändå kan ha en lysande framtid om vi håller fast vid vårt mål: bevara research output och göra den tillgänglig.

Bibliotek måste bli de nya förlagen, de som sköter OA-publiceringen. Konrad vill också ha hjälp att hantera sin forskningsdata, som är väldigt tung inom hans område bioinformatik, och utmanar oss att ta hand om detta.

Konrad ser många möjliga arbetsuppgifter för biblioteket (alla gröna boxar):

Konrad pratar vidare en del om hur viktigt det ör med användbar programvara för att kunna forska.

Han tycker också att vi borde samarbeta för att konkurrera med Google. Vi betalar också ofta för söktjänster på biblioteket som vi borde bygga själva med hjälp av open source-lösningar. Biblioteken behöver utveckla kompetens för detta. #dontLeaveItToGoogle

Han tipsar också om wikidata och wikicite, och nämner också 1 lib 1 ref.

Konrad frågar också konferensen, så klart, hur ska ni kunna utvärdera allt detta?

Han menar att vi har en kompetensbrist för de nämnda områdena och ger ett lästips:

Och även ett länktips: librarycarpentry.org

Vi behöver lära oss koda lite, allihopa! Särskilt de som arbetar med metadata.

Några slutord:


LibPMC 2019 dag 2

idag började konferensen med en diskussion i panelform som jag modererade och efter det var jag moderator för en paper session så jag har inte kunnat blogga. Panelen gick bra och verkar ha varit uppskattad, vi hade mycket publikinteraktion vilket kändes väldigt bra.

Nu efter lunch sitter jag i en session som handlar om metoder och jag tänkte blogga om ett urval av presentationerna.

Frankie Wilson vikarierar för en annan presententatör, Liz McCarthy, och berättar om hur man skapat en digital publik för Oxford university’s trädgårdar, museer och bibliotek (GLAM). För att kunna få en större digital publik behövde de ta reda på mer om denna publik. De ville veta mer om varför publiken kom, inte bara vilka de var. För att göra detta arbetade de med Modern Human, en design thinking byrå.

Massor av kvalitativa undersökningar utfördes:

utifrån detta skapades 6 arketyper, eller typbesökare. De var sedan noga med att inte värdera de olika arketyperna, forskaren är lika viktig som deb som tittar in på en kopp te och ett gratis toabesök.

Alla websiter har utvecklats med utgångspunkt i arketyperna, med hjälp av användarresor. Bodleian libraries har kraftigt omarbetat sin ambition för webbplatserna. De har arbetat med en annan designfirma, och håller fortfarande på, för att skapa en ny informationsarkitektur som samtidigt passar i den grafiska profilen.

De har landat i att de ska ha två olika webbplatser, en för studenter och anställda och en för allmänheten/turisten. De har användartestat ovh kortsorterat och undersökt på många olika sätt:

Siten för tillfälliga besökare ska gå live under sommaren, den andra nästa år. Detta var en mycket intressant, jobbar du med webb eller kommunikation så tycker jag du ska kolla upp detta paper via konferenswepplatsen under nästa vecka!

Min iPad krånglar så jag sätter punkt för detta inlägg här, förhoppningsvis återkommer jag.

 


LibPMC 2019 dag 1 eftermiddag

Har haft lite bloggpaus men gör ett försök under dagens sista session. Då pratar t.ex Selena Killick, från Open University:

OU biblioteket har fattat ett strategiskt beslut att arbeta kollaborativt med sina studenter, tex genom Library student research panel (som, med andra, har inspirerat panelen vid universitetsbiblioteket i Lund, och vår helt nya panel inom SLUB).

De var i början oroliga om de skulle få enbart panelmedlemmar som älskar biblioteket, men det har visat sig att de har en bra balans med även icke-användare. Ett problem man sett är dock att en del användargrupper inte representeras i panelen, tex anställda och doktorander. För att komma tillrätta med detta har biblioteket genomfört ett särskilt projekt.

Ett intressant exempel på en användargrupp som behöver extra hjälp är studenter som sitter i fängelse. De har ofta inte tillgång till internet, utan är beroende av familjemedlemmar för att få tillgång till biblioteksresurser, något biblioteket försökt rätta till genom att skapa en service som är mer tillgänglig för ”vem som helst” som kan hjälpa en sådan student.

