LAC, dag 3, sista sessionen, Space 3

Då är det dags för sista programpunkten för den här konferensen. Det blir den tredje omgången med tal på temat Space, som utrymme då, inte rymden. Jag talade förresten själv igår under Space 2 och det gick bra.

Den här sessionen består också av blixtpresentationer (har jag varit på någon session förutom min egen som inte har gjort det?), så i vanlig ordning antecknar jag lite skvättvis.

Två personer från University of Massachusetts Amherst berättar om hur de uppdaterat ett Learning Commons genom att använda multipla metoder för att få en helhetsbild av behov och problem. Det hela påminner om vårt projekt på UB. De har bland annat använt sig av ”desk stats” dvs den statistik de ändå alltid samlar in över inkomna frågor i servicepunkterna. De gör också kvantitativa observationer i miljön för att se var folk siter och hur länge. De använde också en experimentell metod, de skapade tre ”mikroklimat”, dvs små miljöer som de kunde observera hur de användes innan de valde modell, alltså en slags prototyp. De genomförde också fokusgrupper.  De använde sig också av en antroplog från universitetet som genomförde etnografiska studier, genom att lära ut metoder till studenter som sedan kunde undersöka sina klasskamrater och återrapportera.

Cornell univeristy bidrar med ett tal om deras förändringsarbete inom deras ”service area” alltså där de möter användare i miljön. De brukade ha mer än fem diskar i biblioteket för en del år sedan och lade märke till att antalet frågor i diskarna hade minskat. Deras studie visade dock att om studenterna inte had enågra större problem med att välja disk, bara det var väl skyltat  och det är också viktigt att diskar inte är lokaliserade precis bredvid ett område där det ska vara tyst, det hämmar folks vilja att be om hjälp där. De har ändå kombinerat diskar för att man ska slippa välja var man ska gå med sitt ärende. De har också arbetat med prototypmiljöer och varit på studiebesök och de har också använt Suma-appen för att samla in data från observationer i miljön. Deras resultat visar bland annat att en stor mängd frågor i diskarna handlar om vägvisning. De har också sett att de har problem med akustik och ljus. Nu har de fått en budget för ett nytt ”consultation area” som ska vara klart 2017. En del av deras lärdomar från studien är att man ska lyssna på sina egna användare, och inte så mycket vad andra bibliotek väljer att göra. Att arbeta med experimentytor och prototyper har varit mycket värdefullt och det är också mycket viktigt att faktiskt lyssna på de data man samlar in.

Jeremy Buhler från Univeristy of British Columbia, berättar om deras utvärdering av användning av bibliotekets publika datorer. De har tillgång till data såsom när någon loggat in och loggat av sedan tidigare, men de har nu också börjat mäta aktivitet vid varje dator för att kunna se om de har tillräckligt många, eller för många datorer. De har också tittat på användning över sina olika platser på campus, men också inom biblioteket. De ser bland annat deras publika datorer används i större utsträckning ju längre ner i huset de är, alltså ju närmre ingången. Jeremy pratar också om vikten av att bestämma vad man tycker är en rimlig nivå, vad är för lite användning? De landade på att minst 50% ”occupancy” behövs för att de ska behålla en dator. Det är samtidigt viktigt att inte råka basera beslut på den lugnaste perioden, utan de väljer att främst titta på data från de veckor under terminen då de har högst beläggning.

Florida university berättar om deras projekt Library Snapshot Day, där de genomförtt observationer av olika slag under ett antal dagar, tre timmar åt gången, för att få reda på hur användarna använder biblioteket under en vanlig dag. De använde sig också av B&I-studenter  som också var timanställda i biblioteket och de menar att det hade många positiva synergieffekter, och är utvecklande för både biblioteket och studenterna. De tänker fortsätta med sina observationer och tänker då försöka samla in data på ett mer standardiserat sätt och de vill också sprida sina resultatet bredare inom organisationen. Ett exempel på något de tänker ändra på tack vare observationerna är att de vill gå från en ingen-mat-policy, till policyer som främjar ägarskap bland användarna och renlighet.

Annonser

LAC, dag 3, parallell session, organizational issues

Sista och tredje dagen bjuder inte på någon keynote, utan vi kastas direkt in i parallella sessioner. Jag har valt att börja med en inom det organisatoriska spåret, och det är återigen blixtpresentationer så jag kommer att skriva lite lagom slarvigt om ett urval.

Reskilling for the Digital Humanities är titeln på en presentation från Columbia University Libraries. De har haft ett kompetensutvecklingsprogram för bibliotekspersonalen med anledning av att humaniora som ämne numera kräver nya kunskaper, ”Developing Librarian” kallade de programmet. De skapade också en webbplats kring ”digital historia”, eller kanske historia digitaliserad…? Däe publicerade bibliotekarier som gick programmet information kring sina ämnesområden och historia kring närområdet runt arbetsplatsen, som ett sätt att öva sig i digital humaniora. Deltagarna fick efter programmet självutvärdera sig, samt utvärdera en kollegas kunskaper, och ansvarig chef fick också utvärdera hur hen uppfattade personalgruppens kunskaper samt vilka kompetenser inom digital humaniora som behövs. Utvärderingen användes sedan i aggregerad form för att se hur personalgruppen som helhet låg till, vilka luckor som fanns till exempel. Man kommer att använda resultatet för att gå vidare med en ny fas av Developing Librarian, kallad 2.0.

Ett gäng från UNC Charlotte talar på temat Building Library – Wide Engagement in Assessment. Man har där haft negativa erfarenheter av utvärdering då de tidigare har gjorts av en utomstående avdelning inom universitetet som biblioteket dessutom var tvungna att betala för. Man har numera anställt personal som ska arbeta med utvärderingar . Hon har bland annat använt Tableau för att visualisera data och kommunicera med personal och ledning. Ytterligare en person började som tog sig an att försöka fylla de luckor som fanns inom organisationen när det gällde utvärdering. Hon initierade ett arbete med att etabelera ett utvärderingsteam. De har också börjat presentera sitt utvärderingsarbete i olika sammanhang, och även gett lunchseminarier på temat How To, alltså också undervisat kollegor kring utvärderingsmetoder.

Sista talet för den här sessionen heter Writing the library’s story, three outcomes at a time, från Hollins university (som för övrigt är ett women’s only college. Exotiskt!). Nya krav från universitetet 2013 innebar att biblioteket måste börja utvärdera sin ”effektivitet”. Det är ett mycket litet bibliotek med enbart ett tiotal anställda, så det var inte aktuellt att anställa en särskild assessment librarian (en mycket vanlig titel här på konferensen). De väljer att titta på outcomes baserat på vad de prioriterat att göra ett givet år, och de har också varit noga med att kommunicera den verksamhetsutveckling de ägnat sig åt baserat på de utvärderingar de gjort. De väljer 3 outcomes varje år, tex, kan användare hitta eresurser via hemsidan? Efter utvärderingarna skrivs en rapport som delas med både universitetsledning och bibliotekets personal. En förbättring som nämns är att de skaffat bordslampor som har både eluttag och usb-uttag för laddning, intressant….

 

 


LAC – första parallella sessionen, Space 1

Större delen av konferensen består av parallella sessioner och den första jag väljer kallas kort och gott Space 1. Det är åtta talare/akter som ska ge varsin blixpresentation á åtta minuter så jag kommer inte hinna rapportera samtliga detaljerat, utan jag siktar snarare på någon slags sammanfattning och så får vi vara glada om jag får rätt på titlar och namn. Hav tålamod.

Här är för övrigt fullsatt, och mer än det, och det gör mig ju inte alls nervös inför morgondagens Space 2, då jag ska presentera. Obs, ironi.

Första gänget ut, från Cornell University, har använt ”mobile assessment” för att utvärdera sitt fysiska bibliotek. De har använt en mobil app kallad Suma för att samla in data i bibliotek, och det verkar handla mest om hur man kan samla in data från observationer. De har bland annat använt appen till att undersöka en särskild våning före och efter en renovering. Genom trial och error menar de att de funnit att Suma fungerar bäst för väldigt specifika frågor (att man vet vad man vill veta, innan man börjar använda appen). De använder också appen för att definiera vad något är, man kan se direkt i den hur en grupparbetsplats ska se ut, och en studieplats för en person. Det underlättar datainsamlandet eftersom både personal och studentvakter samlar in data. De har också utvecklat appen efterhand, den är open source. (Biblioteksservice på UB har för övrigt gjort många av deras observationer, men rapporterat i gemensamma googledokument, så jag kan verkligen se nyttan!)