Biblioteket har också genom sina intervjuer och UX-undersökningar upptäckt att anställda (som är nästan de enda som använder biblioteket) känner sig ovälkomna av det fysiska biblioteket, som varit lite oälskat de senaste åren. Man har nu börjat renovera och köpa nya möbler, mycket för att reparera den försämrade relationen med anställda.

Under frågestunden påpekar Selena att det kan finnas tillgänglighetsaspekter med att utföra kvalitativa undersökningar på distans. Tänkvärt!

Sedan berättar David Marshall om hur biblioteken vid Cambridge university har använt dScout för att göra kontextuella undersökningar digitalt. Det är en app som finns för både iOS och android. Respondenten kan ladda upp både ljud, video, bilder, text, osv.

David menar att fördelen främst är att ”forskaren” inte hänger över axeln på respondenten, som man gör vid tex skuggning. (Här funderar jag på om studenterna kanske berättar mer än de egentligen vill?)

dScout har blivit dyrare sedan de började använda tjänsten, så Cambridge har börjat använda Qualtrics istället, ett lite enklare verktyg men som duger till det David vill göra. De har gjort en dagboksstudie med 11 studenter för att utveckla tillgänglighet och inkludering vid biblioteken. Han varnar för tekniska problem när man är ovan, men de lärde sig mkt av studien. Studenterna hade det gemensamt att de behöver mer tid än andra, men de ville ändå gärna ställa upp på studien. De fick veta allt möjligt, från föreläsare som inte använde inkluderande pedagogik, till dörrhandtag som inte fungerar.

Frankie Wilson avslutar med en blixtpresentation på temat Are incentives ethical? Alltså finns det etiska dilemman med att ge ut belöningar för deltagande i undersökningar.

Frankie får ofta frågan om det inte är oetiskt att ”betala” för att få feedback. Hon menar att det är precis tvärtom.

Frankie menar att använder man inte belöningar så är risken att de enda som deltar de som har någon väldigt speciell åsikt som motiverar dem att delta. Det är också artigt att säga tack!

Men, det finns invändningar:

Frankie förtydligar att det spelar roll vad och hur man gör. Tex kanske det inte är lämpligt att belöna med poäng i en kurs om man också fyller i utvärderingen.


LibPMC 2019 dag 1

Denna vecka är jag på 13th International Conference for Performance Measurement in Libraries, en konferens jag själv är med och anordnar, vilket innebär att bloggandet kanske blir lite hipp som happ (som vanligt…?).

Under förmiddagen skrev jag ett helt blogginlägg om Simon Tanners Keynote, men det verkar inte ha publicerats från min iPad, så nu sitter jag på min telefon istället. Som ett djur. I alla fall, här kommer lite bilder från Simons prat, som gick ut på att han presenterade sin Value Based Impact Model.

Mot slutet fick vi rösta på ett roligt sätt:


Avslutande tankar om UXlibs V

Nu har det gått några dagar sedan konferensavslut och det är hög tid att summera innan jag glömmer bort allt. Från den här konferensen har jag inte jättemycket nytt att ta med mig, men det har nog mer att göra med att det var min femte (och sista? På ett tag?) UXlibs och säger inte något om konferensen i sig. Jag skulle fortfarande rekommendera den varmt till alla som vill lära sig om UX på bibliotek, särskilt om man inte redan varit på fler än två. Något av det bästa i år, för mig, var faktiskt underhållningen under konferensmiddagen, en komiker som heter Sarah Mann och en protest/folksångare som heter Grace Petrie. Superbra båda två!