Nästa talare, Heather Scalf från University of Texas Arlington,  berättar om ett projekt där de mätt bland annat hur många som använde ett av deras bibliotek mitt i natten: det snittade på 400 personer kl. 2 varje natt på vardagar (!). De har också börjat samla in och aggregera data centralt, där de också har infört koder för att man inte ska kunna utläsa tex när enskilda studenter varit i biblioteket. Eftersom studenterna nu använder sina kort för att komma in och ut så kan man också utläsa hur länge studenter uppehåller sig i biblioteket. Korten utvisar också vad studenterna studerar och att studenter som tillhör en fakultet där biblioteket bara har öppet under dagen går över till det dygnsöppna när det egna stänger.

Nästa talare, från Dunbar library,  berättar om hur hennes bibliotek har arbetat med strategiska mål kring deras hus och lärandemiljöer. De identifierade två olika sidor av utvärderingen, building use study och needs assessment. Det förstnämnda handlar om hur huset används nu och det andra om vilka behov användarna har rent allmänt. De har för övrigt också använt Suma, och rekommenderar det som verktyg. Precis som våra undersökningar på UB har visat, så vill även deras besökare ha olika typer av utrymmen och sittplatser beroende på vad de håller på med för tillfället, det är viktigt med variation. De har sammanfattat sin studie i en kort rapport som man kan läsa här.

Don’t dismiss directional är titeln på ett tal som handlar om hur de förbättrat wayfinding i biblioteket med hjälp av digitala skyltar. De har en knepig byggnad där det är svårt att hitta rätt hylla när man ska ha en bok, och de har tidigare haft färgad tejp på golven och legender som hänger från taket för att visa vilken färg som går var. Detta visade sig dock vara svårt att uppdatera, därav ett projekt kring digital skyltning. Intressant är att det här universitetet också har policies för skyltar, något vi inom LU saknar i vår grafiska profil. De använde statistik från referensdisken för att se vilka ”directional questions” som kom in och vad de innebar, för att skapa ett underlag för vad de digitala skyltarna borde innehålla. Jätteintressant, och kan vara något för oss på UB att prova, oavsett om vi ska ha digitala skytar eller ej.

Nästa talare, från Middle Tennesse State Univeristy,  berättar om hur han unersökt chat-statistik för att undersöka klagomål på högljudhet i biblioteket. Deras bibliotek är stort och får många klagomål på att det är högljutt både här och där. De har sedan några år tysta zoner som sträcker sig över hela deras två översta våningarna. Intressant är att sedan de införde dessa zoner så får de fler klagomål på sådant som tidigare kunde passera obemärkt; skrapande med stolar, vibrerande telefoner och aggresivt datorantecknande. De använder Libchat och talaren har tagit ut chatstatistiken och använt några nyckelord som filter för att få ut just de chattar som handlar om klagomål på ljud. Några intressanta observationer är att flest klagomål kommer från de tysta zonerna, de förekommer oftast på hösten och under natten. Dock utgör de en väldigt liten del av de chattar och/eller klagomål som kommer in. Efter att ha mappat klagomålen på en karta över biblioteket kan man se att flest klagomål handlar om de områden där en tyst zon är precis bredvid utrymmen där man får grupparbeta eller där det finns skrivare eller annat som för oväsen.

 

 

 

 

 

 


Library assessment conference – keynotes dag 1

Det är dags för första riktiga konferensdagen, och den ska inledas med två keynote presentationer. Molly Broad från American Council on Education ska prata på temat högre utbildning vid ett vägskäl (min översättning) och nästa person är Lisa Hinchliffe från University of Illinois at Urbana-Champaign och hennes presentation heter Sensemaking for Decisionmaking.

Molly blir presenterad av AORLs ordförande och det visar sig att det här American Council of Education är en ganska big deal. Det är en lobby/paraplyorganisation för samtliga andra organisationer inom det högre utbildningssystemet i USA. Hon talar främst om vad som utmärker högre utbildning i USA. Hon ser mångfalden inom utbildningssystemet som en styrka, studenter har mycket att välja på. Hon nämner några saker som hon menar påverkar utvecklingen just nu. Det första är förändrade ekonomiska förutsättningar och det började med finanskrisen 2008. Många stater minskade då sina anslag till statliga universitet och det ledde till mycket högre avgifter för studenter. Universiteten kunde inte heller få lika höga donationer som tidigare. Vilken ska affärsmodellen nu vara? Nästa förändringspunkt handlar om pedagogik och förändrade metoder för lärande och undervisning. Detta hänger också samman med att nya studentgrupper är mer heterogena än tidigare, studenter har olika åldrar, olika mål, olika behov. En ytterligare utveckling är att fler och fler lärare i USA inte är inom det så kallade tenure-systemet, de är alltså tillfälligt anställda på olika sätt och ofta inte aktiva forskare. Digitalisering och ny teknik påverkar också högre utbildning. Så här långt kan jag känna igen mycket från vad som händer även hemmavid, men Molly fortsätter sedan med att prata en del om amerikanska utbildningspolitiska förhållanden, det besparar jag er.

Lisa pratar, inte helt oväntat, om vikten av utvärdering för att visa värdet av det man gör, och kunna få stöd för verksamheten. När vi får förändrade finansiella förutsättningar, som Molly pratade om, så behöver vi också utvärdera vår verksamhet så att vi kan välja vad vi ska göra och vad vi inte ska göra. Bibliotek är väldigt omtyckta, men vi kan inte leva på kärlek, vi behöver pengar. För att få pengar måste vi kunna visa vårt värde. Vårt värde kan dock inte enbart mätas i ekonomiskt värde, bibliotek har också ett utjämnande värde. Bibliotek bidrar till ekonomisk utjämning mellan studenter. Lisa menar att utvärdering kan användas som tre olika verktyg: karta, kompass och strategiskt verktyg. Kartan är den bild vi får av vad som pågår när vi undersöker vår verksamhet. Den måste också förstås i kontext, vad händer på vårt och andra universitet? Kartan måste stämma med verkligheten, och inte bara innehålla det vi vill att den ska innehålla. Kompassen pekar ut vilka vägar som är möjliga. Ibland ser vi vad vi ska röra oss mot, och ibland ser vi vad vi ska röra oss bort ifrån. Vidare handlar den strategiska biten om konsten att fatta beslut. Lisa menar att vi ofta betonar fel ord i evidence-based decisionmaking, ofta betonas evidens, kankse ska ordet decisionmaking vara betonat istället. Från en utvärdering måste vi klara av att fatta beslut. Vi skapar bibliotekets framtid genom de beslut vi fattar, och även de beslut vi inte fattar. Att inte välja väg är också ett val, men förmodligen inte ett bra val. Är då våra utvärdering vad de borde vara? Utvärderingskulturen har växt sig stark ( i USA), men behöver mogna. Utvärderingar måste inte bara äga rum, de måste också påverka verksamheten. Lisa lanserar begreppet decision-based evidence making. Utvärderar vi redan fattade beslut, bara för att vi vill se att det var rätt beslut? Hur väl fungerar våra utvärderingar som karta, kompass, och strategisk guide?

 

 


Biblioteksdagarna 15 – Are digital laws making or breaking libraries?

Nästa talare i upphovsrättsspåret är importerad från British Library, Benjamin White. Han är även engagerad i upphovsrättsfrågor inom IFLA och EBLIDA.

Benjamin inleder med att ta oss tillbaka till internet 1994, och sidan han visar laddas låååångsamt, precis som sig bör :-). Han påminner om att när det begav sig var internet mycket litet och där fanns nästan inget, vare sig från myndigheter eller från företag.

Benjamin visar en bra upp och nervänd triangel som visar hur upphovsrättslagar bestäms. Överst och viktigast finns FN och World Intellectual Property Rights, sedan kommer EU och sedan EU länderna. IFLA försöker skapa regler , en treaty, som ska fungera globalt för alla bibliotek, Global Library Treaty. Vi vill ju kunna låna och dela med oss över nationsgränserna.

EU copyright directive kom 2001, men är nu under omarbetning, uttryckligen för att anpassas till den nya digitala verkligheten. Benjamin verkar mena att biblioteken fortfarande behövs eftersom till exempel Google samlar in information om användarna och informationen man använder via Google är därför inte fri eller gratis. Man betalar med sina uppgifter. Det måste finnas ett sätt att arbeta för fri information och åsiktsbildning även i ett samhälle som har upphovsrättslagar, utan att man bryter mot Three step test.

Man lever inte i en demokrati om man inte kan komma åt statens historiska dokument och kulturarv, för att själv kunna bilda sig en uppfattning om samhället. Hur vet vi att vi är framgångsrika? Vi ska ha så få trösklar som möjligt för att sprida information och det ska inte vara svårare digitalt än det är på papper. Man ska fritt kunna använda data och det ska finnas en public domain, sådant som fallit ur upphovsrätt. Vad som ingår i public domain beror på var man är i världen, Google har digitaliserat många fler titlar än vi kan nå i Europa, eftersom upphovsrätt gäller under kortare tid i USA än i Europa. Även inom Europa har vi olika lång upphovsrätt. I UK finns det medeltida dokument som fortfarande inte fallit ur upphovsrätt!