Den trogna läsekretsen vet att mitt team brukar vinna team challenge, så även i år, även om det från förra året är lättare än tidigare då man nu ”tävlar” i olika rum, så det finns två (eller tre?) vinnare. Vår utmaning var att lösa två problem för ett fiktivt akademiskt bibliotek som genom UX-undersökningar hade upptäckt att de hade förlorat besökare på kvällarna för att ett närliggande kafé hade ändrat sina öppettider och att möjlighet att äta på biblioteket samt sena öppettider var behov hos användarna. Vi prototypade fram The Twilight Café, från början en bokvagn med fika på, sedan en barista-vagn. Genom att förflytta ”fiket” inom biblioteket kan vi undersöka var det passar bäst. Vi ”undersökte” också var folk föredrog att sitta och fika och var det därför behövdes sittplatser och papperskorgar/återvinningskärl. Se vår skiss nedan, med en del av våra vinster. Temat för konferensen var just design, därav utformningen på team challenge.

Skiss på det mobila caféet samt några chokladkakor.

Min kollega Kitte och jag gick inte på samma grejer under konferensen, så hon tipsar om något hon lärde sig om: Teach back. Enligt Wikipedia, och Googles första träffsida (vsg för stark informationskompetens och källkritik, 😉 ) så är det en metod som är utvecklad och används inom vården, för att kontrollera att vårdtagaren har förstått hur den ska ta sin medicin, eller sköta sitt sår, eller vad det nu kan vara. Vårdtagaren får helt enkelt förklara det som den precis förhoppningsvis har lärt sig av vårdpersonalen, så att vårdpersonlaen vet att vårdtagaren förstått rätt och detta stärker så klart även inlärningen. Kitte förklarade det för mig som att någon på konferensen hade använt Teach back för att lära sig vilka ord och termer som studenter använder, genom att be dem förklara hur de gör något, för att sedan kunna implementera dessa på sin webbplats. Med hjälp av lite boolesk logik i Google så hittar jag en beskrivning av metoden som UX-metod, men då på ett lite annat sätt, så det finns säkert många varianter: Method 12 of 100: Teachback . (Om du vill googla själv så notera att det oftast särskrivs, men alltså inte alltid.) Det hela påminner mig lite om metoden Touchstone tours, som går att genomföra i både fysiska och digitala miljöer (”kan du berätta och visa för mig vad du brukar göra när du är här?”). Har jag, och Kitte, fattat rätt så låter det som ett smart sätt att ta reda på hur en målgrupp spontant uttrycker sig, och inte bara vad de gör, även om man får veta det också.

Som jag antytt ovan så känner jag att jag nog kommer att prioritera andra möjligheter till professionell utveckling under nästa år så nästa år får ni åka själva på UXlibs, om ni inte redan gjort det! Vi ses däremot kanske igen här på bloggen mot slutet på juli, då jag nog kommer att rapportera lite ifrån en konferens jag själv är med och arrangerar, International Conference on Performance Measurement in Libraries. Det är inte för sent att anmäla sig! 😉

 


UXlibs V dag 2, förmiddag

Dag två inleds med en keynote av Suzanne Chapman som arbetar på Centre for civic design, just nu med att förbättra väljarupplevelsen vid allmänna val.

Hon talar under rubriken Working in difficult environments. Ett problem organisationer kan ha är att de inte vet vilka de är och vad de vill:

Fniss!

Suzanne berättar om svårigheterna med att designa möjligheten att delta i demokratin i USA. Tex står det i konstitutionen att staterna själva bestämmer hur de ska genomföra val.

I Suzannes team arbetar de efter ett antal principer eller värderingar, som också hjälper dem att prioritera:

Hon går igenom alla sex principerna så snabbt och bra att jag nästan blir yr. Många utmärkta visdomsord! Gör bara nya misstag. Vägen till en lösning är aldrig rak. Är den rak har man förmodligen gått vidare med första, sämsta, idén.

Vi får också lära oss om konceptet ”insituitional underpants”. Det är när en organisations struktur syns på utsidan = på webbplatsen ( istället för att webbplatsen bygger på användarens behov). Fniss!

Vi får också höra om hur när hon som UX bibliotekarie ändrade sitt egna sätt att prata om slutanvändare, från user till patron. På så sätt hindrade hon biblioteksanställda från att säga ”but I’m a user too”, vilket hade tagit mycket tid att hantera.

Nästa presentation i plenum levereras av Victor Alfson, som jobbar på Blackebergs bibliotek i Stockholm.

Han berättar om hur de använt virtual reality (VR) för att genomföra UX undersökningar, UXVR-projektet. De designade en 3D-modell av biblioteket baserat på befintliga planritningar. Det blev en ”ren” och kal modell av biblioteksrummet som biblioteksanvändare sedan fick ”måla” med programvaran Tilt Brush. Respondenterna fick i uppdrag att skapa sitt önskade bibliotek. De började också intervjua respondenterna medan de ändå träffade dem.

Lite nästan av misstag har de använt följande UX-metoder:

Den här typen av visualisering gör att användaren blir distraherad av det den ser och därmed kan underlätta en intervju då användaren släpper garden något.

Victors slutord:

I framtiden skulle Victor vilja kunna göra samma, men i grupp. Skulle man kunna ha ett observatörsrum där andra kollegor kan ta del av undersökningen?


UXlibs V Penny Andrews

Penny Andrews fortsätter förmiddagen med att tala i plenum om Neurodiversity, universal design and secrets of the library.

TIll att börja med så används terminologi på väldigt olika sätt även i engelsktalande länder, därav att ordet neurodiversity tillkommit. Aktivister vill hellre använda det då det är mindre stigmatiserande än många andra ord som används. Penny går igenom vad det inte är först, det gäller alls inte ”alla”, det gäller inte de med psykisk ohälsa, eller de som har ”brain fog” efter tex en olycka. Spektrat som en person som faller under neurodiversity har, är väldigt ojämnt, man är jättebra på vissa saker men inte andra, och situationen spelar också roll. Hjärnan fungerar helt enkelt inte som vi förväntar oss.

Bibliotek tror ofta att de är väldigt bra på att arbeta med inkludering av även de med särskilda behov, men Penny menar att vi är sämre än vi tror. Hon går igenom en del olika saker vi kan ha svårt att lösa, tex att en del av den här studentgruppen behöver vara helt ensamma eller ha helt tyst, vilket ofta är svårt att skapa. Det är heller inte tillräckligt att erbjuda individuella lösningar, eftersom så många aldrig berättar för någon att de har särskilda behov. Autistiska studenter har mycket högra avhoppsfrekevens pga detta jämfört med andra studentgrupper med särskilda behov.

Bibliotek har ofta många oskrivna regler och koder, som kan vara svåra att förstå. Hur får man använda biblioteket? De flesta normfungerande lär sig genom att ta risken att prova, men de med neurodiversitet vågar kanske inte.

Universell design är omstritt, för det är inte självklart att en lösning kan användas av alla, då vi har olika behov. Det handlar dock inte om det, utan mera om att försöka tänka och göra rätt från början, så att så få anpassningar som möjligt behövs i efterhand. Här får vi också en varning för att rekrytera bara de som gärna vill prata med oss när vi ska testa saker, vi måste våga fråga även de som ser rädda ut eller som vi ser har svårt att använda biblioteket. Varning för ”outliers” aktivister som är på gränsen till rättshaverister. Många med neurodiversitet (svenska?) är inte med i någon organisation som arbetar med deras frågor.

En ytterligare komplikation är att det är svårt att generalisera, människor på autism-spektrat är sinsemellan väldigt olika. Viktigt att också komma ihåg att en och samma individ kan tillhöra flera grupper, en person under neurodiversity-paraplyet kan också vara transperson, förälder, från ett annat land än det de studerar i, osv.

Pennys sista visdomsord är att vi måste träffa och prata med folk, emaila inte, ingen läser bibliotekets epost :-).


UXlibs V startar nu!

Första förmiddagen börjar med välkomnande från konferenskommittén, årets tema är:

Andy Priestner fortsätter sedan med ett mer formellt välkomsttal. Han säger bland annat att han tror konferensen kommer finnas kvar så länge vi fortfarande måste lobba för UX.

Han förklarar också årets tema, många bibliotek kommer inte vidare efter att ha genomfört undersökningar, man lyckas inte med designdelen, av olika anledningar.