Massdigitalisering kom i ropet i och med Google Books 2004 och nu 10 år senare har vi Europeana i Europa. Det är en stor utmaning att ta fram licenser som tillåter digitalisering av samlingar som fortfarande ligger inom upphovsrätt, och bara för att man fått digitalisera något så innebär det inte att man får sprida det utanför landsgränserna.

Ibland kan lagar på detta sätt förhindra att man digitaliserar i bevarandesyfte, som när British Library inte fick digitalisera det nationella ljudarkivet. Globalt ser man fler och fler rättsfall och upphovsrättslagar som behandlar allt mindre delar av data, eller mindre dokument. Detta kan också förhindra utvecklingen mot BIg Data, där man vill dra ut stora mängder data från sådant som ligger inom upphovsrätt. Benjamin ger exempel på företag, bland annat ett svenskt, som bryter mot europeisk lagstiftning genom att data minea internet för att ta fram data som grund för säkerhetsrådgivning.

När BL tog in studenter för att manuellt data minea böcker inom ämnet kemi hittade man en stor andel molekyler som inte alls fanns beskrivna i någon databas. Det finns alltså ett stort underskott av data i den digitala världen, iaf så länge vi inte kan digitalisera allt.

LIBER och EBLIDA arbeta för några år sen tillsammans med förlag för att försöka komma fram till en licensierad lösning för att kunna digitalisera europeiskt kulturarv. Ingen kunde dock svara på frågan vem som kan licensiera det som finns på internet. Biblioteken lämnade till slut samarbetet för att man inte bara ville prata om licenser, då det inte kan lösa alla problem.

Angående boklån så regleras de av renting and ledning directive på EU-nivå, men gäller detta även ebokslån? För många bibliotek globalt är man beroende av donerade böcker för att bygga upp sina samlingar, men man kan ju inte donera en ebok… EBLIDA har arbetat med att väcka frågorna på EU-nivå.

Till sist avslutar Benjamin med att fråga om upphovsrätt ens är relevant i ett online sammanhang? För det mesta regleras ändå vår användning av digitalt material, akademiska tidskrifter till exempel, via de avtal man måste acceptera som användare. Licenser hjälper, till exempel creative commons, men ofta är licensavtalen mer restriktiva än vad lagstiftaren avsett.


Biblioteksdagarna 15 – Biblioteken och integritetsskyddet

Daniel Westman ger första föreläsningen inom juridikspåret. Han är doktorand på Stockholms universitet och arbetar med integritet och andra rättsfrågor såsom behandling av personuppgifter, upphovsrätt och annat.

Daniel börjar med att lyfta digitalisering av bibliotekens material, vilken rymmer flera juridiska problem. Materialet kan dels innehålla personuppgifter och digitaliseringen innebär en ny publicering. En annan fråga är hur vi på biblioteken behandlar våra låntagarregister och vad våra låntagare lånar. Vill man erbjuda digitala tips såsom ”du har tidigare lånat detta, kanske är du intresserad av detta?” så bygger det på att man lagrat lånehistorik, det är inte oproblematiskt. Ytterligare ett problem är när vi låter tredje part tillhandahålla etjänster såsom eboksutlån åt biblioteken, då är det kanske dem som behandlar personuppgifter som låntagaren lämnat till biblioteket i tron att det bara är biblioteket som behandlar.

Dessa tre problem anser Daniel är extra intressanta juridiska frågor för biblioteken.

Själva begreppet personlig integritet är väldigt svårt att definiera. Man går därför ofta direkt på att prata om skydd för personuppgifter, då dessa är lätta att definiera. (Det är i princip alla uppgifter som rör en person.) Regleringen är i dag på EU nivå i och med datalagringsdirektivet som kom 1995. Man får inte lagra fler uppgifter än nödvändigt och inte under längre tid än nödvändigt och individen har rätt att få veta vad som lagras. Det finns också myndigheter för reglering och uppföljning, i Sverige är det Datainspektionen. Enligt FNs deklaration om mänskliga rättigheter så är skydd av personuppgifter en mänsklig rättighet. Datalagringsdirektivet har balnd annat använts för att tvinga Google Spain att ta bort uppgifter om en privatperson från sitt index, ”rätten att bli glömd”.

För biblioteken är ovanstående viktigt att känna till vid digitalisering, då böcker och annat som digitaliseras kan innehålla personuppgifter.

Datalagringsdirektivet är på väg att omförhandlas, då man uppfattar det som lite föråldrat idag, en lång och svår process att komma fram till ett nytt direktiv. Bland annat kommer rätten att bli glömd skrivas in i det nya direktivet. Varken nu eller i framtiden finns det eller kommer att finnas undantag för biblioteksverksamhet.

Behandling av låneuppgifter och databasinloggningar som loggas är också personuppgifter. Båda företeelserna ebhövs, men hur får man använda uppgifterna och hur länge får man behålla dem? Tanken med lagstiftningen är just att man inte ska lockas använda uppgifter på ett sätt som uppgiftslämnaren inte vill eller inte är medveten om när man samtycker till att uppgifterna lagras. Vill man ge tips på andra böcker att låna baserat på tidigare lån så måste förmodligen uttryckligt samtycke ges av låntagaren. Daniel anser att man måste kunna skaffa ett lånekort UTAN att man behöver gå med på att ens uppgifter behandlas på detta sätt. Ett sätt att minimera riskerna för att man råkar göra fel på biblioteken är att lagra så få uppgifter som möjligt, så kort tid som möjligt. Viktigt att inte gå in i Amazon mode utan att tänka efter före!

Bibliotek kan både av upphovsrättskäl och av personuppgiftsskäl vara tvungna att erbjuda digitalt innehåll från en tredje part. Företag som säljer och lånar ut eböcker kan spara oerhört mycket information som i förlängningen kan förändra litteraturen (läsarna fastnar på den här meningen, går den att skriva om till nästa upplaga?). Vem är det som bär ansvaret för hur uppgifterna behandlas, vem är det uppgiftslämnaren har en relation med? Säger man till låntagare att man som bibliotek tar ansvar för personuppgifterna så måste man i samarbetet med tredjepartsleerantören också ställa krav på hur uppgifterna behandlas. Det kan kanske vara svårt för en liten aktör att ta det ansvaret. Svår situation med läsande av eböcker som kräver Adobe digital editions för att kunna genomföra lånet. Lättare att hantera peppersböcker…

Daniel avslutar med att uppmana oss att ha koll på lagstiftningsprocessen och att vi också borde inkomma med synpunkter när tillfälle ges.


UXlibs, dag 3

idag är dagen D, vi i lagen förväntas pitcha ett koncept, en produkt eller en service baserat på de data vi samlat in och de idéer vi genererat.

Dagens keynote är Matthew Reidsma.

Han inleder med en anekdot om den första bemannade rymdresa en amerikan gjorde som illustrerar skillnaden mellan verklighet och upplevelse.

Känslor som uppstår i interaktionen med en service uppstår inte i ett vakuum, vi behöver titta både på ”tasks”, uppgifter?, och hur användare beskriver sin upplevelse. Vi tenderar att tänka att våra användare kommer till oss för att hitta litteratur, men de kan också komma för att komma bort, uppleva något, träffa andra osv. Biblioteket består av människor!

Användbarhet handlar ofta om att göra uppgifter lätta att genomföra, reducera friktion osv. Men ofta missar vi då upplevelseaspekten. Teknologi bör ses som en ekologi av olika saker, inte bara verktyg. Ekologin består av människor, platser, relationer, webbplatser osv.

                                  ”Bra science fiction ska inte förutsäga bilen, den ska förutsäga trafikstockningen.”

Någon jag inte hann läsa namnet på

Det är genom våra interaktioner med världen som vi förstår den och vi gör detta också genom relationer med andra.

Heidegger talade om present-at-hand och ready-at-hand. När teknologi fungerar som den ska tänker vi inte på den, den är ready-at-hand. Den blir present-at-hand, vi blir medvetna om den, när den inte fungerar ( som förväntat (mitt tillägg) ).

Vi strävar ofta efter att minimera dessa tillfällen, det är det upplevelsedesign handlar om. En del present-at-hand är dock oundvikliga. Våra system kan aldrig vara helt problemfria, men användbarhet ska också handla om hur användaren själv kan komma tillbaka till ready-at-hand. Skapa förståelse hos användaren kring hur våra system fungerar på en högre nivå. Testa för att lära något om systemen och användaren, inte bara för att göra perfekta system. Designa för breakdowns.

 

Sedan får vi tips på hur man kan pitcha, eller sälja idêer från PJ (han från igår).

Börja med att utveckla en elevatorpitch. Kan man inte pitcha sin idé kort kan man förmodligen inte pitcha den med mer tid heller. Pitching är historieberättande. Bygg en historia så att man känner för personerna och ha sedan idén som en överraskning  på slutet.

Använd gärna analogier för att förklara idén, ”Spotify för böcker” tex.