Andy menar att det finns 8 institutionella hinder för UX design:

  • Man nöjer sig med att samla in data
  • Vi är dåliga på idégenerering
  • Vi strävar efter perfektion
  • Vi är för försiktiga
  • Vi är inte tillräckligt agila
  • Vi har problem med ägarskap och politik
  • Vi ignorerar de banala problemen användare har
  • Rädsla för att misslyckas

Efter Andy tar vår svenska UX-stjärna Anneli Friberg vid med årets första keynote. Anneli är till vardags avdelningschef för vetenskaplig publicering vid Linköpings universitetsbibliotek och var mycket tidigt ute med att arbeta med UX på bibliotek i Sverige.

Hon talar under rubriken My UX Journey och ledarskap och vi får följa henne ändå från när hon var en liten flicka och fick lära sig av farfar att allt hon gjorde var ok, även när det var fel. Hon menar att ledarskap, att leda andra men också sig själv, är nyckeln till framgångsrikt UX-arbete.

Hon delar med sig av svårigheter hon mött när hon försökt prata med andra om UX och arbeta med UX. Organisationens plats på UX-mognadstrappan spelar stor roll för vad man kan säga och göra.

Hon delar också med sig av ett exempel på en UX pilot som inte fungerade, och vikten av att ändå testa sådant man kanske inte tror på. Deras försök med Librarian on call var ett viktigt steg mot att bygga en kultur där det är ok att misslyckas.

Anneli berättar om LiUBs regelbundna och systematiska användbarhetstestande och att det var svårare att komma igång med testande och utveckling av biblioteksmiljöerna. Hon önskar att hon tidigare börjat involvera fler kollegor i arbetet.

Även om Anneli menar att vi alla är ledare så avslutar hon med några visdomsord till chefer:

Vi ska också alla vara smarta, modiga och tålmodiga!


Länkade data, Malmö 10 juni 2019

Region Skåne arrangerar, i samarbete med bl.a. Malmö Universitet, en eftermiddag om länkade data, och jag samlar mina anteckningar här. I vanlig ordning gäller att de blir som de blir.

Eftermiddagen börjar lite tråkigt då en del deltagare inte kan ta sig till evenemanget pga ett bombhot mot Malmö C. Vi är dock ändå många på plats, och blir hälsade välkomna av Sara Kjellberg, bibliotekschef på Malmö Universitet.

Först ut är Marie Gustafsson Friberger, som undrar hur vi vill ha våra länkade data, prydliga eller ovårdade?

Hon ger en snabb introduktion till länkade data, och nämner TIm Berners Lee, som påpekat att data alltid har relationer till annan data (finns tydligen ett Ted Talk av honom om detta). Tre kriterier för länkade data:

  • Adresserbarhet – ge varje ting en URI
  • Enhetlig informationsmodell
  • Länka ihop

Det gör det möjligt att kombinera data från flera olika källor, t.ex. olika kulturarvsaktörer. Det möjliggör också maskinell bearbetning och kan ge bättre tillgänglighet för data i sökmotorer.

W3C-rekommendationer relaterade till länkade data har utmynnat i RDF, resource description framework. Bygger på ”tripplar”: subjekt, predikat, objekt. Olika tripplar kan sedan kopplas samman för att skapa ytterligare relationer. URI:er används för att identifiera specifika resurser/ting.

Web Ontology Language (förkortas OWL) används i vokabulärer för att beskriva begrepp och relationer mellan begrepp i någon domän. De beskriver vilken typ av relationer ting kan ha till varandra.

Marie berättar vidare om Bibframe 2.0 som ett exempel på ett ramverk för länkade biblioteksdata. Hon tipsar också om DBpedia, som bland annat möjliggör helt nya sökmöjligheter på wikipedia-data.

Ovårdade eller prydliga data (scruffy vs neat), handlar om olika synsätt inom AI-forskning, där scruffies inte tycker att det är så viktigt att förstå varför ett system ger ett visst resultat, medan de som är neat tycker att logiska system är att föredra. Samma begrepp finns inom länkade data (och semantiska webben).

Maries sista tips är vitboken om länkade data, på lankadedata.se/vitbok/introduktion.html 

Martin Persson , XML-specialist på MTM, fortsätter eftermiddagen med att prata om länkade data som dröm, politik och diskursiv praktik.

Informationstekniska drömmar: Den semantiska webben presenteras första gången 2001 i en artikel av Tim Berners Lee et al. Ett citat från artikel visar en ganska storslagen syn på vad länkade data ska göra (det ska ge oss helt nya redskap att leva, arbeta och lära oss tillsammans. Halleluja. ). När artikeln skrev trodde man kanske att webben skulle fortsätta vara fri och bara bli mer och mer öppen för alla att använda.

Martin berättar också om dokumentalisten Paul Otlet som i början av 1900-talet hade en idé om ett världsbibliotek, där all världens litteratur och kunskap skulle samlas och ”atomiseras”, beskrivas på den minsta nivån. Vannevar Busch hade en liknande idé på 1940-talet, en maskin där man skulle kunna mata in information för att snabbt kunna slå upp och visualisera den. Martins slutsats är att standardisering är alltid en ofullständig process, och ovanstående projekt är utopiska. I vardagen finns alltid massor av hinder, vilket leder till friktion.

Här segwayar Martin tjusigt över till det han skrev masteruppsats om 2014, bibliotekspolicyer för delning av öppna länkade data. Han fann då att det fanns en öppenhetsdiskurs och en auktoritetsdiskurs.  Man vill både vara öppen med data men samtidigt ses som en auktoritet, eller att man hänvisar till andra med auktoritet.

När det gäller katalogisering har samatalogisering (copy catalouging) länge varit en grej – Marin visar en annons för tryckta katalogkort från Svensk Biblioteksförening från 1930-talet, Kan man äga biblioteksmetadata, är det rimligt att ställa attribueringskrav vid publicering av öppna katalogdata? Vi påminns om konflikten mellan Libris och OCLC, angående användande av Worldcat. Problemet illustrerar att en ny teknik alltid har sällskap av andra faktorer, som juridik och politik och sociala aspekter.

Martin avslutar med att prata lite om hur Kungliga biblioteket har uttryckt sig i samband med framtagandet av Libris XL, som ju bygger på Bibframe. Man framhäver sig själva som långt framme, men säger samtidigt att det har krävt ”uthållighet och breda samarbeten”.  Martin gör en maktanalys, där det finns en viss relation mellan KB och de katalogisatörer som måste arbeta med den länkade datan varje dag, en liknande spänning som mellan länkade data-entusiaster och den lite svårare praktiken. Det som någon ser som en infrastruktur, ser en annan som sitt dagliga jobb.

Till slut: länkade data-visionen bygger på en decentraliserad webb, tilltagande centralisering blir ytterligare ett hinder.

David Haskiya, från Riksantikvarieämbetet, är siste talare för dagen. Hans rubrik går ut på att första regeln för länkade data är att inte tala om länkade data/eller iaf tala mindre om länkade data. Vi bör fokusera på annat!

Vi är i början av att länkade data börjar vara mainstream, och det märks genom att det är färre som talar om det idag.

Istället borde vi tala om hur länkade data kan/bör användas, och David nämner design thinking cykeln som en visualisering av var vi ofta är fel när det gäller länkade data, där vi ofta går direkt på en lösning, utan att först ta reda på verkliga problem, och skapa testbara prototyper för att lösa dessa problem. För slutanvändare alltså!

Ett universellt gränssnitt för åtkomst till data är inte samma sak som en universallösning (David säger också att de flesta borde anställa UX-kompetens snarare än dataexperter….). Han fortsätter sedan med att visa olika existerande gränssnitt där länkade data till exempel används för autocomplete, och disambiguation (avtvetydliggörande?), bland annat Open library.

David avslutar med att han tycker vi ska tänka stort, men börja smått. Delta i samarbeten med andra, använd existerande plattformar, vokabulärer, standarder och ramverk. Designa tekniska gränssnitt (gränssnitt för tekniker!) med användare i centrum. Öka vår informations hittbarhet på webben.

Dagen avslutas med ett panelsamtal med de tre föreläsarna där det jag tar med mig är att det är viktigt att man frågar sig varför man gör något, vad är det verkliga behovet. Länkade data är inget självändamål!